Aftonbladet – 8 oktober 1870, sida 3

ch att för alltid öfvergifva den journalistiska banan. Ehuru han öfverlemnat ledningen af Libert åt sin nevö, fortfor han dock ännu efter krigsförklariogen att skrifva i dess spalter; men så snart han såg att Paris verkligen hotades af en belägring, tog han försigtigt sitt parti och gaf sig i väg från hufvudstaden, förkunnande att hans bräckligheter och hans helsotiilstånd gjorde honom blott till en onyttig mun bland Paris försvarare. Dessa tidningar, Pays och Liberte, voro de två häftigaste krigsifrarne i Paris före krigsförklariogen, och det kan antagas att då de förde ett så vildt krigiskt språk, så gjorde de det för att gynna den kejserliga politiken, icke i afsigt att bereda den någon förlägenhet. Båda tidningarne saknade helt och hållet allt anseende hos och allt inflytande på någon förnuftig fransman, af hvilken politisk färg det vara må. Pays var, såsom jag nämnt, mycket litet läst för ett eller par år sedan, och om den hade blifvit något mera läst på sista tiden, så härrörde det helt och hållet deraf att den ökat våldsamheten i sitt språk till en ytterlighet, som: täflade med sjelfva hr Granier de Cassagnacs utfall i deputerade kammaren, då denne herre, äfven efter nederlagen vid Wissembourg, Wcerth och Forbach, utropade, att om han vore minister, så skulle samtliga deputerade af oppositionen ställas för krigsrätt och skjutas för det de vågat klandra en regering, som fört landet till randen af en afgrund af elände, ruin och vanära. Det måste för öfrigt ihågkommas, att många lidningar läsas af fransmännen blott och bart af nyfikenhet och för roskull, men alldeles icke med anledning af de opinioner som de i dem finna uttryckta. På den tiden då Marseillaise, Rapel och Reveil gjorde mesta väsendet af sig, kunde man få se tjogtals välklädda personer skockade kring tidningskioskerna och köpande dessa ultra-demokratiska organer, i hvilkas läsning de funno samma pikanta nöje som en skolpojke i ätanlet af förbjuden frukt. Fransmännen äro i allmänhet taget städse färdiga att med glupskhet sluka all slags läsning, som står i strid mot deras egen smak och öfvertygelse, förutsatt att det erbjuder någon retelse, och då Proudhon gat sin bok benämningen La Proorigt cest le vol, så valde han denna titel just ör att begagna sig af denna egenhet hos sina andsmän. I hvad kriget angår, är det emellertid väl ,ekant, att alla tidningar som representerade ien yttersta vensterns opinioner, yttrade sig vå det allra bestämdaste emot kriget, under let tidningar sådana som Figaro och Gaulois oro af alltför lätt karakter och alltför väl ända för sina sensationsnyheter för att utfva något inflytande i den politiska opinioens verld. (Forts.)