ERIGET. Sedan på förmiddagen ett telegram meddelat ett rykte från Darmstädt, att Strasbourg skulle kapitulerat, har sent på eftermiddagen ett officielt meddelande till telegrambyrån från nordtyska ministern lemnat bekräftelse å denna, visserligen icke öfverraskande, men betydelsefulla nyhet. General Wimpffen och exkejsaren. Det af telegrafen redan omnämnda svaret från general Wimpffen, med anledning af de kejserliga adjutanterras protest i LIndependance är af följande lydelse: En stor mängd tidningar bafva nyligen meddelat ett bref från kejsarens adjutanter, hvarpå general Wimpffen finner sig, ehuru med ledsnad nödsakad att svara. Den åt kejsaren genom stabskaptenerna de Saint Haouen och de Lanouvelle öfverlemnade biljetten var af följande innehåll: Sire! Jag gifver general Lebrun order att försöka en geuombrytning åt Carignan till och låter alla disponibla trupper följa honom. Jag anbefaller general Ducrot att understödja denna rörelse och general Douay att betäcka reträtten. Må eders majestät visa sig midt ibland sina trupper. De skola anse för en ära att öppna väg för eders majestät. Generalens afsigt med denna inbjudning till H. M:t var att bespara honom den djupa grämelsen att se sig fången och att begagna hans personliga anseende hos trupperna för att åstadkomma en samfäld rörelse, utan hvilken en genombrytning var omöjlig. Kejsaren antog icke detta förslag och hissade utan general Wimpffens vetskap den hvita fanan på citadellet, på samma gång ban skickade en ordonnangofficer såsom parlamentär. Den hvita fanan bibehölls oaktadt generalens protester och hans vägran att underhandla. Fiendens parlamentärer mottogos i det kejserliga högqvarteret. Alla dessa handlingar, hvilka tillhöra den bögste befälhafvaren, hafva hindrat utförandet af de sista offensiva rörelserna. Det är således icke fullt riktigt att säga, att generalen icke blifvit motarbetad i sina ider och i de order han kunnat gifva. Det var en känsla af grannlagenhet, som hindrade honom att i sin afskedsansökan specificera att motivet till hans vägran att underteckna ett vapenstillestånd var sådant. Först efter att bafva läst H. M:ts aktningsfulla svar underkastade ban sig att antaga en underbandlares roll. Adjutanterna bafva rätt i sin försäkran, att aldrig Dägon ordvexling egt rum mellan kejsaren och generalen, och det var icke utan liflig rörelse som der sistnämnde mottog H. M:ts sista omfamning. Det enda dokument som general Wimpffen låtit uppsätta angående krigsoperationerna är den officiella berättelse om bataljen som tillställts ministern och nästan ordagrannt meddelats af flere tidningar.. Från trskten kring Sedan berättar en Timeskorrespondent den 20 Sept. att man hade börjat uppsamla de i tusental kriogströdda vappen, och den preussiska befälhaivaren i Sedan har ålagt invånarne i alla kommuner i Sedan och inom ett afstånd al två lieus derifrån att inom två dagar i mairierna aflemna alla vapen, som ännu kunna finnas på slagfälten eller blifvit intagnaibusen. Mairerna skola geedan insända alla sålunda inlernsde vapen till Sedan. — För insamlingen: ar alla sådana vapen göres mairen personligen ansvarig. och för hvarje gevär, som elter förloppet at de två dagarne påträffas i en kommun, dömes mairen till 500 francs böter och för hvarje sabel eller bajonett till 200 francs. Den preussiska garnisonen i Sedan har å sin sida börjat uppfiska ur vallgrafvarne och ur Meusejde näsbör af vapen som de fran