Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

terade. Order gifves dem att taga af bajöti etterna, en åtgärd, hvärtill folkhopen uttryck aitt bifall med ropet: Leive 8t:de ba-!m aljonen! u Under tiden tillväxer mängden oupphörligt, d ch ropen på kommun, bli allt kögijuddare jd ch höglivådare. I dötta ögonblick stiga ett få jar poredner fram midt för fronten afnatio-!d 2lgardesbataljonen, bärande på ändan af små !k äppar kort, på hvilka står skrifvet: Lesg usils sont une menace (gevären äro en ho-h else), hvarpå två eller tre nationalgardister li nda upp och ned på sina gevär för att gifva la känna att de sympatisera med folkmassan, s om besvarar detta med hurrarop; detta för-p när omkring 20 andra att följa sina kamaters exempel, hvilket föranleder nya hurraop och ureioniga rop från alla håll på: La anmune! Vive la communel Situationen aller ett ögonblick kritisk, Hötel de Villes nga portar stängas, det slås till ställning, och likasom tili följd af denna kallelse marscherar ett beväpnadt detachement af nationalgerdister, af hvilka de fleste äro klädde i bluser oöh tydligen tillhöra de arbetande klasserna, ned på torget från kajen. Då man vandrads omkring i folkhopen, hvilken vid denna tid uppnått fruktansvärda dimensioner och här och der upplöst sig i upprörda grupper, hvilka högljudt tvistade om fördelarne och olägenoheterna af att nu välja en kommun,, var det lätt att iakttaga, att fullt tre tjerdedelar af folksamlingen vofa emot agita:orerne från Belleville, och : man kände sig härigenom något lugnad. KL omkriag 3 ankom general Trochu med sia stab på Rivoli-gatan till det ana hörnet af torget, der generalen befallde sin eskort att stanna, och ridande fram, passerade han ensam längs nationalgardisternas linie eller, rättare sagdt, mellan denna och folkhopen, hvaraf en del hurrade för honom, under det att andra skreko med full hals på kommunen, och ingenting anvat än kommunenn. Generalen bibehöll tillbörlig miiitärisk bes kymmerslöshet, och sedan hans stab sällat sig till honom, red han bort ut åt quaierna för att inspektera befästningarne vid Point-duJour. Andra bataljoner af nationalgardet ankomma på trummoraas maning tili ställning och besvara ropen på kommunen, med hvilka de mottagas, med att ropa: Lefve republiken! Lefve Frankrikel General Ta-l misier, öfverbefälhafvaren, uppträder nu på scenen och rider från grupp till grupp, försökande att lugna de oroligaste: På deras yckande på kommun svsrar han faderligt: Nej, mina barn; icke nu. Lefve republiken!, Ett doft kanondunder höres i detta ögonblick tydligt; och för ett eller par ögonblick tystnade hvarje röst. Hör på kanondånet, fortfor generalen; tycken I, att det nu är rätta tiden att ställa till osämja?. En deputatioo, beståerdo af tre medlem: i mar af den centrala republikanska komiten, har blifvit insläppt i Hötel da Ville och mottagits af Jules Ferry, som, då de underrättade honom, att de kommo med uppdrag af det suveräna folket att genomdritva yrkacdet på oförtöfvadt val af en municipalkommunp, helt torrt vägrade att inlåta sig i någon diskussion i detta ämne och bugande visada dem på dörren, under det att polisprefekten, grefve de Keratry, den klerikale bretagnoaren, såsom demazogerne kalla honom, hotade dem med arrest. Bataljoo efter bataljon af nationalgardet med hbvirfiaude trummor och svsjande fanor anlända nu till torget från alla håll, och deras officerare svänga sina sablar i luften och ropa: Ned med kommunen! Ned med revolutionen ! hvilket blir signalen för regeringens anhängare att gifva siva käns!or luft, och ropen: Lefve republiken! Lefve Frankrikel gerljuda från alla håll. Hvarje bataljon, hvarja kompani bildar nu fyrkant och tränger folkmassan något undan. Till slots deplojera fyrkanterna, fnoieraa euta sig tillsammans, och ien hwdvänning är det ofantliga torget rensadt från de många tusestale Traumslagarne rycka nu upp i centern och slå honuörsmarsch, trumpeterna smattra, Hötel de Villes portar slås upp, medlemmarne ef styrelsen för nationalförsvaret t ut, vid hvarje steg helsade af akallande bifallsrop, för hvilka de tacka med roget: Lafve republiken! och genom att hvifta med hattarne öfver sina bufvuden. De göra en(rund o:nkring torget, öfverallt mötande sam iastiska heleningsrop, i hvilka ropen: eringen! Ingen kommun!v äro de förherrskande. Ankomna till torgets ändra sida, midt emot ingången till Hötel de Ville, omringas da af en krets sf officerare vid nationalgardet, till hvilka Jules Favre håller ett kort tal, lyckönskande dem till dagens resultat och den hållning, da avtagit, tilläggande att dat unders stöd regeringen hade erhållit, var en ny bekräftelse på hennes utvämning, och förmanaude dem att icke låta denna dag uppröra några känslor af vrede och agg. I denna stora och ädla befolkning ha vi inga fiender,, sade han. Jag tror ej, att vi kunna kalla dem, so a äro orsaken till att vi kommit hit, ens för motståndare. De ha blifvit vilseförda; låtom oss föra dem tillbaka genom vår patriotism. Det började nu häftigt regna, och detta bidrog att änonu fullständigare skinga mängden, och när de angränsande gatorna hade återtagit sitt vanliga utsende, afmarseherade nationalgardena, bataljon etter bataljon. Få aftonea samlades tro:s det regn, som då och då föll, nya bataljoner på Hötel de Villetorget, för att tillkännagifva sin fullkomliga anslutning till regeringen och sitt ovikorliga ogillande af sådana demonstratiocver, som nationalgardisterne från Belleville bade Jånat sig till på anstiitan a sådana i sina förhopp-! niogar svikne republikaner som Ladra Rollin, Blanqui, Felix Pyat, Delescluze och Floureusn. Loe et Pytt TO KT: RR Drasidanrtan I dan hevoltada Ba karmsmavan