Aftonbladet – 25 oktober 1870, sida 2

fen, de gröna trädgårdarna, — allt det herrliga hon försakat för ett hem i norden. Mr Lovell drog i sina polisonger och sade efter en stund: Kommer pi att resa till London? Jag vet ej., svårade hon och skakade på hufvudet med en bekymrad min. Vi skuile fara till Paris, men det blef inte af. En djup suck, som tydliggjorde hennes saknad, åtföljde denna mellankoliska förklaring. Tycker ni det är roligt att resa?, frågade mr Lovell. Alldeles förtjusande! svarade hon och hennes klara ögon lyste. Tycker ni det? Hon vände sig åt honom och såg på bonom, liksom hans svar lifligt hade intresserat henne, Just då mr Lovell skulle svara henne, hördes lady John ropa honom inifrån förstugan med en ton af högsta ångest. Mr Lovell, allt är förloradt, om ni inte straxt kommer hit., Mr Lovell vände sig långsamt och tvekade huruvida han skulle lyda detta befallande bud, eller dröja ute hos Silvia. Denna afgjorde likväl frågan ganska hastigt. Hörde ni att lady John ropade er? yttrade hon litet otåligt. Var det lady John? frågade mr Lovell och höjde ögonbrynen. pJa, ja; gå straxt — för all del skynda eri Mr Lovell stirrade på mademoiselle Nardi, som synbarligen tog lady Johns kallelse efter ordalydelsen och var nästan bestört öf. ver hans långsarchet; men då han insåg det hopplösa i försöket att upplysa henne om verldss råkets egentliga värde och betydelse, beslöt han sig för att lyda lady John just då hon, hänförd af sin otålighet, blef synlighpå öfversta steget af trappan med ett