Aftonbladet – 15 oktober 1870, sida 2

essiönen af de romerska officerare och sol-gon ater, som tillhöra den reguliera italienska låte rmåen, och som erhållit regeringens tillåtelse åte tt strömma dit från alla delar af hbalfönför ör att deltaga i sin fädernesstads omröst-de ing. Det torde vara på sin plats att härna illägga, att denna kår, uppgående till ettlup imtal af ungefär 4,300, af hvilka 300 ärohe fficerare, får sina resekostnader ersatta aflsSå egeringen. Signori eller aristokratien i del slu vå klubbarne hade anländt några minuter qå örut, men lemnade artigt försteget åt de mi-gå itära emigranterna och processionen från ob Dittå Leonina, hvilken sistnämnda då steg jag uppför trappan, aflemnade sin glasurna tilllrö: untan och erhöll i utbyte ett skriftligt qvitto.. lie Det hvita standaret fästes slutligen på toppen af trappan, och den gagnlösa fiktionen om en reducerad verldslig makt, egnad attde genom sin qvarvaro föranleda ändlösa fram-sy tida tvister i den kommande generationen, de upphörde att existera förmedelst en frivillig ni handling af ett intelligent folk. ki Under tiden hade andra korporationer samar lat sig och ankommo den ena efter den an-gs dra i procession till Capitolium. få Vi ha redan sett huru de romare, som äro go anställda i krigstjenst i Italien, med general Cerotti och fyra öfverstar i spetsen, äfvensom klubbarne, bade ankommit före Citta Leonina. Nu kom ordningen till de särskilda korporationerna af handlande och affärsmän och de olika distrikterna — först orefici javeleraroe), hvilka spela en så vigtig roll F i Rom, med praktfulla standarer; derefter möbelsnickarne och möbelhandlarne, skomakaroe, hattmakarne och boktryckarne; vidare nvot-riernas och juristernas korporation, med-MN lemmerne sf det romerska universitetet, lä-1S kariv, b Idhuggarne och målarne, musikidkarne, te hvar och en med särskild fana, resten äf dels romerska landsflyktingarne och invånarne i de öriga rioniv. Då de från distriktet KE Campo di Marzo kommo antågande, ådrogo sig en prest och en munk icke ringa uppmärksamhet och helsades med Hfliga hurrarop. Alla måste passera under fönstren på 1 det palats, som bebos af general Cadorna,. och alla stannade för att hurra för honom, då han visade sig civilklädd och bugade sig för folket. Efter att ha helsat-Capitoliumy återvände hvarje procession och röstade i sin egen byrå, der ett ja och ett nej lemnades till hvarje röstande af den presiderande medlemmen af juntan. På Piazza di Spa: gua tog en person båda röstsedlarne, vi-li sade dem -för de omkringstående och, sade ls derefter långsamt: .Mifa herrar, jög röstar ö nejs. Jeg förmodar, att detta gjordes för att Viså, avt omröstningen Var fullkomligt fri. Kl. te7 pålaftonen fördes de 12 urnorna i. högtidlig procession till Capitolium; Cittå Leoninas utna Hade, såsom redan nämnts, blif vit tidigt på morgonen aflemnad der, långt före någon af de öfriga. Hvarje procession hade . en musikkkår och fyra fackelbärare i spetsen; derefter :kom fanan från den byrå, till hvilken urnoan hörde, buren af pompieri N i glittrande hjelmar, och bakom dem två :; kommunaltjenstemän, bärande sjelfva urnan : q de Sr a AR AA fä och klädda i sin gammalmodiga uniorm, röda och gula jackor, korta kåpor och byxor, safifmetshattar 0; sv. Desseivoro des. ck. paggi del sensatore, d. v. s. mäd i tjenst hos den förra kommunalmakten, som just nu upphört att finnas till. Då i många fall den urspruogliga urnan hade befunnits för liten för antalet af röstsedlar, bars ett supplementariskt förvaringsram bakom det ursprung; liga, i mina ögon mycket likt en tvätterskas korg. En mängd facklor följde hvarje urna: Det Piazza eller torg, som ligger framför den stora trappan till de välbekanta byggnader, der .sehatore fordom utöfvade sina funktioner, men hvarest nu juntan har sitt säte, var fullt af folk. Alla de tre hus, som vetta åt torget på de tre sidor, som j tpptagas af trappan, voro praktfullt illuminerade, hvilket äfven var fallet med den mindre trappa, l: som leder till senatorspalatseis -perron alldeles midt för hufvadtrappan. Alla fönster I voro uppfyllda till största delen af elegant klädda damer; det hade lyckats små pojkar att klättra upp på skuldrorna och benen på de liggande statyerna af Nilen och Tibern, och de hade äfven inhyst sig mellan de tunga bronshofvarne på-den häst,.som bär Marcus ; Aurelius, och alltsammans, den brokiga samlingen af åskådare af alla åldrar och storlekar, i alla regnbågens färger, -processionerna och deras facklor och gammaldags medeltidsartade urnbärare i rödt och gult (romerska färger, inom : parentes sagdt);: de romerska I flaggorna och italienska flaggorna, korporationernas baner och distrikternas fanor — utgjorde en scen, som mycket hära liknade de taflor, hvilka Paolo Veronese älskar framställa och i hvilka han i högsta grad excel? lerar. Hvarje urna aflemnades i sin ordning till juntan i en af senatorspalatsets salar, och hvarje procession nedsteg, sedan den sålunda aflemnat sin urna, åter utför denstora trappan och tägade genom staden åt olika håll. i Den deputation, som till konung Victor Emanuel framlemnade resultatet af folkomröstningen iRom ocH de romerska provinserna, lankom den 8 dennes till Florens och mottogs vid bangården af hela kommunälrädet. Följande dagen hade den högtidlig audiens . hos I konungen i slottet Pitti, då konungen, som var omgifven af alla medlemmarne af-sin I familj, höll ett tal, hvari han anmärkte, att fäderneslandet nu ändtligen blifvit :förenadt, samt att de romerska provinserna nästan enhälligt uttalat sig för anslutningen till det gemensamma fäderneslandet. I konungariket rådde den största glädje häröfver, tillade han. Vi äro lyckan föga tackskyldige, men der! emot. mycket vår saks rättvisa. Det är tyd-: ligt, att den: frihet, vi eftersträfva, förvandlar hvarje jaröst till ett uppriktigt och öppet löfte om anslutning. Rättvisa och frihet äro de makter, som skapat Italien. . Numera i lhananma harar ÄAtvar tt da När! un