Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

gar sedan, för att göra slottet i ordning, och som min kammarjungfru sjuknat, bad jz henne stanna hos mig en dag eller två. Hon har vård om mina saker, och jag ber er vänligt förlåta, ifall hon glömt ett och annat härinne, som hon behöfver hemta. Hon är en högst respektabel person och har varit madame de VEpines amma. Mr Merediths också ? frågade Silvia, Det vet jag verkligen intes, svarade mylady kort. Hurudan är bav? frågade Silvia, med dep utländska brytning som gaf ett så starkt uttryck åt allt hvad hon sade. Han är mycket vacker, och högligen beundrad. Åh, nej; jag menade inte detta, sade Silvia och gjorde med den eoa handen en afböjande rörelse, för att beteckna den likgiltighet hona kände för mr Merediths fägriog. Det bryr jag mig inte alls om; jag ville veta något om bonom, emedan has tycks komma att vistas här hos min vän madame de VEpine. Nå, — än eedan? inföll lady John, hastigt. Låt honom bara vara i fred, så skall ni finna honom rätt hygglig. Silvias ansigte uttryckte först en ytterlig förvåning; derefter högdraget förakt. Hon og. ESkall jag låta honom vara i fred, lady John? Om han endast vill låta mig få vara i fred, fortfor hon kallt, så ämnar jag visst inte bry mig om honom. Jag förmodar han har ett godt lynne? Säg, har han det? tilllage bon och vände sig hastigt till husets värdinra. Den ytterliga rättframheten af denna fråga gjorde det svårt att besvara henne nöjaktigt. Hurn skall jag kuona veta det? sade mylady med ett litet missnöje i rösten, Han