Aftonbladet – 7 oktober 1870, sida 2

het då Jessie gjorde det, och hon var äfven en omsorgsfull vårdarinna, såsom hon skulle varit mot hvem som helst. Ovädret fortfor hela tisdagen, men onsdagsmorgonen öfvergick. det till denna lugna strålande klarhet, som ofta följer på dessa dagjemningsstormar. Tnpackningeh var fullbordad och allt i ordning för deras afresa, så snart Maurice skulle anlända med åkdonet, hvilket skulle föra dem och deras packning till byvärdshuset, der de ämnade tillbringa natten för att kunna hinna med ångbåten följande dag. Flickorna tillredde en hastig måltid af sina sista förråder — Språkade litet med sin värdinna mrs Mac Diarmid, som äfven väntade hem sin man från fiskläget, der han varit uvder veckan — och blickade derpå något otåligt utåt vägen efter den mörka punkt, der Maurice borde kunna urskiljas. De både tyckte och sade, att det skulle bli roligt att få se honom igen, de hade under hans frånvaro kommit underfund med, huru treflig och .tjenstaktig Maurice brukade vära, och att hans. glada ansigte och :muntra lynne, oaktadt dess häftighet, mera än man kunde ana saknades i den lilla kretsen. Agnes medgaf suckånde, att hon var nästan ledsen öfs ver att han nu skulle komma till uhiversitetet, sedan fadren ändtligen lemnaåt sitt bifall dertill. Deöt är nog bäst för honom, men vi komma att sakna honom grufligt derhemma. Har ingen fara, ni ha ju mig qvat; sade Richard. Det är lyckligt för honom att slippa hemifrån, pappa är så tvär, och ni lickor bråka jemnt. j Åh, Dick! afbröt Jessie och strax derfter tyst kära Agnes!s, då den senare som manligt gaf sia broder ett skarptsvar. Efter letta lilla utbrott klärnade emeöllertid hori