Aftonbladet – 30 september 1870, sida 3

En fransk officer om den franska krigföripgen. En af de sista dagarne i Augusti öfverrumplade en preussisk kavalleriafdeloing ett bantåg, hvarvid ett mycket stort antal bref föll i preussarnes händer. Times meddelar ett af dessa bref som ett bevis på att franska armeåns nederlag blifvit med visshet förutsedt. Det är den 26 Aug. skrifvet af en officer vid Mac Mshons arme från Semuy i departementet Ardennerna och lyder sålunda: Om du följt med hvad som skett, vet du nog för att kunna förstå att vi begå det ena felet, den ena dumheten efter den andra, och att våra förnämsta militära och politiska förmågor så att såga blifvit fullständigt barn på nytt. Hela Frankrike var så bedöfvadt efter vårt dubbla nederlag vid Froschwiller och Forbach, att det tappade hufvudet. Våra chauvinister hade helt visst ej väntat något sådant: de hade talat om att gå på Berlin som någonting som var lättare än att gå från Athen till Corinth. Derför trodde man också, att allt var förloradt, oaktadt olyckan, hur stor hon än vår, måhända stod att reparera; Men vi ha olyckligtvis inga generaler och kejsaren hade ännu starkare än det öfriga landet blifvit träffad af slaget. Det är utan tvifvel hans fel att vår armös hufvudstyrka, medan Mac Mabon flydde med vår utmattade kår, på ett så dumt sätt hakade sig fast vid en fästning, att hon nu ej är någonting ahnat än en garnison, som till på köpet är generad af sin egen störlek, och som hvårken kan få tillräckligt med lifsmedel eller ammunition. Att stå qvar vid Metz när preussarie togo vägen öfver Nancy och passerade Mosel vid Trouard, det vär helt enkelt vanvett — quem Deus perdese vult dementat. Bazaines arm, som är fullständigt blokerad, bestämmer nu våra rörelser, ty Frankrikes räddniog beror på vår förening. Sedan man vid Chålong samlat fyra armckårer (1:a, 5:e, 7:e och 12:e utan att räkna en del af den 6:2; Canröbert hade nemligen häft den sinnrika iden att dela denna och föra en del till Metz), borde man ej ha förlorat ett ögonblick, utan marscherat mot Verdun och försökt att frigöra Bazåine. Olyckligtvis hade kejsaren tappat hufvudet, han tänkte blott på sin egen räddning och förstod ej att i detta ögonblick hans intresse var detsamma som Frankrikes. Man drog sig då tillbaka till Reims först i afsigt att endast betäcka Paris och öfverlemna Bazaine ät hang sorgliga öde. Ministerrådet förklarade lyckligtvis, att dynastien skulle vara förlorad, om man i Paris erfore, att man endast tänkte på hufvudstadens försvar, och att armen vid Metz vore i en så förtviflad belägenhet. Detta satte en smula mod i vår stackars monark, som följde med armen, då han ej vågade bege sig till Paris. Man ändrade då plan, och nu äro vi på vägen för att förena oss med Bazaine. Men mycken tid har blifvit förspild, våra marscher äro mycket besvärliga, då vi äro illa provianterade, och jag tror att man ändrar planer och ider hvar dat Från Reims borde man ha gått direkte till Montmedy och derpå till Måzicres, i det man kringgick Argonnerna, men nu marschera vi sedan i morse direkte mot defilferna i Argonnerna. Preussarne, som rekognogcera utmärkt, som skjuta sina patruller en eller ett par dagsmarscher framför sig och som organiserat ett omfattande spionerisystem; veta utan tvifvel hvar vi äro och hvar Bazaine är (i detta hänseende veta de mer än vi) och de skola göra sitt yttersta för att hindra vär förening. Det är sålunda möjligt att vi redan i morgon måste leverera ett slag Åt den förenade 1:a och 2:a armön. Sedan brefskritvaren på denna, sor bekant, oriktiga hypotes och en annan om Bazaines anryckande från Metz bygt några resonnementer om möjligheten att få den prensiska armen mellan två eldar, fortsätter han: Se detta är det hopp man kan hysa, men jag tillstår; att när jag ser tillbaka i det förflutna, till vårå generalers och ministrars otroliga, omöjliga odugligbet och försumlighet, så har jag mera fruktan än hopp. Kan du väl tänka dig, att man på den tid, som förflotit sedan Froschviller, änvu icke förmått ordentligt organisera den första armekåren,