Aftonbladet – 13 oktober 1870, sida 2

(STOCKHOLM den 13 Oktober Ett eget öde har velat att det andra kejsardömet, liksom det förstå, skulle tvingas att skrifva sin egen historia. Materialier dertill, lemnade af dess egen hand, föreligga nu i de papper, som den provisoriska regeringen utgifvit och som onekligen Sprida ett mycket klart ljus öfver förhållanden, som man visserligen förut anat, men hvarom man dock hittills ej egt full visshet. Det regeringsmaskineri, hvarmed Frankrike i tjugu år förts i ledband, ligger här i öppen dag: Vi se huru sammansväriningar organiseras af polismakten, för att ständigt hålla den välmående befolkningen i skräck för socialisterna och de röda, och huru man med tillbjelp af en besoldad och disciplinerad press söker skapa en för sig gynsam opittion, allt under det man genom prefekterna och hela raden af embetsmän utöfvar en lätt tryckning på den stora massan. Men har beträffande särskilt denna del af styrelsemekanismen i inrikesmiöisteriets pressbyrå påträffat en detaljerad plan för den sälarierade pressens användande vid valen, som ger en ganska tydlig föreställning om det sätt, hvarpå det fallna systemet behandlade suffrage universel, Det märkligaste och intressantaste bland dessa fynd är dock måhända ett som äfvenledes blifvit gjordt i inrikesministeriet. Det är de rapporter, som prefekterna straxt före krigets utbrott inskickade till inrikesministern Chevandier med uppgifter om stämniogen i departementerna. PF. d. kejsaren hade, som bekant, i sitt samtal med konung Wilhelm I vid Sedan, mod nog att förklara, att han ej personligen önskat kriget, men att han blifI vit dertill tvangen af allmänna opinionen. Hyad vitna nu I denna fråga dessa rapporter från kejsardömets blinda verktyg? vi låta Jaurnal des Debats för den 3 Oktober, hvaraf ett exemplar synes kommit Times tillhanda, svara: Regeringen har utan trifvel gjort rätt att ej beledsaga dessa dokumenter med några kommentarier; de kommentera sig sjelfva. De motsäga visserligen ej öppet den fallne kejsarens djerfva påstående. De tillfrågade prefekterna voro för goda prefekter för att kunna öppot gifva ett oangenämt svari men onder den administrativa fraseölogien kan sanningen lätt äpptäckas, och denna sanning är att den opidionsyttring, man önskade erhålla till förmån för kriget, i sjelfva verket gafs till förmån för freden. Ett instämmande i de patriotiska tänkesätt, som blifvit uttalade i lagstiftande kåren, ett fast beslut att ej underkasta sig något förnäfmelse mot nationens heder, att möta kriget om det blir nödvändigt för landets värdighet och trygghet, — sådana äro de tänkesätt, som uttalas från de-mest krigiska departementerna, Af entusiasm eller någon önskan efter krig finner inan ingenstädes spår. Dereihöt Moner man, äfven i de undördånigaste, en ifrig önskan Om fred, ett beklagande att dess fortvaro skulle blifvit på ett så oväntadt sätt äfventyrad. Prefekten i Aube säger: Krig önskas ej, men fruktas.s Karakteristiskt är prefektens i Hautes Alpes svari sBefolkningen skall först då ge sin stämning tillkänna, när ett defnitift beslut blifvit fattadt. Prefekten i Doubs vågar gifva råd. Han tillstyrker vördnadsfullt att man genast skall skrida till handliog, att natioaen ej må få tid att reflektera. Har ej erfarenheten, isynnerhet i Loxembourgaffären, visat att den nationella ömtåligheten är hos oss lätt väckt, men att en reaktion snart inträder? Det är lätt att denne prefekts svar se hura pass djupt nationelt och ifrigt efterlängtadt kriget var. Det är att hoppas, skrifver prefekten i Creuse, att landet ej må drifvas till denna ytterlighet. Prefekten i Nidvre undviker frågan: Folkets enda tanke i närvarande ögonblick är torkans fortfarande. Prefekten i Var skan ej försäkra att kriget skulle bli populärt. Dessa nyheter., säger pretekten i Arriege, som komma midt i djupaste lugnet, ha förorsakat en stor uppståndelse. Det är en allmän förhoppning att allt måtte försökas för att göra fredens bevarande möjligt. Kriget skulle för 0oss, säger prefekten i Arddche, vara en ny olycka till dem, som förorsakats af druafoc silkesmasksjukan samt torkan.. I svaren från prefekterna i Somme, Orne och Oise finna vi dessa förklaringar: Landet önskar fred, Man hoppas på en östörd fred,, Man hoppas att regeringens fasthet skall bidraga till fredens bevarande. Från departementet! Moselle, som sedan lidit så oerhördt af kriget, underrättas vi, att invånarne i detta departement för ingen del önska krig, utan bedja att freden måtte bli bevarad. FEn: prefekt, det är den i Vaucluse, tar bladet: ifrån munnen och yttrar rent ut: Folket. fraktar krig, och fruktar att kejsaren allt! för lätt låter locka sig till krig Som en! final må slotligen citeras prefekten i det) stora, idoga Norddepartementet: Kejsaren! och hans regering må göra som de behaga — t krig eller fred. Norddepartementet är genom alla sina intressen djupt fästadt vid freden; : men om landets ära och trygghet skulle for-4 dra det, skall det med resignation underkasta t sig kriget.o j ; l tf f Erinra vi på samma gång, säger Debats, att 83 deputerade röstade mot kriget, ha vi här således en opinion, som borde ha bundit händerna på den vid Sedan besegrade, men som ej hindrade honom att begagna den till en sköld för sig sjelf, sålunda gifvande konung Wilhelm en förevändning att mot Frankrike fortsätta det krig, som borde ha slutat med honom. J E s 4 Den preussiska regeringen har, som vi aft ett telegram sett, tillstält flera af de främ-i mande kabinetterna ett memorandum, hvarif hon hänvisar på de förfärliga följder, som jt måste uppstå, om Paris kapitulation upp-!n skintes tills en hotande hrist nå lifemedel la