Innan Jules Favre begaf sig till tyska högqvarteret, kom andre sekreteraren vid engelska beskickningen i Paris, rr Malet, dit ut för att fråga, dels på hvilka vilkor man ville slata fred, dels-:om man ville träda i någon direkt förbindelse med Jules Favre. Om det samtal mr Malet hade med grefve Bismarck meddelar en korrespondent till Daily Telegraph följande: Frankrikes anbud gick ut på att betala krigskostnadsersättning och utlemna halfva sin flotta, under det man bestämdt motsatte sig afträdandet af en enda fotsbredd land. Bismarck svarade i en vänlig ton men mycket kort och bestämdt: Vi behöfva icke enningar, sade han; vi äro rika och fråga icke efter stora skadeersättningar. Vi behöfva icke skepp, emedan Tyskland för närvarande icke är någon sjömakt och icke har några speciella maritima syften för ögonen. Men vi veta mycket väl, att vi i Frankrike skola efterlemna ett dödligt hat och att, hvad än nu må ske, Frankrike skall vinnlägga sig om sin krigiska utbildning. Det skall skåda framåt mot den dag, då det utan någon kejsare som tyglar det och utan den svaghet. och det slöseri som följt med den kejserliga styrelsen kan taga hämnd på Tyskland. Derför fordra vi nu Metz och Strasbourg. — Vi bry oss icke om att få dem raserade. Vi vilja hafva dem sådana de äro och behålla dem såsom. bålverk mot franska anfall, i det vi göra dem starkare än de någonsin varit. Skepp behöfva vi icke, men Metz och Strasbourg måste vi hafva. Att köra hufvudet mot Paris murar hafva vi icke lust till. Vi hafva ett kavalleri på 70,000 man, och vi vilja uthungra Paris, afskära dess jernvägar och afbryta alla förbindelser. I slutet af gamtalet tillade han: Hvad jag mest fruktar för är verkan af en fransk republik på sjelfva Tyskland, Det är detta som ingifver konungen och mig de största farhågorna; ty ingen vet bättre än vi, hvilket stort inflytande den amerikanska republikanismen ut-: öfvat i Tyskland. Om de bekämpa oss med en republikansk propaganda, skola de göra oss långt större skada än de kunna genom vapenmakt. 1 sammanhang med dessa meddelanden varnar Daily Telegraph i en ledande artikel Bismarck mot att fasthålla de uppställda fordringarne om landafträdelse och visar, att om ban nödvändigt vill frånslita det blödande Frankrike Elsass och Lothringen, skall han derigenom egga det till hämnd och framkalla en stämning för detsamma, gom kan tvinga