Aftonbladet – 24 september 1870, sida 2

i sjelfva verket icke tänkas annat än med armöns rer eller midre entusiastiska understöd och tillgifvenhet. Men vi påstå utan tvekan, att de af våra soldater och officerare; som öfverlefva kriget, skulle tycka sig se sina för det fiendtliga kulregnet fallne kamraters minne resa sig mot dem, om de någoösin skänkte sitt bifall åt den man, som med grymt lättsinne skickade dem till döden och som dömde dem, just dem, till den största förödmjäkelse, som någonsin vederfarits en fransk arme. Det är således icke i Frankrike som ei bonapartistisk restauration skulle kunna fiona stöd, och vi tro, ält denna olycksbringande familj såväl som den grupp af persoier, hon haft till sina medbrottlingar, icke vidare skall upptaga den franska allmänhetens uppmärksamhet, oiti icke möjligen i anledning af de fakta, öfver hvilka assisdomstolen kan komma att ransaka och som det är den provisoriska regeringehs pligt att ofördröjligen delgifva denna.