Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 2

den är! Ungdomen eger en stark. tro på tröstens makt och genom sin tro, blir han i pröfningens stund en god tröstare. Säg icke till honom att ord äro svaga, att deltagande båtar till intet; ord äro för honom icke ord, men en underbar verklighet och deltagandet så ljuft som Gileads balsam. Derföre var det ock som Silvia, sedan -hon stannat ett ögonblick, utan att betänka om hennes ankomst torde besvära eller icke, sakta sköt upp dörren och gick in. tt ljus på bordet var på väg att släckas af loftdraget, då Silvia öppnade dörren. Men vid det svaga skenet såg hon ett litet, oanaedligt ram och en låg bädd, på hvilken den döde hvilade. Hans ansigte var obetäckt och att döma deraf, hade mannen varit öfver femtio år. En ung, ljusbårig qvinna satt på sängkanten och betraktade honom med ett uttryck af ångestfull smärta; ett litet barn, som nyss lärt sig gå, stod bredvid och höll henne i klädningen, utan att hon syntes märka det; ett annat satt på sin lilla pall Med en förskrämd min i sitt runda, friska ansigtej två franska qvionor, hvilka välvilligt kommit in; stodo hjelplösa. Ingen kunde också något hjelpa och ue lilla enkan förstod ej mera deras språk, än de kunus tala hennes. Silvia gick fram till henne och fattade mildt hennes hand; Försök att få gråta,, sade hon på engelska; det skall göra er godt. Hvad åsynen af den döde och tanken på barn och Henneg Ufvergifna ställning icke hade förmått, det verkade ljudet af hennes fäderneslands språk, ehuru taladt med främmande brytning. Hon utbrast i snyftningar och gråt. De båda fransyskorna nickade åt varandras detta skulle göra henne godt. Ack att vara lemnad så ensam — så ensam! snyltade dep lilla enkap ovh såg så