Aftonbladet – 14 oktober 1870, sida 3

JYEL al preussiska arllens argullcnHv Jalle DI lsvåra att bestrida, och i kraft af hvilka åtskilliga millioner nordtyskar skola såsom Jannat arfgods, utan att sjelfve rådspörjas, tillfalla den hohenzollernska husmakten. Denna senare metod är afsedd att komma till anTvändniog i Brauoschweig, hvars furstehus är nära att utdö: hertigen, född år 1806, har inga barn, och för öfrigt representeras ätten endast af hans äldre, år 1830 afsatte broder. Redan för fleraj år sedan utkom en af dr Bohlmann författad Denkschrift iäber die prior. — Anspriäche Preussens an das Hersogthum BraunschweigWolfenbiätel, som klarligen bevisade, att det hohenzollernska buset bade bättre rätt, än det hannoverska, hvilken medtäflare för öfrigt numera är Jyckligen undanröjd. Ja, man spekulerade den tiden äfven på Sachsen, hvars konung inom kort af nio barn miste fem; men sedandess har Preussens Gud. varit mindre nådig, och det sachsiska huset har åter tillväxt. Frågar man vidare, hur det nya förbundet, inom hvilket Preussen pjortsig till en våldsherrskare, tillgodoser den konstitutiouella, friheten, så märka vi först att der ej fions ens en skymt af ministeriel ansvarighet. Alla försök i denna riktning, som i den konstituerande riksdagen gjordes, blefvo afvisade, och härntinnan står nu den nordtyska grundlagen ensam. bland all verldens författningar. . Herrar deputerade, äfven de preussiske, sågo dock mycket. väl, att förbundsförfattningen skulle komma att ytterligare kringskära den mycket begränsade folkfrihet, för hvilken de i åratal så ihärdigt kämpat, men de förrådde denna uu, liksom när de hetsade till krig mot Danmark, af begär att skapa en stark offensiv makt. Det föreliggande förslaget, sade t. ex. dr Ree, är för de konstitutionella friheterna i de särskilda tyska staterna ingenting annat än ett mord; hellre då den nakna absolutismen, än frivilligt antagande af frihetsfiendtliga bestämmelser. Utgitvaren af Volkszeilung, Franz Duncker, förklarade att man ej, för att vinna en förening med 5 millioner andra tyskar, kunde offra Preussens författ viogsenliga rättigheter, och han manade den konstitutionella frihetsstridens grånade veteraner att ej svika sitt eget verk. Finns der ingen anvsvarighet i. förbundsrådet, yttrade Waldeck, så skapen I ej europeiska, atan asiatiska förhållanden, så. gören I förbundsöfverhufvudet till en romersk imperator. Hvad gagnar det oss, utbrast dr Michelig, om vi eröfra hela verlden, men författniogen dervid tager skada? Allt detta vackra tal var emellertid förgäfves. Sådana diplomater som Bismarck — menade dr Köster — vore en himmelsgåfva, hvilken man med fromhet borde anamma och vårda. Och den himlasände sjelf, som under generaldebatten nöjt sig med att någorlunda fogligt framhålla de praktiska svårigheterna vid inrättandet af en ansvarig minister, förklarade under specialdebatten helt kort: vi inlåta oss ej på den liberala sidans fordringar; om I ändock rösten för ansvarighet, så blir riksdagen upplöst, och då bären I skulden, att ingenting kommit till stånd, att i Tyskland ett politiskt kaos uppstår. Och derpå förkastades v. Bennigsens i de nationalliberalas namn framstälda amendement. Makten utåt, till anfall mot grannarne, var kärare än makten hemma till försvar för folkets rätt. Man vet, hvilken förbittrad kamp den preussiska deputeradekammaren i början af 1860-talet törde mot die dreijährige Präsenszeitn, eller hvarje--värnepligtigs skyldighet till tre års ständig tjenst i linien.. Hela det frisinnade Europa har på sin tid sympatiserat med kammarens motstånd mot denna våldsamma olsglighet, som åsyftat -ej blott att öka den stående armen, utan också att mera skilja soldaterna från folket, genom att en längre tid binda dem vid fanorna. Den ya förbundsförfattningen kom ätven här velerbörande till hjelp i deras bemödande att kringgå och omintetgöra besvärliga inskränkningar af det kungliga godtycket. Mån trotsade igenom stadgandet om 3 är i linien, 4 är i reserven, 5 i landtvärnet, och fick såunda det i Preussen lagvidrigt införda tillståndet implicite godkändt. Det åberopades gäfves, att preussiska representationen hade ätt att genom lag bestämma den årliga utkrifoingen, att det konstituerande parlanentet vore kalladt för att antaga en förattring, men ej för. att gifva allmänna lagar, ch att denna bestämmelse alls icke hörde ill författoingen. Men för den betydelseulla hänvisniogen till :Earopas tillstånd öllo dessa betänkligheter. Det var ej lån från, att man enligt Bismarcks önskan hade lefinitivt frånsagt sig all makt öfver förvarsbudgeten; den blef dock till slut fasttäld att gälla blott till och med år 1871. Utrymmet tillåter oss ej att längre fortätta denna granskning. Af det anförda orde emellertid framgå, att lir v. Bismarcks verk, sedt från synpunkten af Tysklands enet och frihet, består deri, att för det förta de öfrige förbundsmedlemmarne fullkomigt underordnats Preussen och deras krafter tälts till den hohenzollernska politikens oinkränkta förfogande, samt att man för det undra genom förbundsförfattningen på en omräg besegrat de konstitutionella folkrättigheer i Preussen, hvaraf man känt sig besväad, hvilka man också dels eloderat dels öpet öfverträdt, men hvilka emellertid hittills le jure stodo qvar. I förbigående må erinas att denna förbundsförfattning, som så räl lånat sig att i vissa, vigtiga fall ominetgöra de särskilda staternas författningsnliga bestämmelser, deremot ingalunda eränts vara äfven i det hänseendet partikuarförfattniogarna öfverordnad, att hon skulle suona i andra fall skydda eller utvidga de i lessa författnivgar stadgade rättigheter. sångt derifrån: nordtyska förbundsriksdagen an visserligea göra ivgrepp i laudtdagarnes efogenheter, men taga dem under sitt hägn an hon ej. Detta visade sig, när Lasker i iksdagen den 18 April 1868 hade genomIrifvit ett beslut, som garanterade samtliga andtdadagar den yttrandefrihet, hvilken förundsförfattningen tillerkänner riksdagens nedlemmar 3). Det är bekant, hur det stått ill med yttrandefribeten i preussiska depunr -—rö mrm— — a MN nn —— w pp MA MA mA mm Oh AR Åh Kg or ON Fr Br Of Fr As OM KD PÖ MM OLAS mm Et At 5 mm MIM AA AM mt ) Ifr. den proklamation till hanoveranarne, som åtföljde det patent hvarigenom Preussen tog deras land i besittning. ) Art. 30: Kein Mitelied des Reichstaos darf zn ÖR Vd MD