Aftonbladet – 28 september 1870, sida 3

men så befinnes det en vacker dag, att båd dessa befattningar, som påstodos vara s trägha och ansträngande, och båda dessa lö ner, som voro beräknade att hvar för si bereda en persons utkomst, äro förenade p jen och samma hand. Öch ofta icke blot två befattningar och två löner, utan tre el ler flere. Gifvet är, att då sådant eger rur — och dylikt företer sig här i hufvudsta den i mycket stor skala — så måste ett a tvenne vara händelsen: antingen är hvar dera befattningen icke af den beskaffenhe att den tager en persons hela verksamhet anspråk och de uppgifter derom söm med. delas vid lönervas bestämmande äro osanna eller ock vanskötas befattningarne af sins innehafvare och staden måste för göromålens behöriga gång aflöna Bibstitäter, son vore öfverflödiga om Vederbörande embetsoch tjenstemän egnade sin tid och sina krafter uteslutande åt sin befattning och icke åt en eller flere bitjenster eller andra bestyr. I båda fallen är resultatet det, att staden få underhålla en större myckenhet smbetåöch tjenstemän än som vörkligen behöfves för stadsförvaltningens behöriga gång. Vill mar en gång ärligt bemöda sig att åstadkomma en god hushållning med stadens medpl, måste dylika missbruk undantödjas, Väl veta vi att ämnet är ett bland de öritåligästb, som kunna bringas å bant ingir ön kommunalförvaltning, der det by åkratiska el; f eisiuentet har det inflytande och åen öfvervigt som i den stockholmsk3, och der följaktligen sådana Nigsoruk och ovanor, hvilka äfd Intdorda såväl Wand ålätohs Som stadens embet5och tjenstemän, ega så många iötresserails avkangatö, och frathförallt rö vi förvissadb, att yrkanden i denna riktbing skola bifva röster i öknen, så länge hufvudstadens valmän fylla kommunalrepresentationen till god del med stadens egna aflönade tjenstemän, hvilka nog ch bd sitt bästa att förekomina roförmer bch indragningar, aöm Skulle titöfra inflytande på derö8 egna eller deras kamraters itikonister dch eqvämlighet; men dylika förbållanden böra icke destp mindrö påpekas så ofta tillfälle dertilt erbjuder sig, under förhoppning att förr eller senare kommunvalrepresentationens sammansättning skall blitva sådan, att erindringarre kunna vinna något afseende. Revisorerna egna en ganska utförlig redogörelse åt förloppet med ech rfestiltatet af insamlingatno för den s. k. Decemberfonden. Det år påtagligt att drätselnämnden här bufvudsakligen fått sitta emellan för andra, och att de at revisorerna framställda anmärkningar till väsendtlig grad träffa de komiterade; som af etadefullmäktige erhöllö böpdrag att. föranstalta Bin insamlanvde af medlen till den fond, som man beslutit bilda, och att derefter öfverlemna de influtna beloppen till lrätselnämnden för att förvaltas. Det är säkert i våra läsares minne, med hvilken lojhet dessa komiterade utförde det dem Iem nade u pdräg och huruledes de, gedan de 6fer flere veckors förlöpp ändtligen kommit sig för med att utfärda en intjudniog, kastade saken handlöst ifrån sig och vid densamna icke vidgjorde det ringaste förr än de efter många månaders förlopp, då den stämning, söm de bort tillgodogöra för företasets befrämjande, icke längre förefanns, derom rhöllo. en påstötning af stadsfullmäktige. Revisorerna ba naturligtvis icke egt attrikta vågon anmärkning mot dessa komiterade, om så grundligt förfuskade saken, men den ammanställniog af data, som innefattas i edogörelsen för angelägenhetens behandling, ir i och för sig alldeles tillräckligt talande. Mot drätselnämnden riktas deremot en föreråelse för det nämnden, som borde mottaga nedlen, icke gick 1 författning om indrifning f de subskriberade beloppen. Nämnden inänder häremot, att dess uppdrag endast var tt mottaga de influtna beloppen, icke att mbesörja insamlingen. Detta har också tan tvifvel sin riktighet, men revisorerna ynas icke heller sakna skäl för den af dem ttryckta åsigt, att nämnden i detta som i ndra fall bort betrakta sitt uppdrag mindre äsom ett tjenstekall, hvilket ej får eller beöfver utsträckas utöfver reglementets ordaydelse, än såsom ett förtroendeuppdrag af nedborgare, hvilka önska och hoppas att ess fullmäktige skola göra allt hvad de för1å för att väl motsvara deras förtroende. (Forts.)