Allmänna opinionen i Frankrike och kriget. Vi afsluta i dag meddelandet af det intressanta bref till Times, hvars början vi för några dagar sedan återgåfvo. Korrespondenten fullföljer: Man torde emellertid vilja påstå, att lagstiftande kåren och senaten med entusiasm mottogo underrättelsen om krigsförklaringen. Härpå kan svaras, att, utom det att hela venstern i lagstiftande kåren var motståndare till kriget ända från den hohenzollernska tvistens första framträdande på skådebanan, samt att oberoende medlemmar, sådana som Thiers, protesterade emot detsamma med hela tyngden af sitt anseende, majoriteterna i båda församlingarne, bestående till största delen af blinda! dyrkare af den kejserliga regimen, skulle hafva med lika stor entusiasm mottagit ett tillkännagitvande från regeringen att hon funnit sig tillfredsställd med den diplomatiska seger, som hon i verkligheten hade vunnit, då hon lyckats förmå den preussiska monarken att desavuera det hohenzollernska anspråket, och att hr Olliviers förklåring då han mottog sitt embete, att den politik, som hans administration komme att följa, skulle helgas åt fredens intresseri, blef mottagen med allmän acklamation. Såsom jag redan påpekat, måste likväl en väsentlig skilnad göras å ena sidan mellan den hållning, som iakttogs af personer tillhörande såväl majoriteten som minoriteten i båda karmrarne, och det språk som fördes i den offentliga pressen före krigsförklaringen, samt, å andra sidan, den hållning, somiakttögskaf samma personer och samma korpö