Aftonbladet – 13 oktober 1870, sida 2

Det är möjligt, ätt konung Wilhelm icke ryggat tillbaka för dessa svårigbeter: Konitvgen af Preussen är den gudomliga rättens man, och eröfringöris rätt är en konseqvens af den gudomliga rätten, men Rans minister har sett dessa svårigheter och öfvervägt följderna af dessmma, Han har förstått alt denna annexion skulle vara en förs lägenhet för Tyskland på säititta gång som en ständig fara för freden i Europa. Och huru är det tänkbart, att han icke skulle lika väl se dessa svårigheter. som många af hans landsmän hafva varsnat dem alltifrån den stund då ttian anade kriget me!lan Frankrike och Preussen? Detta krig, som har till sitt mål Elsass och Lothringens annexion, är ett krig på lif och död. Gud allena vet, huru längå det skall räcka! Kanske hr Bismarck äfven vet det. Jag för min del bekänner, att jag icke vet det. Man måste komma till en slutsats, och det är isfotlerhet detta som gör mig biyderi. Hura vill man draga ena slutsats, då alla materialier till en sådan saknas? Huru vill man försöka något slags gissning, angifva något medel att komma ur förlägenheten, då kriget alltmera förlänges och utsigterna till fred blitva allt mörkare? I en sådan sakernas ställning skulle det vara alltför naivt att vilja apel profet. Man har nog af kritikerns roll, i hvilken jag nu försökt mig. Det som man bort göra har icke blifvit gjordt. Det är detta jag ville visa. Frank. rike är besegradt, men Tyskland har kommit i en återvändsgränd. Förbundskanslerens hittills så rättvist berömda klokhet har denna gång kommit på skam. Skola händelserna gitva honom upprättelse? Kanhända, men orti hän räknar på Paris belägring och intagande för att komma ur sitt bryderi, så tror jag att han missräknar sig. aris intagande är för Tyskland en stor framgång mera, men icke ett slut på detta långvariga krig, ty efter Paris intagande återstår ännu mycket att göra, och det skall icke blifva lättare att sluta fred. Frankrikes ockuperande eller ett fredsslut med en af Preussen iasatt regering — en bedräglig fred, som vid första tillfälle skulle brytas — det är till detta Bismarck har fört Tyskland. Men var det väl detta Tyskland ville, då det grep till vapen för att försvara sitt område? Må det sjelft besvara denna fråga.