Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 2

oire-armån, ehuru slagen, har visat att denV rstår att strida. Man måste erkänna, atth en genom att i nio timmar försvara en öp-s en stad sådan som Orleans mot ett öfver-b gset artilleri gjort sin pligt. Dess kamp ili visar, att de nya uppbåden i Frankrikela art skola vara i stånd att oupphörligt oroap enden och göra hans leder glesare. Tyskar-e e ha hotat de oregelbundna anfallen medla rycket stränga repressalier, och det är gifvet, 1 tt under det de hålla Paris och Metz trångt g mneslutet, den franska provinsbefolkningens lt assionerade förbittring ständigt hotar deraslf ommunikationer, deras transporter och de-1 as provianteriog. Men vi måste erkänna, ls tt det icke blott är de militäriska utsigter-: a för kriget under det sannolika förloppet( f dess utveckling som oroa oss. Det är be-l(c röfligt att frukten af hela generationers ar-1 ete skall blifva omintetgjord på en dag. ls Jet är beklagansvärdt, att tusentals menni-l: kor skola i förtid sändas till grafven. Menje ärvid följer äfven en fortfarande kränkning l f det nationella lifvet och den borgerliga ( riheten. Låt blott Paris efter en belägring :s lifva intaget, låt nordöstra Frankrike nedl; änkas i förtviflans afgrund, låt segrarneli illegna sie, de så begärligt eftersträfvade pro: inserna Elsass och Lothringen och de beegrade vara ur stånd att göra något ytter-! igare motstånd — hvad blifver följden? arudant blifver Frankrikes tillstånd under le närmast följande åren? Hurodant Tysk-l ands? Frihet, fred och framåtskridande — lessa äro den nuvarande generationens slagrd. Vi kunna ännu bevara dem, men i rankrike och Tyskland skola de blifva tomna fraser. Frankrike har, och detta icke itan skäl, blifvit anklagadt för att hafva låit förslafva sig genom lystnaden efter miliärisk makt. Skall detta lyte blifva afhjelpt senom ett förblitvande prof på militärisk vannakt? Lystnaden efter Rhein, som blifvit dess olycka, var önskan att återfå en gräns som let egt under vidpass tolf år af ständigt krig och som inneslöt en befolkning hvilken icke hyste någon önskan att blifva återfordrad. ed hvilken styrka skall det icke återfordra provinser, som det: egt under en tiderymå af nära tvåhundra år, hvilken slutade med femtio år af djupaste fred — provinser med en befolkning, fanatiskt fästad vid det franska medborgareskapet? Den dåliga sidan af den franska karakteren skall snarare vinna ny styrka än försvagas genom ett sådant sätt att korrigera densamma. Nationen skall följa hvarje ledare, som lofvar att återställa åt densamma de förlorade bröderna. Aiven Tyskland skall lida sitt straff derför att det gifvit vika för denna erötringens frestelse som ingen nation synes vara stark nog att motstå. Om den fria diskussionen icke kan tålag när annekterandet af Elsass endast är ett förslag, huru skall den låta förena sig med det nya kejsardömets ordning och integritet, när Elsass är annekteradt? Inom sjelfva denna provins kan ingen få diskutera dess ställning. Provinsen måste styras oinskränkt såsom ett kejserligt område eller såsom en kronkoloni, och alla patriotismens driffjedrar skola i Tyskland bidraga att befästa det militäriska partiet och hämma den utveckling till frihet och sjelfstyrelse som annars skulle varit oundviklig. Vi säga icke, att någontiog kan göras. Våra ministrar känna de krigförandes tänkesätt och afsigter i vida högre grad än landet känner dem, och de hafva förklarat, att de icke kunna göra någonting. Men det är omöjligt, att de kunna underlåta att ännu en gång öfverväga, om icke någonting kan göras innan kriget inträdt i ett stadium, der man icke kan hämma det förr än det kommit till det yttersta. Paris är inneslutet, men dess belägring har icke börjat. Detta är det vigtigaste sakförhållandet i närvarande stund. Sä snart belägringen en gång börjat, så snart det första skottet skjutits på staden, skall känslan af krigareära blifva oemotståndlig. De tyske generalerna skola förklara, att de börjat arbetet och att de icke kunna lemna det förr än det blifvit fördt till sitt slut, såvida man icke skall tro, att de varit ur stånd att uppnå sin afsigt. I sådant fall skall Paris blifva belägradt och efter de förödande vintermånaderna intaget. Frankrike skall blifva nedsänkt i förtviflans djupaste afgrunder och ingenting annat skall klifva det öfrigt än att rufva på hämd. I Tyskland skall frihetens dag vara fördröjd för en hel menniskoålder. rigets deman skall triumfera öfver tvenne seklers lif och åt honom skall allt offras. Vi stå der bredvid och fråga oss sjelfva ännu en gång vid åsynen af de upprörda vågornå; hafva vi försökt hvarje medel att rädda stormens olyckliga offer från ett sådant skeppsbrott? Den 3 Ökt. kl. 6 på morgonen begrofs i Invalidhotellet den i striden vid Villejnif den 30 Sept. fallne general Guilhem; Vid katafalken, omkring hvilken stodo alla de i Paris varande generalerna, samt en stor del af nationalgardets befäl; yttrade Trochu följane ord: Mina herrar ! I närvarande ögonblick har döden ingenting som kan förskräcka oss. Han är en pligt och för de flesta af oss framtiden. De öjiga talesätten skulle här ej vara på sin plats. Jag skail blott säga ett enda ord: General Guilhem har väl slutat sitt lif. Han här kämpat tappert, och han har dött de tappfas död, Mina herrar, jag achefaller åt er hans minne.y Journal Officiel för den 2 Oktober Inner håller följande meddelande från polispreie. 28 Köratry: Det är nu ådagalagdt, att polisprefekturen under det andra kejsardömet förvandlat sig till ett verkligt laboratorium för tillverkning af kompnlotter. som af hrr Pietri och Lafe NEN