Aftonbladet – 8 oktober 1870, sida 2

eller pengar få någon mat, bidrogo äfven att afleda tanken på någon verklig fara. Det var först på fredagen de erforo en sorglig aniog, De hade förklarat sin ställning för mrs Mac Diarmid och ställt onkeln mr Raeburns namn som säkerhet för den obetalda byran, samt öfverräknat sin kassa, då de funno den nätt och jemnt tillräcklig att föra dem till ookelns hus i Glasgow. Det är bra svårt, och Maurice visste att vi ej hade mera pengar qvar, jag tycker inte han kunnat glömma oss på detta sätt,, utbrast Ågnes halfgråtande. Jag vill välhoppas iogenting kunnat härda hopom, han måtte väl ej blifvit sjuk! : I en något dyster stämning, knappt skänkande en afskedsblick åt den lilla vackra hyddan, begåfvo de sig af, några gående, andra åkande i en kärra, och på vägen förtrodde Richard Jessie att han verkligen fraktade Maurice blifvit sjuk, ty han hade haft rysningar och värdt sig oroligt i bädden söndågsnatten. : Och du talade ej vid honom? Richard hängde hufvudet. Och det sista du sade honom var ett ovänligt ord! Jag skall aldrig upprepa det! ropade Dick i ett plötsligt utbrott af ånger, så att lilla Jessies lättrörda hjerta blef vekt öfver den bjertliga broderskärlek som fanns under den buttra ytan, ÅAldrig,det lofvar iag dig, Jessiets Men ack! hvarföre hade det någonsin blifvit sagdt? Och det lilla sällskapet fortsatte under tystnad sin färd och kommo snart för. alltid ur sigte af den lilla boningen med dess täcka vik, dess sorlande flod samt försvunno bakom de höga berg hvilka sommar och vinter, i regn och solsken höllo vakt öfver den epsliga dalen,