Aftonbladet – 25 oktober 1870, sida 2

Det initiativ som den engelska regeringen tagit för ävägabringande af en vapenhvila har haft den framgång, att de af henne föreslagna vilkoren lifvit i princip antagna af regeringen i Tours. Thiers, som nu återkommit från sin beskickning, har fått iuppdrag att, sedan han meddelat sig med centralregeringen i Paris, öppna underhandlingar med tyska högqvarteret. Det vore alltför sanguiniskt att härpå bygga några säkra fredsförhoppningar, men onekligt är att en ljusning inträdt. De med dagens post ingångna tidningarna innehålla ock fler2 tecken som antyda, att såväl från opinionen i England son från diplomatien en allvarsam påtryckning i denna riktning är att vänta. Alla de stora Londontidningarna, tillika med de båda inflytelserika tidskrifter som representera opinionen inom Engiands två gamla hufvadpartier, uppmana på det iferigaste Tysklands ledare att ej drifva sakerna till det yttersta. På samma gäng tala telegrammer från Florens till N. Freie Presse om allvarsamma bemödanden från de neutrala makterna att återställa freden. Ett positivt förslag dertill, berättar nämnde tidning, som den 17 framställts såväl i preussiska högqvarteret som i Tours, hade strandat. Det af Preussen yrkade, men af franska regeringen lika bestämdt vägrade principiella medgifvandet af en landafträdelse utgör ännu alltjemt förnämsta svårigheten. Makterna skola nu öfverlägga om ett annat förslag till fredsbas, som går ut på en rektifikation af Rheingränsen med Strasbourgs neatraliserande och raserandet af Metz och Thionvilles befästningar. I Paris skall Trochu vara benägen att lyssna till fredsförslag, medan Gambetta med största energi yrkar på krigets fortsättande, tills preussarne blifvit fördrifna ur landet. Favre tros luta åt Trochus sida. Af Paristidningarna vågar inen tala till förmån för fred på basen af en dafträdelse. Endast Temps vill uppoffra fästningarna, medan hon dock-lika bestämdt som de andra uttalar sig emot hvarje afträdande af någon del af Frankrikes område. Endrägten bland Paris befolkning är återställd. Sedan den Flourenska affären blifvit bilagd, ha alla inre tvister förstummats. Nationalgardet, hvaraf en betydlig del erbjudit sig att tjenstgöra äfven utom vallarna, vinner dagligen alltmera i militärisk hållning. De bataljoner, som vi sågo uppstå ur jorden, säger Avenir, manövrera efter två eller tre veckor med en enhet och skicklighet som skulle hedra gamla soldater och som förvånar sjelfva deras officerare. De äro falla af ifver och god vilja, och med hvar dag lära de sig att lida utan att knota. De flesta af dem ega redan flera af de oundgängligaste militäriska egenskaperna. Det är ett nöjo att se dem på vallarna låta begagna sig -till de obehagligaste arbeten: som under vanliga tider skulle vara hvarje borgare motbjudande. Här ser man män af alla stånd fatta uti och låta jordsäckarne gå ur hand i hand, från skuldra till skuldra, och den fiaa rocken smutsas sida vid sida med den grofva vareusen Der gå