Aftonbladet – 12 oktober 1870, sida 3

pagaende kriget ställer Danmarks kamp 1ep Jän herrligare dager, och det är förnämligast landtbrukets höga ställniog, eom sätter den danska staten i-stånd att bära de oerhörda änvu sugande penningbördorna, som kriget vållat. Den dag torde väl också en gång kunna randas för oss, då både fosterlandsvännen och egoisten fastän för sert skulle vilja gifva guld för att i lederna tågade idel själsfränder och garla bekanta till Fänrik Ståls gossar. Låt derför bönderna i tid blifva be-kanta med dem! Det bygges i varma bjertan ett herrligt värn för fosterlandet, gGerigenom att folket lärer sig att läsa och sjonga de fosterländska skaldernas eldande dikter: Af detta skäl taga folkhögskolans: lärare mycket ofta inbillningskraftens mäktiga medel till hjelp vid sin undervisning. Derför måste också hvarje lärare der sjelf-ega en lefvande fantasi. Han kulle nemligen eljest aldrig kunna bringa den förlåt att remna, som för bondesonens alldeles ouppfostrade men också aildeles oförderfvade själsögå Hhöljer den fosterländska odlingens forntida hf, och den okunnighet, som för honom döljer poesiens stora syner. Han skulle heller aldrig kunna göra naturveteöskapens under så lifliga och så vördnadsbjudände, som det vöre erforderligt för att dessa skulle verka bildande på sinnen, hvilka endast på. smärre områden mäkta att förvärfva sig detaljkunskaper. Folkhögskolans lärare göra således fullt afsigtligt till sin uppgift att söka förverkliga en bondebildning, i bvilken äfven både inbillniogskraften och känslan .ega en utveckling vid sidan af ett uppöfvadt törstånd och special-insigter i landtbrukarens yrke. Detta mål trycker sin stämpel på undervisningen i alla ämnen. Jag vill teckna för eder en lektion bland de mänga, jag öfvervarit vid en sådan skola. --Men kommer in uti en sal, hvilken icke riktigt ser ut som ett vanligt skolrum, Der fionas visserligen stora bord, omgifna af stolar, men gemenligen iogen kateder. En skara uoga män i epkla, ibland fivare, ibland. grötre, men alltid utsökt rena kläder samspråkar i spridda grupper. I ett hörn linieras en skrifbok, i ett annat studeras på en anatomisk plansch öfver menniskokroppens byggnad, i ett tredje läser man några tidniogar. Några vandra fram och åter på golfvet, ett par andra skämta med en kamrat, som råkar att läsa en bok med titeln: Konsten att lefva länge och bli rik... Ni ser er omkring. Kartor pryda väggarne, ritningsböcker och planchverk ligga på borden. Det behöfdes blott gardiner och och en soffa för att man skulle känna sig omgifven af trefnaden uti en intelligent persons boningsrum. Nu inträder läraren. De kringspridda uppsöka sina platser, de sittande resa sig upp, så att alla, på en gång, stående göra sin helsning. Det hela ger en erioran om uppmärksamheten vid en akademisk föreläsning. Denva timma skall egnas åt geografien. Läraren tillkännagifver, att han skall gifva en framställning om Gotland. Medan han slår upp en karta öfver Ostersjön och en öfver Earopa, kastar pi ett öga i den lärobok, som: af.eleverna-begagnas. Der står blott ett par rader om ön, hvadan pi känner er viss om, att det hela ej skall räcka länge. Der finnes ju blott en stad och ett par hemnar på ön; eljest iogenting nämnvärdt! Men ni bedrager er. Sedan läraren visat öns läge i Östersjön, påpekat distanserna från de svenska, ryska och tyska landen, öfvergår han till en teckniog af densammas naturbeskaffenhet.. Ni fär en aning om eller till och med en icke så otydlig teckning af öns geologiska formation, densammas naturliga fruktparhet, ängarnpes yppig. het, hafsluftens inflytande på klimstet, fol-1 kets förvärfskällor o. 8. v. Derpå omtalar han öfversigtligt gutabefolknipgens höga ålder, dialekten, öns gamla odling; de forntida handels-. vägarne och myottynden. Han visar handelvs betydelse för menskligheten och odlipgen. Det är Wisby och -Hansaförbundet som leda hans tankar på detta ämne. Hen ger med stöd af forskningens resultater en bild af det medeltida lifvet i Wisby hamn och på Wisby pater Han visar en fotografi af de -gamla efästniogsmurarne, ett par andra af de för-1 nämsta kyrkorna. Han skildrar Gotlands kristliga konst och har till och med en liten afbildning att visa af en gammal glasmålning. Han vidrör de nordiska krig, af hvilka Wisby lidit, och upplyser oss om de verldshändelser, som förorsakat bandelsvägarnesförändrade riktning och sålunda medverkat till öns förfall och tillbakagåvg. Han berättar om öns pya förhoppningar, om nyodlingärne, konsul Liljevalch o. s. v. Till sist slutar ban det hela med att läsa upp några strofer ur Malmströms dikt om Gotland. Denna lilla skildring må tjena såsom ett förtydligande af arbetsmetoden i det hela, Hvarje ämne krätver naturligtvis sina modifikationer. Den lärjunge, somönskar några vidare upplysniugar framställer midt under lektionen trägor då och då, liksom läraren ibland kastar ut en fri fråga, då han: vill åberopa något, om hvilket han förut talat, och hvilket sålunda inågon mån kan förutsättas vara bekant. Och vid sådana tillfällen är det uppfriskande att iakttaga de unga mäonens uppmärksamhet och i allmänhet pålitliga minne. Den absoluta friheten fråå lexor gifver hvars och ens läraktighet tillfälle att arbeta på egen bard. efter de perso: liga anlagens anvisning, hvar-. jemte framställningens art vid sjelfva lektionerna är egnad att lära åhörarne skilja hufvudsak och bisak. Till ting af vigt äterkommer Järaren alltid minst ett par gånger, hvarförutom han både anvisar Järjungarne lämpliga läroböcker till att använda i och för un: dervisningen, som ock de utförligare bjelp-: medel, som skolans bibliotek eger, och hvilka stå lärjuogarne till buds att efter anmälan låva hem, Den som aldrig sett en sådan fri skola, kan icke göra sig ett begrepp om den flit och den väckelse till hemarbete, som ut-! veckla sig just i sammanbang med denna frihet för alla lexors tvång. Våra folkhögskolors bokutlåningsjournaler bära vitne derom. Många elever göra anteckningar under sjeltva föredragen, och då statistiska siffror, kemiska formler eller något dylikt andrages, lemnar läraren alltid tillräcklig tid åt alla att, sig till minnes, skrifva upp dem. Gemenligen och för större tydlighets skull skrifver han samtidigt sjelf upp dem på en stor svart . tafla. Tan lgslada dattan heaf rad Jag rskr dA