Aftonbladet – 28 oktober 1870, sida 3

jderpå marschera på Metz samt fraternisers med både Fredrik Carls och Bazaines härar. Sedan dessa småsaker undanstökats, skulle kejsaren med sin kungliga broders goda minne återvända från Wilhelmshöhe och till betalning för sin krona afstå Elsass och Metz till segrarens förnöjande. Och derefter skulle nog Paris och republikanarne vederbörligen tuktas! Så osannolikt detta än förekommer, må man likväl ihågkomma, att med så föga nogräknade personer, som hrr Bismarck, Rouher och flere af samma art, ingenting är omöjligt. Den belgiska regeringens vaksamhet, som säges blifvit väckt genom oförsigtigheten hos de franska emissarier, som besökte lägret vid Beverloo, skall emellertid hafva qväft i sin linda detta foster af partisinnets opatriotiska sjelfviskhet, och intrigen vände sig nu åt ett annat håll. Detpåstås, att man då velat förmå kejsarinnan att förklara sig för regentinna och afsluta freden på ofvannämnda vilkor, i hvilket fall Bazaine skulle utropa den kejserliga prinsen såsom Napoleon IV och räkningen sedan göras upp med Paris. Det tyckes dock som om den, ifall detta verkligen är, blifvit uppgjord utan värden, ty äfven denna plan skall hafva strandat mot kejsarinnans högsinnade vägran att låna sig till dylika förslag. — Kanske ligger i dessa rykten någon öfverårift, men ingen rök utan eld säger ordspråket, och säkert är att det i tysthet arbetas med händer och fötter för att återföra Frankrike i bonapartismens armar. Huruvida kejsardömets återställande vore lyckligt eller ej för det arma landet, torde ej vara lätt att afgöra, men i denna stund vore det en förödmjukelse, som det franska folket ej vill bära, och hvilken dess vänner hoppas måtte besparas det. DA ra br aa I