Aftonbladet – 5 oktober 1870, sida 2

göra tjenst som gossarnes sängkammare. Uppe med solen, rusade de ut till sitt morgonbad vid hafsstranden, lemnande platsen fri. Då de återkommo hungriga som Jägare, fanno de allting undanstökadt som den skottska kusinen uttryckte sig — och hon dugde nog till att göra det också fastän hon var en ung rik dam — kittela sjöng på den simpla härden, och frukosten stod dukad på det enda bordet. Det var en tarflig måltid, bestående af en stor skål välling och ett par krukor söt eller sur mjölk. Om gossarne ville hafva fisk, fingo de sjelfva fånga den i den lilla viken der strömmen föll ut i hafvet; och så präktiga foreller de ibland hade hem, och ett sådant fräsande det då blef i dea stora stekpannan, hvilken utom grytan och såspannan utgjorde hela deras köksatiralj. Flickorna hade redan temligen väl lärt sig kokkonsten och andra sysslor derjemte, ehuru till att börja med några missöden inträffat, som t. ex. att Ågnes en. gång till aftonvard åt det hungriga sällskapet tillagade teet af hafsvatten. Vid ett annat tillfälle hade det halfva får, hon hvarje vecka brukade inköpa i granskapet, i sällskap med sin andra hälft begifvit sig till skogs och stod ej till att finna, och då samtidigt fisket ej ville lyckas, stod riktig hungersnöd för dörren. två dagars tid fick hela hushållet lefva på hafregrynsvälling till morgon, middag och qväll, dervid de först skrattade, sedan Kknotade och sist kommo i tvist med hvarandra, hvilket ofta nog var händelsen. Det göra alla syskon, sade de åt sin lilla logna kusin, hvilken ensam i verlden, utan någon att hålla af eller gnabbas med, ej kunde förstå sig på dessa små tvister. Men oaktadt sådana misshälligheter, hade de trifvits väl tillsammans, och nu då deras ferietid var nära slut — det var en söndags