Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 3

YMo sm mr 4 oo oo PP PA länder, som Gud har :lemnat oss att ilefvi och bo uti. Sjunde och åttonde kapitlen äro egnade å adeln och kyrkan. I det nionde och tiond berättas om tolknöjen, fester och sällskasplif om -näringsmedel och dryckesvaror, om väl görande stiftelser och -sjakhus, om boningai och klädsel m. m. Ett par detaljer må an föras. Här i Norden omtalas .bränvin tidi gast i Sverige (efter midten af 1400-talet) alltid i förbindelse med dess användning vic tillverkning af krut, men i de andra rikena finner man ej spår af någon sådan användniog, hvaremot det begagnades:som läkemede och ansågs ega en underbar kraft; det kallades: också lifsvatten, aqua vite, liksom Tyskland, hvarifrån man fått kunskapen om denna ej blott mot kroppsligt, utan ock mot Jandeligt ondt segersälla medicin; först 1528 Ifioner man bränvin nämndt i Daimark. Det Istod emellertid ej länge på, förrän lifsvattInet blef :en omtyckt rusdryck.En författare från den tiden angifver sålunda drinkarens I dagordning: på morgonen bränvin, fram på dagen tyskt öl, på aftonen Pryssing (en ölsort. som infördes från Danzig och Königsberg), på natten vin: och-andra drycker. — I På tal om den vård och-välgörenhet, -som egnades : sjuke och vanföre, skildrar förf., I man kunde: säga, en filantrop i modern mening. Hans namn sar Klaus Jensen Denne; det är en i sanning rörande bild förf. utkastar af denne man, som. öförtröttadoffrade all sin verksamma kraft och sin betydliga förmögenhet till sjukes vård och underhåll, samt sjelf blifven fattig slutar sitt verksamma lif som de fattiges läkare i Malmö. I det elfte och sista kapitlet omtalar förf. missväxter och epidemier, läkekonstens och sundhetsvårdens tillstånd, onisorgen oni sinnesrubbade. I brist på bättre plats nämner han här till. slut sigenarnes första ankomst till Norden, till Danmark 1505, till Sverige 1512. Som vanligt, -åtföljes häftet af hänvisningar till källorna: Möjligen skall någon i denna så omsorgsfullt utförda kulturskildring sakna ett kapitel, egnadt åt en framställning af de bokliga sysslornas och insigternas tillstånd. — Tillägga böra vi kanske, att framställningen företrädesvis håller sig till Danmark, emedan hvad Norge och Sverige vidkommer, särdeles för den tidigare delen af denna tiderymd, materialier ej finnas till en-sådan utförlig och på enskildheter ingående skildring. Det inses lätt, att framställningen af de inre förhållandena, det allmänna kulturtillståndet är ytterst vansklig, bär det är fråga om en så fjerran tid, som sjelf endast sparsamt och tillfälligt meddelat de på tusen ställen spridda underrättelser, af hvilka bilden skall sammansättas. . Låtom oss höra, huru förf. sjelf uttalar sig derom; Vi vilja bemöda oss, — säger han aatt för läsaren framställa den skepnad, hvari lifvet hos den tidens menniskor rörde sig hos de olika stånden, liksom äfven de yttre vilkor hvarunder desärskilda samhällsklassernainbördesbefunno sig, verkande för eller stundom mot hvarandra, främjade eller hämmade i sin sträfvan efte välstånd genom de gifna förhållandena 1 tiden, Slika skildringar äro kanske mindre tilltalande för många läsare, som hellre dröja vid bilder af lifvet i dess kamp och strid och rörlighet, vid betraktelsen af mäktiga intressen som såmmandrabba, af menniskor som kämpande föras till seger eller nederlag och i sin lycka eller sina lidanden blotta sitt inre. Vi vilja ej tvista med dem, som känna sig mer dragna till d2 partier af historien, hvilka fängsla genom en dylik mångfald af irörelse satts krafter; blott så mycket vilja vi anmärka, att den, som vill förstå en tid. och se den i dess helhet, ej skall förtryta, att han också fäst sin uppmärksamhet äfven vid den grund, hvarpå lifvet rör sig. Det allmänna tillstånd, hvari tiden glider fram och häna a sig, Nl sin nås, map mäktiga inflytelse på allt som tilllrager sig. Ofta blir dei svårt att våavisa detta i om skildheter; men indytelsen är likafullt tillstädes, Och blott genom att öppna ögatför de många krafter som röra sig och brottas i iamfundets inre, ej blott i de högre utan ock de lägre kretsarne, för de vilkor hvarunder menniskorna arbeta och sträfva, för den riktnog som vid en gifven tid för dem: med sig och ger dem en från andra tiders skiljaktig prägel: blott genom, att på detta sätt förljupa sig i lifvets. ström, vinner man den rätta förtroligheten med tiden och den säkra ch fylliga uppfattningen. af dess. förhållanlen och händelser.o Dessa erinringar skulle vi önska att isynworhet lärarna i historia måtte allvarligen bejerta. Den -historiska undervisning, hvilens innehåll inskränkes inom ett kompenliums trånga, ram, blir nödvändigt ytterst nager, den får en abstrakt prägel: berättelen om förflutna tiders personer, händelser ch tillstånd, i lärobokens karga. framställling skild från den historiska detaljen och remumerad i allmänna satser och uttryck, sakar all åskådlighet. Detta har med sig. enlera af dessa tvenne följder: Om nu lärjunsen känner ett behof att se dessa döda fak-, oter få lif och rörelse, så tillgriper han den , itvägen att utan vidare på den förflutna ti) len: öfverflytta, hvad han ser och erfar om in egen tids menniskor och förhållanden, hvil: at gär uppfattningen skef; och i motsatt fall ! lir den historiska undervisningen för honom ! lott en minneslexa som icke Hltalar varell ig hans förstånd eller hans känsla, emedan ! ramställningen är allt för generelt hållen: för i a uppfattningsgåfva, som fordrar att få röra ; ig inom mer konkreta områden. Gifves då l) t . l a 8 l ; : 4 ntet medel att afbjelpa denna olägenhet? Vi ro att det med framgång låter sig göra geiom kursiv läsning af den utförliga framtällningen, i några utmärktare historiska erk, af en eller annan vigtigare historisk tidryd. Exempelvis kunna nämnas sådaba kildripgar, som Macaulays af Englands tilltånd vid år 1685, Carlsons af Sveriges inre örhållanden i midten af sjuttonåe seklet, samt en atdelning af Allens verk, med hvlön4 i nu sysselsätta ose. PR uppmärksam: ge-! omläsning, under lärar.ng ledning, af dessa ! re rikhaltiga öch lifliga partier af framstå-! nde istorieskrifvares arbeten skulle mer bi; Iraga till lärjungens historiska bildning, äni iItanläsningen af en bandstark pverldshisto-( iav; ty den skulle vara egnad att väcka det i