hans syster betraktade henne, undrande hvad den Tånga episteln. kunde innehålla af så stort intresse. Lampskenet föll på hennes rodnande kinder, på hennes leende mun: och -leende blickar; men utom att detta bref Far af glädjande innehåll, fattade de.ännu ingenting. Det skulle ej tjena till något, att jag visade det, sade slutligen Silvia i det hon så; upp och stoppade bretvet i fickan, det är engelska,o . Kan du engelska ? utropade don -Sabino och , höjde ögonbrynen. Är det möjligt ? tilläde hahs syster med något misstroende. Silvia såg hvarken förundrad eller stött ut vid dessa tecken af tvifvel. Jag kan engelska och det fruntimmer, från hvilken brefvet är, skrifver på engelska och är slägt till mig — ack, hon är så långt, långt borta! tillade hon med tankspridd min. Don Sabino och hans syster syntes nästan tro att Silvia drömde. Hon är :det, upprepade denna litet otålig, sMin mor var romarinna, men hennes farfars farfar kom till Rom med den Stuart, som ligger begrafveni -Sanct Peters kyrka, och han var engelsman, eller-rättare sagdt wallisare. Vi ha alltid kunnat-litet engelska och uppehållit -bekantskapen med våra engelska slägtingar; detta fruntimmer är slägt till mig och jag blef. bekant med-heme för tio år sedan, innan hon blef gift. Nå, hvad skrifver hon, Silvia? frågade don Sabino. Hon har hört att prins Nardi, som tog vård om mig, nu är död Hon ber mig komma till sig och stanna: hos: henne, om jag fioner mig väl der. Min förmyndare, Cavaliere Nardi, har gifvit sin tillåtelse. Hennes vän, mrs Green kommer och hemtar mig samt för mig till Paris, om jag vill rega