Aftonbladet – 24 september 1870, sida 3

n fadrens, men väl hr Sjövalls åsigter om den junga mannens kallelse att beträda tiljan; w Idilettantskapet är nästan förmycket accenI tueradt. ERIGET Efter affären den 19:e vid Sceaux ha, så1 vidt vi ännu veta, inga betydligare strider I förefallit omkring Paris. Måhända afvaktar el man utgången af de nu pågående; underhandlivgarna. Man är säkerligen emellertid Jå ingendera sidan overksam. Paris behöfver r ) Väl denna respit för att stärka sin södra rtront och i allmänhet fullända sina befästningar medelst uppförande af nya verk, medan tyskarna å sin sida förskansa sig i sina -l intagna positioner och uppställa sitt grofva r ) artilleri. t) De glada underrättelser telegraten i förgår 1 I bragte oss från Strasbourg och Toul ha i dag ; efterträdts af en sorglig. Tonul har kapitulerat, berättar oss ett telegram frän Ecrouves, , ) den närmaste jernvägsstationen vester ut från -nämnde fästving. Denna händelse får sin r I betydelse ej genom platsens styrka, ty Toul tlär endast en mindre fästoing, utan genom ) dess läge vid den stora östra jernvägen från I gränsen till Paris, hvarigenom den på ett för Ityska armeerna mycket menligt sätt hittills -I bindrat deras förbindelser med sin operationsI bas. Sedan Toul fallit kunna de begagnoa I denna jernväg i hela dess längd till framförande af sin belägringsmateriel och andra förråd. Paris vid belägringens början. Emot förmodan mottogo vi äfven i gär afIton tidningar från Paris, gående till den 17 -Ideones. Engelska tidningarne innehålla jemväl bref från Paris af den 17 Sept. Blandj, Tdem befinner sig äfven ett bref från den franIske korrespondenten till Times, hvilken vi flere gånger citerat. Han skrifver under I nämnde dag bland annat: Paris är ännu lugot. I går morgon företog jag en vandring till toppen af Montmartre, för att ännu en gång blicka ned på denna sköna stad, innan kriget vidrört den. Många hundra personer ha gjort sammaledes : Ihvarenda dag under sistförflutna vecka. Der lågo husen tätt hopade vid våra fötter, och det var omöjligt att icke rysa vid tanI ken på den förödelse som bomber och granater kunna komma att sprida ibland dem. Från särskilda punkter vid borisonten, på andra sidan Montmartre, syntes rökpelare långsamt uppstiga. Man har satt eld på skogarne rundt omkring och de förbrinna långsamt. Ödeläggelseverket har blifvit utfördt skoningslöst rundt omkring hufvudstader; allting har blifvit ödelagdt, som kunde ! erbjuda skydd eller föda åt fienden. Höstackar och slott, växande gröda och täcka sommarvillor ha blifvit utan misskund förstörda, utan att, efter hvad det vill synas, i någon väsentlig mån hejda preussarnes marsch. De äro nu inpå lifvet på oss. . Likväl är Paris, det egentliga Paris, lugnt denna morgon, och den enda försmaken at de materiella krigets fasor som vi ännu erfarit är bristen vå EN Njölkkärrorna h sedan I går ute -v4 det finnes ett betydligt antal sor uppställda i stallarbe i Paris, att icke tåla of fem, som beflona ig i Holå de BouIognis Och i Frukter och e på andra ställen. grönsaker finnas icke blott i öfverflöd, utan till billigt pris, till följd deraf att allting blifvit infördt från de kringliggande byarne, och priset på det af slagtarne tillhandahållna köttet har blifvit faststäldt af -myndigheterna. Icke, desto mindre förtfår den välråehde befölkningen att knalla sig bort under en annan förevändning (ty folk blygas för närvarande att säga rent ut att de resa sin väg), och de ersättas af de fattiga, ruinerade invånarne från omgifningarne — ett dåligt byte. De som finnas qvar synas beslutsamma nog, och mången mak, van vid det rest lyXuösa hem, kan 8es dagligen såisom nationalgardist vandra i vä nen ÅZ — eller bastionen : på vakt hvarannan natt. , Korrespondefiteh uttalar härefter sin öfvertygelse, att de skola komma att fortsätta dermed så länge den nuvarande regeringen, som synes ega de moderatas fulla förtroende, bibehåller makten, men att de deremot icke torde vara sinnade att kämpa mot, den ,ntländska fienden för de röda republiken. Han upprepar sina förut yttrade farhågor för den nästkommande regeringen, för den händelse belägringen skulle draga ut på längden, och han säger att några betydelefulla tecken med afseende å dess anspråk redan visa sig, Jag måste likväl, tillägger han, uppriktigt tillstå, att ganska få bland de möderata republikatera dela mina farhågor. De påstå att de röda äro i minoriteten; att de farligaste bland deras anhängare, eller rättare verktyg för framkallande af insurrrektion, blifvit utvisade från Paris, och att under fiendens närvaro den allmänna förtrytelsen skulle med ens PV QR MM ot FA -— MN mm SL PV qväfva hvarje försök till bo Korteligen, republikanerna — T rligt krig. v. s. de socialistiskt röda oberäknade — äro öfvertygade om att de kunna hålla Paris lugnt medan det bekämpar tyskarne. Såsom någonting för den stora massan af ten det stora förtroende de i allmänhet hysa till barrikadförsvaret. Det, påstå de, är den specielt parisiska krigföringen, förbiseende dervid att preussarne icke lära ämna intränga i Paris innan det gifvit sig eller blifvit bragt till vanmakt genom ett bombardement. Landsortsmobilernas tillförsigt — fullföljer han — är mera rörande. De ha lärt de första elementen i exercis så hastigt, och de äro så villiga, att de föreställa sig att O de nog skola förstå sig på att slåss om del få försöka på. I förgår natt uppstod ett allarm i vårt qvarter. Alla våra uvgdomliga mobiler lågo naturligtvis och sofvo som stockar i sina respektive qvarter, och vi ciilister, som äro litet mer oroliga och i allsänhet också litet äldre och derföre mera vaksamma, måste väcka dem ur deras slummer. Det var ett ganska mödosamt företag, men så spart de fätt skaka sömnen af sig, ilade de åstad till sina poster med största parisare egendomligt anmärker korrespondeui Bö ehe DA HM MA AL PA DD Ac HUQ pr jr et hb MI mo Av DD kr ee MI Yt S