Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

sammet med guldkant och på den äfvenledes sammetsklädda spiselkransen en sphinx af brons gom mellan sina ramar höll en urtafla och fixerade hvar och en, som närmade sig, med den lagna, orörliga blick som i de egyptiska öknarne sett så många sekler komma och gå. Då lady John lemnade mrs Green, hade hon att psssera Silvias rum, och som dörren stod på glänt, kunde hon ganska tydligt se sin unga gäst derinne. Silvia stod vid spiseln, med en lampa i sin venstra hand. Det Sländande, hvita skenet från kristallkupan föll på hennes sansigte, då hon böjde sig fram, för att betrakta sphinxen. Hennes uppmärksamma blick och det halft leende uttrycket kring munnen, väckte lady Johns nyfikenbet. Hastigt förde bon sitt pekfinger till urtaflan och visarne började svänga rundtomkring. Min Gud! utbrast lady John och kom in i rummet; hvad gör ni med klockan, mademoiselle Nardi? Silvia vände sig om, mera öfverraskad än ångerfull och klockan som var befriad från hennes finger, började spasmodiskt slå en timme som ingalunda var den rätta. Jag ville endast reta honom, svarade Silvia och nickade åt sphinxen. Men klockan blir förstörd. Åh, nejo, svarade hon helt lugnt. Jag brakade göra så med klockorna i Palazzo Nardi ätven, och der funnos tjugutre.o Nå, nå; jag bryr mig visst inte om hvad ni företar er med det der fasliga odjuret,, sade lady John vårdslöst. Det var nog för hans skull som mr Laing for, fastän ban nte medgaf det. Jag kom endast för att bedja er ursäkta, i fall mrs Groom möjligen skulle komma in till er. Hon är madame de PEpines hushållerska, anländ för ett par da