Aftonbladet – 10 oktober 1870, sida 3

a BB HA BE AA ligare och för preussarne farligare än Bourbaki, chefen för gardet. Till honom vände sig den mystiske fransmannen, utgaf sig för en utskickad från kejsarinnan och kejserlige prinsen, förevisade fotografien såsom legitimation och uppmanade i de höga landsflyktiges nawn Bourbaki att genast komma till England för att der af kejsarinnan emottaga en fullmakt för ett högst vigtigt uppdrag, på hvilket Frankrikes frälsning kunde bero. Bourbaki lydde; han smög sig under många faror, såsom han trodde, genom de preussiska förposterna och kom till Camden Place, der kejsarinnan och prinsen blefvo högst förvånade öfver att få se honom och der man slutligen kom under fund med att alltsammans var en preussisk krigslist för att få honom bort från Metz. Så berättas historien i den nämnda tidningen. Times, som står i daglig och intim förbindelse med det preussiska sändebudet, är emeliertid genast iärdig med ett beriktigande. Det är fullkomligt sannt, att Bourbaki från Metz kommit till England, men preussarne ha blifvit lika mycket mystifierade som han sjelf och ha alldeles ingen del i den mystiske fransmannens uppträdande. Efter det Bourbaki i ett bref till konungen af Preussen upplyst om sammanhanget, har derför den 1 Okt. prins Fredrik Carl fått order att låta den tappre generalen obehindradt återvända till Metz och åter intaga sin plats i spetsen för det kejserliga gardet. Striderna den 30 September. De första utförligare underrättelserna om dessa strider meddelas från preussisk sida. I den officiella Staatsanzeiger berättas nemligen derom följande: Enligt några hos den fallne franske generalen Guilhem funna papper, var detta utfall tillämnadt redan den 29 och tyckas 2 divisioner af Vinoys kår ba varit i elden. Enligt fångarnes uppgift ledde general Vinoy sjelf striden. Något bestämdt syfte eller något en varaktig förmån motsvarande ändamål kan icke förmärkas vid detta utfall. Deremot visar samtidigheten i framryckandet på tre i vida radier divergerande Junktor, att fienden på sina båda flyglar endast demonstrerade, hvaremot hans centers anfall var ganska allvarsamt menadt och begyntes med energie. Men alla planer gjordes dock om intet genom 6:te armekårens (general von Timpliogs) tapperhet och särdeles den 12:te divisionens (generallöjtnant von Hoffmanns). Det låtsade anfallet på fransmännens högra flygel riktades från fästet Issy mot 5:te kåren; det egentliga anfallet från fästena Mont Rouge och Bicetre mot 6:te kåren, det låtsade anfallet på deras venstra flygel mot 11:te kåren. Hufvudstriden stod vid Villejuif, Chevilly, Thiais och Choissy, började vid dagbräckningen och slutade med fransmännens nederlag kl. ungefär 11. Kronprinsen, som just då befann sig på väg från Versailles till Ferritres, afbröt sin färd, satte sig upp på en ordonnansbäst och öfvertygade sig på ort och ställe om förhållandena. För fransmännen kunde man blott konstatera mer än 200 på slagfältet qvarliggande döda, emedan de på återtåget fört med sig alla svårt och lindrigt sårade. Fnligt regementsnumren på fångarnes uniformsknappar bestodo divisionen Vinoys trupper af depoterna för 42 infanteriregementen, något garde mobile och en afdelning marintrupper. Åter har den omsorgsfulla beräkningen i uppställningen och i;afseende på understödet mellan cerneringstrupperna inbördes visat sig hålla streck och omintetgjort alla försök att sätta Paris i förbindelse med departementena. Med den inom kort begynnande bombarderingen och anfallet mot flere fästen skall äfven det sista hoppet om en dylik förbindelse försvinna och Paris nödgas komma till den öfvertygelsen, att det blir endast och allenast hänvisadt till sin egen kraft och ej kan vänta någon undsättning utifrån. Uppställningen af belägringsartilleri föräkas, och bombarderingen mot enstaka unkter gkulle redan nu kunna börja, Men man yckes vilja vänta, tilldess man genast kan benna med ett öfverväldigande antal. Det stora ongl. högqvarterets förflyttande till Versailles komraer att försiggå de första dagarne i nästa vecka. Den för Versailles utnämnde prefekten, landtrådet von Brauchitsch har med en sekreterare redan härifrån afregt till Versailles. Det vackra höstvädret fortfar oafbrutet och förhöjer mycket det gynnsamma helsotillståndet hos belägringstrupperna. Striden den 23. Om denna strid, hvarom man från tyska sidan hittills iakttagit fullständig tystnad, men som fransmännen å andra sidan gifvit en väl framstående betydelse, berättar nu en korrespondent från 6;e ermekåren till Schlesische Zeitung; Fienden tyckes redan ha mycket noga utspanat, hvarest våra poster och fältvakter äro förlagda. Isynnerhet oroas qvarnen, samt förposterna vid LHay och vid venstrå hörnet af Chevilly, der: man godt kan observera skanserna vid en stor trädgårdsmur, fortfarande af granatskott, utan att likväl anställa synnerligen stor skada. Smånin-l, gom vänjer folket sg vid dessa ovälkomna gäster till den grad, att de ej ens vända på hufvudet för dem. I går föreföll en temligen energisk förpost-: strid. Redan på aftonen den 22. September hade förposter länge vexlat skott med Nrarandra; störge och mindre afdelningar franskt linieinfanteri hade . ryckt fram mot IHay och öppnat en gevärsstrid; men vid mörkrets inbrott upphörde allt åter, de rg tiraljörerna drogo sig tillbaka, och det lef tyst. Der bataljon, som så länge stått i elden, drog : sig åter tillbaka, och 22 regementets skarpskytte! bataljon under major Löwes befäl, marscherade från sin bivuak till LHay kl. mellan 7 och 8, för att deg intaga förpostställningen. Smygande patruller skickades Fam till skangarng, och då de förde med sig tillbaka underrätfelsev, att man der :! ingenting förmärkte, samt att det dessutom under : de föregående dagarne förefallit besynnerligt, att skansen var besatt om dagarne, men om nätterna j, utrymdes af infanteriet, så ryckte ett kompani in : j i skansen, och då man ingen fann der, blef den kl. 12 på natten besatt. Men redan kl. 2 alarme: rades bataljonen. Fienden måste ha fått hum om, att skansen blifvit besatt af våra trupper. Han riktade pu en stark granateld in i den på baksidan öppna gkansen från fästena Bicetre och Montrouge, så att skansen snart blef ett slagg kaluppfångare. Så framt man ej ville uppoftra allt folket, måste man åter utrymma skansen, ty granaterna slogo med en fruktansvärd precision ned deri oci sårade flere. Kl. omkring 4 marscherade kompaniet åter ur skansen och drog sig tillbaka mot LHay, men qvarlemnade förposter i närheten af skansen för att fortfarande erhålla underrättelser om tilldragelserna der. Kl. mellan 6 och 7 förmärkte man infanteri i densamma, och då nu åter 12:te komaniet under löjtnant v. Gerhards befäl ryckte framat, möttes det af en mycket liflig fgoxvärseld från skansen. I anledning häraf anbefaldes en rekognoscering längre framåt af detta kompani för att vinna upplysning om, huru skansen var besatt. Då kompaniet närmade ng densamma, mottogs det icke blott af en mycket häftig gevärseld, utan äfven af en så stark eld från två kanoner och flere kulsprutor, att det såg sig föranlåtet att till sin säkerhet åter tåga tillbaka till LHay,l. då man derjewtg förvissat sig om, att skansen nul