Aftonbladet – 29 oktober 1870, sida 2

Åh, bevars! sade hon, jag förstod er så, att ni lofvade följa mrs Green. Lofvade, upprepade Silvia långsamt, jag vet mig ej ba lofvat det, lady John. Jag yttrade endast att ni båda voro mycket goda, — ni, mylady, i att skicka bort mig ifrån ert hus, och mrs Green uti att företaga sig denna resa för att tjena er. De båda fruarne vexlade oroliga blickar och tego. Silvia stod framför dem, blek och med en förolämpad drottnings majestät i ställning och blick. Detta är, min sann, ett högst besynnerligt misstag, mademoiselle Nardi,, började lady John med köld. Natnrligtvis blifva vi alla förtjusta om ni föredrar att stanna här Stahna här! inföll Silvia. :Sofva här ännu en natt! Ni kän ej mena detta, — ni kan inte tänka något sådant, lady John. Sista natten var redan för mycket. Då jag fann att ert hus var för fullt af gäster för att der skulle finnag en plats åt mig, skickade jag ett telegram till madame de IEpine och bad om ett rum på slottet. Har ni gjort detta? utbrast lady John alldeles handfallen. Ja, svarade Silvia med en triomferande böjning på hufvudet, och just nu är svaret kommet. Hon kommer sjelf i afton och mra Groom bör ställa allt i ordning. Det blir kanske bäst att jag genast går och talar med henne, eller hurnu? tillade hon gladt. Och innan mylady hann yttra ett ord, skyndade Silvia med raska steg åter in. Det näsvisa, lilla kräket! utbrast husets egarinna, Jag skulle ej för ett öre bry mig derom, såvida det ej vore för madame de IEpine. I alla fall ämnar jag förneka alltsammans. Naturligtvis måste ni ändå resa till Raymonds. Mrs, Green, som j hemlighet hoppats slippa