Aftonbladet – 8 oktober 1870, sida 2

ålles besatt af de upproriska. Å andra sii! an påstås, att de arbetare, som hade del-le agit i demonstrationen, gripa till vapen, ochli tt de äro väl försedda med sådana, ty de ngo brorsdelen af chassepotgevären, då vid epublikens proklamerade fästena plundrades. lär råder en panisk skräck. Folkhopar löpa oordnade skaror omkring på gatorna. Jag. år nu ut för att inhemta vidare upplysninar. Det var endast blindt allarm, men jag tror tt det afgörande ögonblicket närmar sig. skall nationalgardet, som synes vara mycet uppbragdt på dessa evinnerliga fredstörare och som föröfrigt) hållit sig färdigt flera dagar, få bugt med upprorsregeringen, om kanske är mera djerf och hotande än ruktansvärd? Jag tror det. Men den molerata delen af nationslgardet har vid sin ida bataljonerna från arbetareqvarteren, wvilka skydda den röda fanan och följktligen sympatisera med de upproriska. Jet är dessatom illa kommenderadt. Öfverten är en man vid namn Metra, väfvare ill yrket, och han blef utnämnd af den örsta regeringen i Lyon efter republikens roklamerande. Efter valet af det nya muicipalrådet har Metra flera gånger vägrat sfgå och underkasta sig utslaget af en allvän omröstning. I sin republikanska naiviet påstår han att han är nödvändig för det ulmänna bästa. Man har alls icke förtroende ill honom. Men hvad kan väl uträttas utan införare och kanske med förrädare i lederna? Kort sagdt: för ögonblicket äro socialisterna herrar på stadshuset; nationalgardrt cernerar let i betydliga massor, och arbetarne gripa ill vapen för att intervenera. Man väntar stora tilldragelser under loppet aftonen. Som vi genom telegrafen känna blef naionalgardet till sluts herre öfver rörelsen. Den I Oktober hade den, enligt underrätsalsen från Lyon af denna dag till Times, helt och hållet lagt sig. Cheferna blefvo lock ej, som det först berättades, arresterade; de lyckades undkomma. Innan geneal Cluseret lemnade staden, hade han dock åtit anslå en proklamation med förklaring, att han begåfve sig till Marseille, der han också ganska riktigt inträffat och lyckats ställa till samma oreda som i Lyon. Nasionalgardet i Lyon visar sig fast beslutet ut understödja regeringen och upprätthålla ordningen. Den bonapartistiska, i London utkommande tidningen La Situation meddelar ett nytt manifest från ex-kejsaren, troligen lika äkta som det som nyss förklarades understucket. Medan det förra, som bekant, var adresseradt till konung Wilhelm sjelf, skall kejsaren här vända sig till grefve Bismarck. Napoleon fäster förbundskanslerns uppmärksainhet på att konung Wilhelm gjorde klokare att söka vinna Frankrikes allians genom ett högsinnadt förfarande än att drifva det till det yttersta. Frankrike skulle kunna rasera sina fästningar och betala krigskostnaderna. Befriadt från krigets olyckor, kunde Frankrike då söka sin lycka i fasta institutioner. Om man hårdnackadt fortsätter kriget och isynnerhet om Paris anfalles skall deraf framgå ett inconnu redoutable, som skall blifva lika förderfligt för Tyskland som för Frankrike. — Manifestet, som är dateradt Wilhelmshöhe den 26 September, säges ha blifvit öfverbragt till det preussiska högqvarteret af general Castelnau. Det återgifves af Londontidningarna. Ett telegram från London af den 4 Oktober meddelar den märkliga nyheten, att chefen för franska gardet, general Bourbaki, som med sin kår är innesluten i Metz, med preussisk tillåtelse fått göra ett besök i England hos ex-kejsarinnan, hvarefter han återvändt till Metz. Skulle han möjligen varit öfverbringare af något förslag från Bazaine att låta Metzarmen utropa henne till regentiona? Som bekant, är man i preassiska högqvartoret ej obenägen att understödja en sädan an. P F. d. senatorn och presidenten i kassationsdomstolen Devienne har i en af Indepedance meddelad skritvelse till paovisoriska regeringen förklarat sig sjelf i högsta grad angelägen att vid domstol få svara på de mot honom gjorda beskyllningarne. Han har nemligen ej, som det först uppgafs, blifvit afsatt, utan endast instämd för domstol för att förklara sig med anledniog af det sätt hvarpå haus namn finnes inblandadt i vissa underhandlingar af temligen tvetydigt slag som kommit i dagen genom offentliggörandet af exkejsarens papper. et är längesedan man hörde någonting utaf Frankrikes förre premierminister Emile Ollivier. Sedan de händelser, till hvilkas åvägabringande han varit ett så blindt verkve har han varit så godt som försvunnen. u berättar en korrespondent till Independance, att han för närvarande uppehåller sig i Biella i Piemont, sysselsatt att skrifva historien om sin korta tid vid styret i ett arbete, kalladt Min minister af den 2 Januari, och hvars första del skall behandla plebiscitet och den andra kriget, Han är i Biella gäst hos den italienska deputeraden Cesare Valerio. Journal de S:t Petersbourg förklarar alla berättelser om ryska rustningar ogrundade. Det är ej sant, att Ryssland köpt en pansareskader från Amerika, det är ej sant att det koncentrerar trupper i sydvest, det är slutligen ej sant; att ryska sändebudet i Konstantinopel general Ignatieff i största hast blifvit kallad till Petersburg. Å andra sidan skrifves till Breslauer-Zeitung från Varsjav: Sedan några dagar talas här allmänt med mycken bestämdhet om, att Ryssland mycket snart skall skrida till kriisk aktion. För vår del veta vi blott, att örberedelserna till krigiska eventualiteter bedrifvas allt itrigare och i allt större skala. Det ryska militärsystemet känner tre stadier af osdana färharoadalesar cam kunna Btargsf.