Aftonbladet – 29 oktober 1870, sida 2

samhälle och natur hade satt en stor skilnad mellan henne och madame de VEpines f. d. amma, men hon visste äfven att Italien var ett moderland för storhet och hon glömde icke att Romulus var Roms grundläggare. Det som verkligt plågade henne, var stt hon, för att icke föra sig löjlig och förorsaka en! brytning mellan hennes vän och lady John, var teuogen att taga plats vid sin fiendes middagsbord. Väl uppfostrade personer äro alldeles som de förblindade i bibeln. De hafva ögon och se dock icke; de hafva öron och höra dock icke. Garnisonen var alldeles okunnig om att lady John varit bragt ur koncepterna denna morgon, att mrs Green blifvit på dubbelt sätt körd från Saint Remy och till Raymonds; att Silvia hade skickat och fätt telegrammer och att madame PEpine väntades. Allt detta ignonerades fullkomligt, ehuru man på samma gång ver färdig att dö af nyfikenhet rörande alla dessa fakta, Det var ej en behaglig dag för Silvia. Slatligen var aftonen inne och med lättadt sinne begaf hon sig upp i sitt rum, för att göra sig i ordning till affärden. Hon sted lutad öfver sin reskoffert, då en sträf röst bakom henne sade; Det behöfs inte, mamsell. Madame de I!Epine har skickat mig ett telegram. Hon var för afpasslig att kunna fortsätta resan. Silvia vände sig om och såg mrs Groom stå med ett papper i handen. Jag är mycket, mycket ledsen för madame de IEpines sjuklighet, sade hon med allvarsam röst, men jag ämnar i alla fall ligga på slottet i natt. Ensam? frågade mrs Groom ironiskt. Det beror på er, mrs Groom, ej. på mig,, svarade Silvia kallt och satte på sig hatten. Jag tog nycklarne inne i ert rum och på