Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 3

— VE USLEUMGTTDn TOP AIOHAUBS Saltcn I fal -sterbo uppgifver 1537, att ensamt å nämnd t Plats årligen saltades 8000 läster eller 96,00 I tunnor sill, och -han anslår den qvantitet som årligen saltades öfver hela riket, til 30,000 läster eller 360,000 tunnor. Priset pi en tunna salt sill: var på Kristian II:s och Fredrik I:s tid två gyllen för ordinär vara följaktligen representerade sillfisket, lågt räk. nadt, en årlig inkomst af 720,000 gyllen el ler 1,440,000 lod silfver; en oerhörd summa hvilkens storlek man först fattar, när mai påminner sig hur mycket högre värde silfre den tiden hade, än i våra dagar. ,) Hvad landet gömde af mineralier, bearbe;tades för några århundraden sedan medlång! större flit, än i senare tid. Man öfverraska: I vid att höra, att jerntillverkningen i Jylland var så betydlig, att bönderna deraf erlade landgille till: kronan 10, :20eller. flere JernI kloder från en gård: en jernklode kostade skilling dansk, i v. 8. lika mycket som en tunna spanmål. Bestämda uppgifter om jerntillverkning fionas vidkommande fem häI rader. i -jordaböcker och fästebref, men den kan gerna ha sträckt sig vidare, ty det är ju en tillfällighet, att dessa uppgifter finnas bevarade, medan andra dylika kunnat gå förlorade. De antydda häraderna äro nu skogslösa, men ortnamnen visa, att de då haft en yppig skogsväxt: den bränsleödande Jernsmältningen förstörde skogarne, och efter Kristian III:s-tid förekomma inga säkra spår af denna näringsgren, som säkerligen har sin upprinnelse i en aflägsen forntid. Jernet tillverkades af jernhaltig jord, som fanns. isynnerhet i sumpiga -trakter,-en eller annan aln under jordytan, och säledes med lätthet uppgrofs; det kallades derför myreller mossjern. Först frånskilde man genom bränning de främmande ämnena; derpå lades jernmalmen i en konstlös ugn af sammanstaplade stenar eller i en gräfd håla; för resten behöfdes blott en blåsbälg och några eldrakor samt god tillgång på ved. Just på grund af den mycket ofullkomliga arbetsmetoden blef jernet törträffligt, ty man kunde endast taga malmens renaste och mest lättflytande delar. Om jerntillverkning i Halland; Skåne och Blekinge har man tidiga vitnesbörd. Att saltsjadningen ej var ringa, om än tillförseln af utländskt salt var vida större, kan man se af de belopp, som erlades i landgille till godsegaren eller kronan: af Honsherred hade kronan årligen ej mindre än 36 läster eller 108 tunnor salt. — Det tillverkades dels ur saltkällor, dels så att man indämde hafsvatten, som fick atdunsta, dels och vanligast så att man samlade den af saltvatten penomdränkta tången, som. torkades och rändes, hvarpå askan urlutades och kokades i saltpannor. På Lzesö, der saltkokning drefs i stor måttstock, har den, liksom jerntillverkningen i Jylland, efterlemnat ett sorgligt minne: öns präktiga skogar äro försvunna. Vi ha härmed sökt att något så när antyda rikhaltigheten af de tre första kapitlens innehåll, för att gifva läsaren en föreställning om, hvad en forskningsflit, sådan som Allens, kan åstadkomma, äfven när det gäller att besvara den frågan, hur det för tre: till fyrahundra år sedan såg ut här i Norden. De återstående åtta kapitlen äro ej mindre lärorika, men vi kunna ej genom en lika omständlig redogörelse låta denna anmälan växa till en allt för stor längd. De två näst följande kapitlen handla om städerna, om deras styrelse och förvaltning, om deras byggnadssätt, gator, renhållning, om deras skrån, näringar, marknader, om lefnadssätt och nöjen, om tyskeriets starka inflytelse ock motståndet deremot. Under de dansksinnade konungarne Hans och Kristian I gick den tyska inflytelsen märkbart tillbaka, steg åter under Fredrik I och Kristian III, men mötte då också motstånd från både de högt ståendes och menige mans sida. När Fredrik I tillskref riksrådet på tyska, så gåfvo honom herrarne sitt missnöje tillkänna och både honom skrifva paa deres danske Maal, efter god gammel Säedvane i dettel Rige.. När Kristian III tänkte inkalla en mängd tyskar till höga embeten, mötte han : så starka protester i riksrådet, att han måste skicka återbud till fiere, sam han redan anmadat. Hos en Pau) Eliesen, en Kristian : Pedersen, m. fl. den tidens författare, gifver sig oviljan möt de egennyttiga, högmodiga främlingarne luft i skårpa uttryck, Meniga mans förbittring röjer sig mångenstädes, i bref, i rättsförhandlingar o. s. v., som bevarats. Under:en rättegång 1550 upplystes, att en viss Niels Olsen från Lillehedinge, som en tid tjenat under en tysk fogde, Gödike van der Osten, på Höistrup, under en tvist med fenne ytttat, att han ej mer ville ha en tysk till husbonde efter den dagen; han tackade konungen af Danmark, denne vore hans husbonde, men tyskärne skulle pfaa tusind Djavle af Danmark. Hvi maa jeg e sige det — tillade han — da dog Hr Anders Bilde til Söholm og Lave Brok paa Vemmetofte have sagt det? ) i ; l 4 1 s I 1 ; 1 ( Sjette kapitlet, am handeln och de sär-1 skilda näridgsyrkena, erbjuder en mängd in-s tressanta drag. Tegelbränningen synes half drifvits både efter stor måttstock och med mycken omsorg; förbättringar i arbetsmoto-s derna omtalas flera gånger. Den i tidensli historia namnkunnige Henrik Krummedigelt hade på sin gård Mogenstrup i Skåne en te-1 elugn, som vid hvarje bränning intog öfver :s 18,000 tegel; tillverkningen var så betydlig, , att man fann det löna sig att bygga ett far-l, tyg blott till att hemta bränsle från Norge. s n oljeqvarn anlades af Kristian II. Krut-s bruk omtalas flere gånger, kanongjuterier och kanonsmedjor voro vanliga. Väfning af flan-lc friska tapeter nådde en ej ringa höjd. —l, anmarks utförselsartiklar voro förnämligast!; boskap och hästar, kött, fläsk, talg, hudar, ( smör, honing, spanmål, fisk, skinn. Införseln var mångfaldig; kläden, lärft, sammet don siden, ädla stenar; stenkol till bruk i smed-: jorna infördes från England, timmer: från j, orge, tågverk, metaller; salt, vin, äl, sydfrukter, kryddor, sapoteksvarer. Störa vorol, de företräden som Hansestäderna vetat för-; skaffa sig. och hvarigenom de nedtryckte, Danmarks direkta handel och sjöfart. Kri-: stian Pedersens ord härom sakna ännu i dag js i sin tillämplighet. Utländska varor, som l; le -dock föga behöfva, om de eljest rätt besinna sig, köpa. danskarne och akta aldrig hur mycket de få gifva derför eller vad det. NR er a RR