Aftonbladet – 28 oktober 1870, sida 3

Bref från Belgien. (Till Aftonbladet.) Bryssel den 19 Oktober. Dagens märkvärdigaste, om ock ej vigtigaste företeelse äro de imperialistiska iotriger, som flitigt epinnas af ex-kejsarens vänner, och hvilkas ledande trådar hållas af prins Napoleon och Rouher. Partiets organ är tidningen la Situation, som under den sistnämndes ledning utgifves i London och ifrigt arbetar att bereda sinnena för en bonapartistisk restauratioa — med hvilken framgång, lemnar jag derbän. Visserligen har det af tidningen offentliggjorda föregifna manifestet af kejsar Napoleon formligen förnekats från Wilhelmshöhe, men derati torde man egentligen endast böra se en krigslist, egnad att utplåna det ofördelaktiga intryck, detta aktstycke frambringat i Frankrike. — Men man inskränker sig ingalunda till tomma deklamationer och proklamationer; den kohort, som ännu hänger sig fast vid den fångne kejsaren, har i sina händer verksammare medel, än la Situations plagiater ur den gamla Journal Officiel. Och att dess ledare ej kunna beskylias att vara för nogräknade i sina medel, derför äro såväl deras antecedentia en borgen, som ock deras nuvarande planer ett bevis. — Den förlägenhet, hvaruti grefve Bismarcks vägran att erkänna den nuvarande styrelsen i Frankrike, försatt det Berlinska kabinettet, som ej kan underhandla om fred med en regering, hvilkens befogenhet det förnekar, och ej heller kan hoppas någon förändring deruti förr än jast efter denna fred, som sålunda blefve omöjlig att afsluta, har gjort de preussiska statsmännen benäget stämda för ett återupprättande af Napoleons tron. At denna benägenhet hafva imperialisterna vetat att begagna sig, och i bögqvarteret i Versailles smidas nu de starkaste länkarne i den kedja, som skulle än starkare fjettra det olyckliga Frankrike i sin förnedring. Den gamle konungens fåfänga kittlas af tanken att förödmjuka den hatade republiken, och grefve Bismarck var förtjust att slippa från den tvetydiga belägenhet, hvari han befinner sig gent emot det GambettaFavreska kabinettet. — Armen i Metz lemnar det rikaste materialet till de kombinationer, hvaruti imperialisterna söka förverkligandet af sina planer, och de låta påskina, att marskalk Bazaioe ej begär bättre, än att få spela rollen af det andra kejsardömets Monk. Det mystiska dunkel, som hvilar öfver den Bourbaki:ska episoden låter oss ej slota till hvad grund dessa förhoppningar kunona ega, men ett oomtvistadt faktum är att general Boyer, Bazaines förste adjutant, för närvarande såsom parlamentär befinner sig i Versailles. ÅA andra sidan förklarar Bazaines broder i en fransk tidsing sig kunna försäkra att marskalken är i godt förstånd med regeringen i Paris och att han vill vara en marskalk af Frankrike, ej af kejsardömet. Huru än må vara härmed, är dock armönsi Metz medverkan det, hvarpå kejsareas vänner hufvudsakligen räkna, eller rättare sagdt, tro sig kunna räkna. Dot försäkras med anspråk på tillförlitlighet att den ursprungligen af prins Napoleon och kejsarens sekreterare Conti uppgjorda planen var denna; törmå de i Belgien interngrade franska fångarne att resa sig, nedhagga den belgiska bevakningen, öjverskrida gränsen och utropa kejsardömet,