Aftonbladet – 26 september 1870, sida 2

;0,000 man skall sörja för resten. Det skall tändigt hålla det af våra trupper icke beatta området rent, och ingen enda proviantit skall komma in i Paris. Hvarföre skalle i anfalla och göra nya offer? Det finns nog ned stridlystet folk i Paris, som den första ch kanske den andra dagen skulle bli bevärliga för oss, om vi anfölle. Om vi lemna lem åt sig sjelfva, skola de tredje dagen, då ifsmedel börja tryta, bli ännu mycket bevärligare i Paris. Vi skola börja den tredje lagen. Hvarföre stöta hufvudet i väggen? Om detta system talade grefven med störta förtroende. Då jag invände, att en ny urmåö kunde bildas söder om Loire, under det nan genom svält nödgade Paris att gifva sig, svarade han: Ingen arme, blott skaror af veväpnadt folk. Vi togo med en enda sqvaIron dragoner 1500 sådana till fånga vid S:t Menehould. Det är möjligt, att man på tre nånader kan göra fransmannen till en god soldat; men vi skola icke lemna honom tre nånaders tid, och i alla händelser skall åen . k. armön icke ha några officerare, som örtjena denna benävrning. Om. de envisas utt slåss — nå så må göra då! De skola ter bli nedgjorda. Men det vore skada! I fråga om fredsutsigterna yttrade han! Med hvem göra fred? Genom hvem? Med gatornas gentlemen och deras representanter? När jag sammanträftade med kejsaren, fortfor han, sedan han lemnat sig fången, frågade jag honom, om han vore sinnad att uppställa något fredsanbud; kejsaren svarade, att han icke var i den ställningen, då han i! Paris lemnat en regelbunden retöriog med kejsarinnan i spetsen, Det är således klart, fortfor grefve Bismarck; om Frankrike har någon regering, så är det kejsarinnans såsom regentinna eller kejsarens. Kejsarinnan haf af gatans herrar blifvit tvungen att fly, ikasom lagstiftande kåren tvangs att afbryta sin session, men herrarnes af gatan halidlibg var icke laglig. De kunde icke göra någon regering, Frågan är: Hvem lyder fywan innu? Hvem den i Metz : estatna armön? ganske erkännol Tazaine ännu kejsaren. Om sv och vi läte honom gå till Paris, så skulle han och hans armå vara betydligt mycket mera värd än herrarne af gatan och den s k. regeringen. Vi vilja ingalunda påtruga Frankrike dess regeringsform. Vi ha ingenting att säga det; det är dess ensak. ärmed kommd vi in på de fredsvilkof, Tyskland anser oundgängliga. Grefve Bismarck förnekade all önskan efter områdesutvidgning för: utvidgoingens skull och förkla. rade det besvärligt, att T2r . kille ha invånare, som talade oc tortfor ban, detta är ; 0 hundra År, Rome ske svor vå ndning ) g ca Tyskland sodan vi äro rfärliga plågorise ocuighet, ha vi d Su il derhän, att vi kunna qväsa Frenktike. Det vore dåraktigt att boppar på en försoning. Frankrike skall alårig förlåta oss, att vi slagit det, icke en gång om vi erbjöde det de mildaste vilkor i verlden och afstode från att begära krigsskadeersättning. Det kunde icke förlåta er ert Waterloo, och det förhindras blott af tillfälligheter att derföre förklara er krig; det kunde icke förlåta oss Sadowa, ehura slaget vid Sadowa icke stod mot Frankrike, och aldrig skall det förlåta Sedan. Derföre måste det göras oskadligt för oss. Vi måste ha Strasbourg och måste ha Metz, till och med om vi i den sistnämnda skulle hålla garnison och hvad för öfrigt är afnöden blott för att betrygga vår strategiska ställning mot ett franskt anfall. Vi behöfva ej detta område såsom område, stan såsom en glacis mellan oss och Frankrike. Hade kejsaren vid detta krigs början visat energi, så hade ban kunnat anfalla Sydtyskland, innan vi varit i stånd, att göra någonting. Vi veta ännu i dag icke, hvarföre han icke gjorde det. Han hade en arme kf 150,000 man på en dag marschfärdig. Vi kunna detta ej; vi äro för fattiga dertill. Men Frankrike kan göra sådant, och om det n gång förfelat anloppet, skall det nästa sång se sig bättre före. Hade anfallet gevast riktats mot Sydtyskland, så skulle vi 1a förlorat dess bistånd, icke derföre att icke sydtyskarne voro välsinnade, utan emedan le skulle ha blifvit krossade. Den aflidne konungen af Wiirtemberg sade en dag till nig: Ni är alltid öppen mot mig; jag vill vara öppen mot er. Om fransmännen kastade sig öfver mitt folk, under det jag äter soldatbröd i er armå6 — hurudan skulle då min sinnesstämning vara? Nedtyngdt af utpressningarna, skulle mitt folk bedja mig komma hem och göra fred med eröfrarne. Skjortan är närmare huden än rocken, och jag måste rätta mig derefter. Dessa voro den aflidne konungens af Wirtemberg ord, och de skildra ställningen, sådan den alltid måste bli, om vi ej sätta oss i säkerhet mot stt anfall af Frankrike på detta håll. Derföre måste vi ha Strasbourg och en bättre sräns; och vi skola hellre kriga i tio år än försaka den nödvändiga säkerheten. Jag frågade derefter grefven, om han haft vågra meddelanden från Jules Favre. Icke lirekt, svarade han, men genomilord Granville och äfven öfver Wien. Hr Favre önskade frigt få veta, om jag skall mottaga några neddeländen från honom och om det vore nöjligt att inleda fredsunderbandlingar på srundvalen af det franska områdets integriet. I afseende på den första frågan kan ag blott säga, att allt hvad som kommer från ller genom lord Granville skall på bästa sätt upptagas af mig, ehuru jag icke för närvarande kan anse Jules Favre såsom natioens utrikesminister eller befullmäktigade anderhandlare; och hvad den andra frågan ingår, så förundrar det mig blott, att han cke frågade, om Tyskland ville bära alla rigskostnaderna. Frankrikes ställning är sämre än någonsin. Stode kejsaren ännu i spetsen för regeringen, så skulle han och hans system ega vänner i Österrike, Italien och ill och med i Ryssland. Men alla frukta ör republikanisnens smitta, och följaktligen kommer republiken, om det verkligen blir epublik, att sakna vänner. Samma dag grefve Bismarck på detta sätt nvigde den engelske korrespondenten i sitt örtroende, uttalade hav samma åsigter i en lepesch till nordtyska förbundets represenanter hos flera neutrala makter. I denna -Anzciser meddelas, ut 2 AF a kr 0