Aftonbladet – 15 oktober 1870, sida 2

imensioner. Detta ser sig det tyska armå-jce sfälet tyvärr icke i stånd att förekomma. de: fen det har fullkomligt klart för sig följ-)a erna af det motstånd de franske maktegande a elat och måste isynnerhet på förhand fästa fö en allmänna uppmärksamheten på en punkt, n emligen de speciella förhållandena i Paris. lti Je drabbningar, som hittills den 19 och 30a förra månaden egt rum utanför Paris ochlo hvilka kärnan af de der förenade fiendtligar tridskrafterna icke en gång förmått tillbakaasta cerneringstruppernas främsta linie, leda ll den öfvertygelsen att hufvudstaden förr ller senare måste falla. Skall denna tidunkt genom den provisoriska nationalförvarsregeringen framskjutas så långt, att den otande bristen på lifsmedel tvingar till kaitulation, så måste deraf uppstå förfärande .onseqvenser. Det på franska sidan ien viss mkrets från Paris utförda ändamålslösa förtörandet af jernvägar, broar och kanaler ar icke ett ögonblick kunnat uppehålla rmeåernas framsteg på denna sidgn. D3 för lem nödvändiga kommunikationerna hafva på nycket kort tid blifvit återställda. Dettall iterställande är naturligtvis endast irent mi-( itäriska intressen. Men de öfriga förstörelerna skola till och med efter kapitulationen : sf Paris på låog tid hindra förbindelsen med: orovinserna. För det tyska armöbefälet ärl. let, när detta fall inträder, en absolut omöj. ighet att förse en befolkning af 2 millioner nenniskor med lifsmedel äfven endast för en enda dag. Paris omgifningar, hvilkas tillgängar då nödvändigt blifvit förbrukade för våra truppers behof, skola på ett afstånd af många dagsresor lika litet erbjuda några hjelpmedel -och dertill icke en gång tillåta invånärne i Paris på landsvägarne flytta undan. Den oundvikliga följden häraf blifver att hundratusentals menniskor hemfalla åt hungersdöden. De franska maktegande måste lika klart inse detta som det tyska armåbefälet, för hvilket ingenting nat blifver öfrigt än att föra till slut den erbjudna striden. Vilja de förra låta det komma till denna ytterlighet, så äro de äfven ansvarige för följderna. Till den halfqvädna visa som innehålles i dessa den preussiska diplomatiens ord ger Zukunft följande kommentar: Den mest betydande bland nyheterna för dagen är det i Staatsanzeiger offentliggjorda memorandum, i hvilket man förberedes på farorna åf hungersööd i Paris i händelse af en fördröjd kapitulation. Det är likasom en fruktan för Polykrates lycka som talar-ur dessa rader, kanske äfven endast ett desinfektionsförsök för den liklukt, som kanske skall alltför mycket-stickainäsanpå Earopa. I farhåga likväl för att genom sådana uttydniogar slutligen gifva oss sken af att vilja bringa äfven grefve Bismarck i misstanke för denna landsförrädiskå sefitimentalitets; för hvilken vi gerna. taga beskyllningen på .08s sjelfva, skola vi åtnöja 088 ,med den nära till hands liggande förklaringen, att önskat att snart få slut på kriget i alla fall framträder allt starkare på den-tyska sidan. Det må nu gälla vapenstillestånd eller fred, det inå vära af. omtänksamhet förde tyska trupperna eller .af-misstroende till de neutrar las passivitet, detmåvara Ryssland eller Nordamerika som drifver på, dufvati med oliveqvisten vore välkommen, hon må komma hvarifrån som helst. mm VA fr ÅA fr a Timess korrespondent i Rom meddelar följande lifliga skildring af scenerna derstädes den 72 denngs, då folkomröstningen om de påfliga provinsernas anslataing till konungariket Italien försiggick: 3De särskilda korpörationerna och distrikterna hade — skrifver han — kommit öfverens om, att omröstningen skulle ske-ikås rer efter invånarnes olika yrken, från kl. 8 förmiddagen såg man alltså grupper af föstatde-uppropasoch-saumlas under -sina respektive banör och nationalfanor, hvilka alla enligt vid allmän öfverläggning fattadt besfät skulle bära det k. vapnet. Tolf särskilda byråer hade blifvit inrättade i olika delar af staden, och hvarje stort torg hade sitt lilla, tält och sin rösturna, det förra prydt med de bjerta italienska färgerna och med en italiensk flagg i toppen. I hvart och ett af tälten satt en medlem af juntan med två invånare, och utanför stod ett visst antal romerska ponipieri Citta Leoniöa ensam bade ej fått något tält eller någon officiel byrå, men var det: oaktadt af ödet bestämd att bli dagens hjeltinna och förnämsta skådespelerska. .Circolo. Romano, en liberal politisk klubb, hade dragit försorg om denna Cendrillon bland-Roras distrikter. eller rioni och föranstaltat, att n sätskild byrå blitvit uppförd på Piazza Pia, alldeles midt för Castel San Angelo, för invånarne i Cittå Leonina, hvilka -hade fått tillåtelse att, rösta i något af de andra distriktstälten, men det daktadt-påyrkat att-få ha sitt eget, på det att deras deltagande i omröstningen måtte tydligt ses och antalet af deras röster kunna Verificeras. När dessa blifvit behörigen insamlade, uppsattes ett protokoll i laga form af en notaris samt undertecknades af vitnen, hvarpå urnan förseglades. Klockan omkring 12 tågade processionen af vånarne i Cittå Leonina högtidligt tillCapitoliam med sin röstärna — den varaf glas, på det att röstsedlarne måtte kunna ses af enhvar — buren af en ståtlig lång och groflemmad trasteverinare med ett fruktansvärdt svart skägg, företrädd af en annan, som bar ett stort hvitt åtandar med ordön: Cittå Leonina, si. (Citta Leonina, ja.) Två representanter för Circolo Romano gingo i spbetsen för processionen, som slingrade sig fraw genom denstäta folkmassan öfver San sAngelobron förbi Ripetta till Piazza del Popolo, samt -derifrån tågade hela Corso utåt till Capitolium, helsad af ursinviga bifallsrop. Standaret var föremål för allehanda hyllningar; hundratals personer kysste: det, folkhoparne hurrade2, och tårar stodo i allas ögon. f