Aftonbladet – 10 oktober 1870, sida 3

ges ENN MAUTL UTBEG OUT ALGT VAMTM ANA Bö dölja sig bakom dem. Men icke länge läto kanonerna i fästena Montrouge och Bicetre vänta på sig. Med fördubblad hast föllo granaterna nu ned i byn och krossade flere hus samt sårade våra soldater. fverste von Quistorp och löjtnant von Paczinsky sårades och äfvenså flere af manskapet. Batterierna oroades äfven så starkt, att befallning gafs att draga dem längre tillbaka, emedan de der kunde skjuta med större säkerhet. Ändtligen klockan 11 upphörde elden på ömse sidor. Det 12:te kompaniet, som så länge stått i elden och hade icke obetydliga förluster, aflöstes af 9:de kompaniet under löjtnant von Colombs befäl. Nu hade för långre tid lugn inträdt. Då tycktes det, som om klockan efter 4 ett större utfall eller en demonstration tillämnades från den franska sidan. Från vensta flanken helsades 9:de kompaniet af en liflig gevärseld. Tiraljörsvärmar från skansen visade sig, och större massor samlade sig på ömse sidor om skansen. Löjtnant Colomb lät genast inrapportera detta, och bataljonen gick nu i gevär för att möta ett anfall; äfven de längre bakom stående bataljonerna blefvo alarmerade. Skogsbrynet vid parkmuret vid LHay besattes och allt ordnades till försvar. Men det blef ingenting vidare af för fransmännen än en demonstration. Sedan de uppnått sitt syftemål att alarmera våra trupper, drogo de sig kl. omkring 7 på aftonen åter tillbaka till staden och lemnade sannolikt endast en obetydlig besättning qvar i skansen. Hela dagen i ända blefvo således våra trupper oroade, utan att något väsendtligt resultat vanns. Förlusterna uppgå till ungefär 60 man dödå och sårade; de flesta af dem komma på det 2:dra regementets tredje bataljon; mycket få äro de vid artilleriet.. Strasbourg. Magdeburger Zeitung meddelar följande underrättelser om tillståndet i Strasbourg före kapitolationen: Om hvad som försiggått i Strasbourg utder belägringen finnas en mängd osanna berättelser. I synnerhet har man flera gånger upprepat att general Uhrich icke erkänt republiken, att han begärt förhållningsorder från kejsar Napoleon på Wilhelmshöhe och mera dylikt. Af allt detta är icke ett ord sannt. Med ledning af officiella dokumenter, i synnerhet municipalrådets offentliggjorda protokoll och de utfärdade proklamationerna, kan man noga följa sakernas gång i Strasbourg i detta hänseende. Berättelser om franska armens stora olyckor och om en revolution i Paris hade under loppet af veckan efter den 4 September kommit till Strasbourg, men dock ingen bestämd, ännu mindre någon officiel berättelse. Prefekt i departementet Bas Rhin vär baron Prie, maire i Strasbourg hr Humann. Båda tyckas i staden hafva åtnjutit en temligen stor popularitet. Den bestämda underrättelsen om republikens proklamerande i Paris kom till den belägrade staden genom medlemmar af schweiziska hjelpföreningen, hvilka med general v. Werders tillåtelse infunno sig der d. 11 för att medtaga en mängd utvandrare. Då förklarade prefekten Prie, säkerligen efter öfverläggning med den kommenderande generalen, att han underkastade sig den nya regeringen, men dock endast så länge skulle bibehålla styrelsen till dess en för honom utnämnd efterträdare kunde inträffa. Detta beslat af prefekten meddelades d. 12 Sept. municipalrådet, som dock icke åtnöjde sig dermed utan fastmera på förslag af en viss Börsch beslöt att af general Uhrich strax fordra tillsättandet af en republikansk förvaltningschef. Generalen gick denna åstundan till mötes, i det han den 15 utnämnde samme Börsch till provisorisk prefekt. I municipalkommissionens session d. 12 nedlade mairen Humann sitt embete. Försök gjordes att förmå honom att bibehålla detsamma. Hunann vägrade dock, i det han törklarade, att han och hans vänner egentNgen alltid varit orleanister; han hade endast för att vara nyttig för det allmänna tjenat kejsardömet. Republiken accepterade han, men ville dock icke tjena under henne. I samråd med general Uhrich blet en af ledarne för det republikanska partiet i Strasbourg, professorn dr Kiss utnämnd till Maire, Denne fungerar ännu såsom sådan och gör mycket af en särdeles godmodig och välvillig gammal man. Bland de qvaliftkationer som gjorde att han ansågs särdeles lämplig framhölls isynnerhet hans vänskapliga förhållande till Jules Favre och Gambetta. Eget nog hade mediemmarne af den schweiziska bjelpföreningen icke omtalat, att provisoriska regeringen redan den 5 utnämnt Valentin till prefekt och Moritz Engelhard ill maire pf. Htrasbonrg. T hyad fall som helst trodde sig Uhrich ännu böra ignorera detta. Den 20 kom dock den från Paris utnämnde prefekten efter många faror genom le tyska linierna till Strasbourg och offentiggjorde nu det dekret af provisoriska rege-; riogen som, ställer. honom och Engelhard i spetsen för förvaltniogen. General Whrich återtog derpå ätven straxt Börseh utnämning och erkände Valentin. Men Engelbards atnämning till maire stötte på ett hårdnavkadt motstånd. Det kom till en stormig session inom municipalrådet, och man förebrädde den provisoriska regeringens medlemmar att de förnekade grundsatsen om kom: munernas sjeltstyrelse, hvilken de under tjugu ir hade predikat, i det de togo gig för att: pktrojera en maire ät staden och dertill en som icke var medlem af municipalrådet. Man : beslöt i strid mot general Uhrich att i en! lrägtens och enighetens namn bibehålla pro! essor Kiss såsom maire. Derpå proklame! rade äfven verkligen general Uhrich: Käss är : och förblifver maire. Detta är såvidt man känner den enda handling af Uhrich genom l! hvilken han ställde sig i opposition mot rer ! geringen Å Paris. Äfven prefekten Valentin ! örklarade sig nöjd med dr Käss bibehållande. Alla Uhrichg proklamationer sedan den 121! inledas med orden la Republique frangaise, !l till och med den afskedsproklamation som l:! han vid kapitylatignens afslutande ställde! till befolkningen och garnisonen och som var daterad den 27 Sept. Det är intet tvifvells att municipalitetet utvecklade ett stört nitj för att så mycket som möjligt tillfredsställa f befolkningen. — I slutet af Aug. såg sig ge-l neral Uhrich nödsakad aft i anseende dertill att ett möte af öfver 300 personer egt: rum förbjuda alla offentliga sammankomster. Men verksammare än detta förbud var säkers igen inrättandet af åvgkök, der matcutde-ll ades för intet åt enhvar som anmälde.5iz 41 och andra sådana, der en riaitid erhölls för t ) åa 10 sous, De uppoffringar belägringen 1 ur a TA TE