Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

TOCKHOLM den 22 Oktober. — I tyska högqvarteret uti Versailiös skulle, ! nu man får tro korrespondenter till engelska ch tyska tidningar, rådt någon meningsolik! et om sättet för Paris angripande. Medan !: refve Bismarck och konung Wilhelm utta-1! t sig för uthuogriogssystemet, skall det! ögre militärbefälet vara för ett mådereradto ! ombardement, och blaånd de skäl sem il! rigsrådet andragits för denna åsigt skall lan äfven framhållit den tvedrägt med åtsljande anarki som derigenom skulle alstras iom den åt bombardementets fasor prisgifna : jaden. Denna åsigt är ej ny. Redan vid neslutningens början var denna inro tverägt ett bland de medel hvarpå man säkst räknade för stadens betvingande, Det åg äfven ett ögonblick ut som en liten del f Paris befolkning skulle ge fienden detta fterlängtade vapen i händerna. Flourens, 3lanqui och några andra fanatiker tillstälde n demonstration mot regeringen tör att vioga henne att utlysa valen till hvad ce alla La commune de Pariso, en efterbilding af den första revolutionens vältärdstskott. Detta försök till söndring och myeri har dock jemmerligt misslyckats. Naionaloch mobilgarde har så godt som en nan slutit sig omkriog regeringen, och denonstrationen har erdast tjenat till att visa rostiftarnas försvinnande lilla antal. Viha edan efter de dagboksanteckningar DL Indevendanse fått sig tillsända från sin korrespondent i Paris meddelat gången af dessa anarkistiska stämplingar; vi finna nu i dag i en korrespondens till Times, den första den stora citytidningen på länge erhållit från Pa ris, en liflig skildring af förloppet af demon;trationen utanför stadshuset den 8 Oktober. Vi återgifva den härnedan: Den parisiska befolkning, hvilken Jules Favre beskref, för grefve Bismarck såsom lika intelligent som hängifven, och som, då den kände regeringens afsigter, icke skulle göra sig till fiendens medbrottsling,, tyckes icke göra sig förtjent af allt hvad den franske utrikesministern yttrade till dess beröm. Paris hade kvap;t varit inneslutet i fjorton dagars tid, förrän nationalgardisterne i Belleville började klandra och derefter söka tr regeringen genom sitt språkrör, sin befälbafvare, Gustave Flourens, en demagog af sämsta slag, emedan ingenting annat än hans oerhörda personliga fåfänga skiljer honom från den vanliga hopen, Man torde minnas, att då han ännu blott var tidningsskrifvare, röjde han sina martialiska anlag derigenom att ban satte ena laddad revolver för pannan på den förskräckte poliskommissarien vid Rocheforts arrestering, och att han förde sina stridslysna anhängare til Bellevilles teater för att plundra dess arsenal på blecksablar och gamla muskedundrar, för att med dem störta det andra kejsardömet. Uppmuntrad af några små framgåvgar, som han nyligen vunnit öfver styrelsen för nationalförsvaret, begaf sig Gustave Flourens i måndags till Hötel de Ville i epetsen för sina beväpnade batsljoner för att med våld genomdritva åtskilliga anspråk af de demokratiska klubbarne — bland andra: uppbåd i massa, ett vädjande till det republikanska Europa, omedelbart val af en municipalkommen, alla misstänktes afskedande från förtroendeplatser samt allmän utdelning af dagransonen till alla medborgare af de lifsmedelsförråd, som funnos i hufvudstaden. Regeringen var lyckligtvis fast och afslog alla dessa yrkanden, hvilket sä uppretade major Floorens och sårade hans sjelfkärlek, att han genast nedlade sitt snilitärbefäl såsom ett slags hotelse mot myndigheterna; men då han emot sin förväntan fann, att hans afskedsbegäran med nöje beviljades af högste befälhafvaren, nödgades han taga den tillbaka och försöka verkan af en annan demonstration, hvilken han hoppades kunna göra mer imponerande, åtminstone i afseende på antalet, genom att iabjuda medborgarne att allmänt deltaga deri och izfiona sig obeväpnade på torget utanför Hötel de Ville. Denna demonstration var utsatt till lördagen den 8 Okt. kl. 2 och skulle inskränka sig till att ådigalägga sin styrka mot regeringen endast och allenast i fråga orm val nu genast af en municipalkommun, hvilket regeringen icke ville gå in på. Det var för att genomdrifva yrkandet om en kommun, som en ofantlig folksamling skulle tillställas på lördagen den 8 Oktober. Journal officiel hade samma morgon tillkännagifvit, att regeringen slutligen hade bestämt sig för att uppskjuta kommunalvalen till efter belägringens slut, men ivgalunda afskräckta häraf, begåfvo sig männen från Belleville och La Villette till mötesplatsen, och före kl. 2 var en folkhop af några tasen personer samlad, hvilken till en batydlig del bestod af nationalgardister, som alla, med vågra mycket få undantag, voro obeväpnade. Innanför jerostaketet vid Hötel de Ville var en afdelninz af bretagniska mobilgardister uppställd på linie med påsatta bajonetter; de hade ett tryggt och beslutsamt utseende. Hopen utanför ropade till dem, att de skulle taga af bajonetterna, men bretagnarne stodo orörliga och tycktes ej bekymra sig derom. Flere medlemmar af den provisoriska regeringen — bland hvilka man kände igen Rochefort, Arago och Jules Ferry — visade sig i de öppna fönstren och helsades med ropen: La commune! Vive Ia commune! och plakat, på hvilka stod skrifvet: Les electionso stuckos midt för dem upp i luften på käppar; men de bibehöllo en kall liknöjdhet, högst försmädlig för agitatorerne, hvilket sannolikt endast bidrog att ytterligare reta hopen. Plötsligt höres ett högljadt sorl, då 84:de bataljonen af nationalgardet, hvilken tillhör Faubourg Saint Germain, rycker upp på torgst under vapen i hastig marsch med sina ofticerare i spetsen och ställer upp sig mellan