jtitia principiiv, som genomgår hr Forsell j uppsats och beröfvar den en god del af des åsyftade bevisningskraft. I detta sätt att argumentera bar hr F Handelstidningen ti!l föregångare och det ä derföre naturligt att H. T. skall applåder: åt argumentationen. Vi erinra här i förbi gående om en liten omständighet. Redan föi någon tid sedan ha vi i några tppsatser ot Borussianismeho — med änledving af de Framtiden. införda afhandlingarna i samma ämne — upptagit till granskning hufvudpunkterna af hvad H. T. haft att anföra till försvar för ein ståndpunkt. Vi tro oss der ha lagt i dagen det ohållbara, för att icke säga absurda, i H. T:s älsklingssats, att något Preussen nu icke längre existerar,. Af denna vår framställning har H. T. hittills icke mäktat åstadkomma någon den minsta vederläggning. I stället har H. T. tillgripit den onekligen beqvämare utvägen att försäkra sina läsare, att bändelsernas utveckling nog skall i sinom tid draga försorg om vederläggningen. Vi anmärka till slat, att Handelstidningen, icke nöjd med att ge luft åt sin förtjusning öfver uppsatsen i Svensk Tidskrifts, passar å tillfället att ga ett omotiveradt sidobugg åt de två andra iitterära tidskrifter vi ega, nemligen Nordisk Tidskrift och Framtiden, påstående, att de trädt alltför mycket i partiåsigternasoch, hvad värre är, partisinnelstjeonst. Denna beskyllniog ånser H. T. sig kunna utkasta mot tvenne tidskrifter, hvilkas sjelfständiga bållniog torde vars minst lika otvifvelaktig som H. T:s egen och hvilka ställt omsorgstulla utredningar af ämnet gent emot Handelstidningens häftiga utgjutelser.