Aftonbladet – 29 september 1870, sida 3

oss bör vara ganska välkommen, särdgles för lärarne i ämnet. Förf. har, efter hvad oss synes, lycklige löst sin eppgift. Hans reglor äro få tramstälda, att ötverensstämmelsen med eller afvikelsen från det svenska uttalet skarpt träder i dagen, hvarför de mycket lätt fästas i minnet. Uttalsläran har nu visserligen en lårgt ringare betydelse vid denva undervisning, än vid inhemtande af de egentligen s. k.främmande språken, ty meningen är ej att lärjuogen skall mer än lära sig förstå, men ej sjelf tala, systerspråket. Likväl är det icke likgiltigt, om uttalsläran försummas, såvida eljest ban skall lära förstå ej blott skriften, utan ock det talade språket.