Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 3

ERIGET Slaget vid Oileans. Den officiella preussiska berättelsen om denna strid är af följande lydelse: General von der Tanns truppkår har i går till: kämpat sig en ny seger. Den franska sydarmens hastiga försvinnande efter striden vid Artenay hade ingifvit den förmodan, att komiten för national försvaret bade på denna enda punkt förenat alla till buds stående stridskrafter. Men då den baierska kåren och den 22 divisionen (det var denna division, som intog Chateaudun, icke den 20:de, hvilket vi i går genom ett förbiseende uppgåfvo) följande dagen fortsatte marschen mot Orlgans, visade det sig, att man vid Artenay endast haft att göra med fiendens avantgsrde, och att hans hufvudstyrka och avantgarde den 10 dennes alldelez icke kunnat ingripa i fäktningen, Den Tann? ska kårens förtrupper stötte den 11 på morgonen på starkare fendtliga stridskrafter. Det visade sig snart, att fienden afvaktade angreppet på andra sidan om skogen vid Orltans framför ataden och i skydd af förskansningar. Han beherrskade brygaan öfver Loire och sträckte sin högra flygel ända till Besume. General von der Tann hade redan kl. 10 f. m. kommit fienden så nära att gevärselden då tog gin början. Pjordö baierska brigaden och 22:dra preussiska divisionen bildade de yttersta flyglarne Den fiendtliga kåren, som kommenderades af general La Matte Rouge, hade intagit den fördelaktigaste ställning i sina förskansningar och i vinbergen, hviika sträcka sig ända till slätten vid Or!sems. Den bestod af 25,000 man reguliera trupper, hvilka voro sammansatta af nästan alla franska regementen. Såvidt man hittills vet, hafva dessa trupper aldrig stått i Paris, utan hade som reservtrupper i början af fälttåget qvarlemnbats vid Loire och här blifvit bildade till större kadrer, alldeles som de s. k. marschrege mentena från Paris. De voro förstärkta genom ett antal påfliga zouaver, hvilka ur den påfliga hade öfvergått i regeringens i Tours tjenst, och genom 2 å 3 mobilregementen, hvilka man, i afsigt att gifva dessa opålitliga trupper större säkerhet, hade så ordnat, att en zouav blifvit instucken mellan hvar femte eller sjette man af dem. Denna Loirearmå förde 40 kanoner med sig. La Motte Rouge är en ålderstigen general, hvilken eger truppernas synnerliga förtroende. Fransmännen höllo ständ till kl. 5 e. ra., men anträdde då återtåget till Orlans. Som det redan höll på att mörkna, måste den största försigtighet på våra truppers sida iakttagas vid förföljandet, hvarjemte de hade att kämpa med stora svårigheter på den ojemna terrainen. Staden Orl6ans bestämde sig för kapitulationen, så snart de första lar terna nedföllo i densamma. De baierska tolfpundiogarne, som höllos i beredskap, behöfde icke mera användas, Bangården ochjLoirebron besattes genast; den senare var visserligen underminerad, men blef af brist på tid icke förstörd af fienden. I Orleans erhöll mairen genast befallning att låta upplysa staden. Sedan detta skett, kunde de första tyska trupperna iorycka i staden kl. 8 på aftonen. På natten brunno deras bivouakeldar på den öppna platsen omkring, Jeanne dArca saty. Fransmännen lemnade 2000 fångar i våra händer; deras förluster i döda och sårade äro ännu icke med noggrannhet kända, men ganska betydliga, våra jemförelsevis ringa. Den tillbakadrifna armån, som förföljes, gick öfver till andra sidan af Loire; den lemnade alltså vägen till Tours, så att provisoriska regeringen, i händelse den ännu dröjer qvar i denna stad, torde befinna sig utan militäriskt skydd. Befälhafvaren för den vid Orleans slagna 15:de armekåren, general La Motte Rouge har den 12 Oktober insändt följande raport: p I går har fienden fortsatt sin marech mot Orleans. Våra trupper, som voro uppstälda på vägen till Paris och dagen förut deltagit 1 drabbningearne vid Artenay, hafva icke kunnat uppehålla honom. En brigad af 3:e divisionen, som stod i Saran les Ormes och Rugre, öfverflyglades af en öfverlägsen och af ett talrikt artilleri understödd fiende och drog sig, steg för steg försvarande terrängen, tillbaka till Orleans. För att uppehålla fienden på vägen till Paris måste jag skicka förut tre ankomna reservbataljoner af 2:a divisionen. I tre timmars tid uppehölls fienden, men trängde oss tillbaka efter att hafva öfverhöljt oss med granater. Efter en högst liflig och för vår arme högst ärofull strid fattade jag det beslut att utrymma Orleans och draga mig tillbaka på venstra Loirestranden. Vårt återtåg oroades icke af fienden och verkställdes i lugn och ordning. Ställningen i tyska lägret utanför Paris. Till Breslauer-Zeitung skrifves från Versailles den 11 dennes: Fälttåget blifver rentaf obehagligt, och hvar och en prisar sig lycklig, som icke behöfver bivuakera, utan får tillbringa natten under tak, om han än icke finner något vidare än fyra tomma väggar, i hvilka här och der visa sig luckor såsom minnen af det sista