NH NBIbB a MMYIDR Mt PE oe mm rr I; veningen i England afgjordt gynsam för Tyskand, alla organer voro eniga att tadla kejardömöts politik och gifva henne skuld för riget: Ester republikens införande har ett mslag till en del skett. Det råder visserien en fullständig enigbiet dri att Frankrikes ederlag är ett rättvist straff för det öfvers ladt började kriget, men man anser att Preus-! en skulle ha orätt, om det drefve kriget och egratens rättigheter till det yttersta. Alla idningar utan uändaktas nttsla sig för fred! å grundvalen af områdets integiltet, Times ich Daily News, som äro vänligast stämda not Tyskland, försvara Frankrikes integriet, icke emedan de neka Tysklands rätt att ordra Elsass afträdande, vtan emedan de rö af den öftertygelsen; att en varaktig fred ättre garanteras genom hederliga eftergifter in genom vilkor som äro för Frankrike förI idmjukande. Denna hållning af den engelka pressen öfverensstämmer helt och hållet ned regeringens politik. Regeringen anser aserandet ai fästninogarte i Jölsass och Lohriogen för en tillräcklig garanti för antall rån Frankrikes sida och har säkerligen äfven uttalat sig i denna riktning i Berlin, men tan eftertryck och med lika liten vigt som won före Kriget tpptrödde för att hindra iendtiigheternas utbrott. Hon söker nndvika allt som kan utsätta henne för ett afslag eler vålla ett spändt förhållande mellan Engand och Tyskland. I Paris tillskrifves den engelska regeringens timiditet drottningens yskvänliga inflytande, men detta är knapvast riktigt. Drottningen gläder sig visser igen öfver regeringens hållning och gör inz senting för att ändra den, mes om man vill. vara opartisk, måste man medge att den! stora majoriteten af de inflytelserika klasserna gillar att Jöngland på detta sätt abdikerar. De engeiska sjmpatiefos för Frankike äro fullkomligt platoniska. Sawmmå fåskhet söm utmärkt alla preussarnas operationer på krigsfältet visa sig äfven i deras diplomatiska åtgöranden för att ipphemta segrens frukter. De sjnas ej heljer bär vilja låta att enda ögonblick gå sig ar händerna. Midt under ilimarsöchsräg från Metz till Sedan och från Sedan till Paris äro Bismarck och hans herre sysselsatta att upptimra den flygel som ännu fattades i den tyska enhetsbygnaden. De ha kallat till sig från Berlin vice presidenten i förbundsrådet minister Delbröck, och efter en rådplägning i konungens högqvarter har deb: nä, vederbörligen instruerad, afrest til Minochen, för att inleda underhandlingar om bildandet af ett nytt, hela Tyskland omfattande förbund. Initiativet dertill hade dock redan förut blifvit tagst af utt nytt; hela Tyskland om fattande förbund. : Initiativet dertill hade dock redan förut blifvit taget af Baiern, hvars konung, i strid mot en mycket stark opinion i landet, redan före kriget visade sig mycket entusiastisk för en anslutning till Nordtyskland. Från balersk sida har nemligen framkommit ett utkast till en förbundsförfattning, som tillskrifves den örre baierske utrikesministern farst Hohenohe. Enligt detta utkast, som blifvit offentgjordt i AugsburgW Allgemeine Zeitung, och m endast rör Baiern, skall detta land in.räda i författningsmässig förbindelse med nordtyska förbundet som hädanefter skail antaga namnet det tyska förbundet. Den nord.yska förbundsförfattningen skall i det hufvudsakliga utgöra grundvalen för den nya författningen, dock med några modifikationer. förbundsrådet skall Baiern ha 6 röster. Förbändspresidiet (Preussen) skall vara förpligtadt att sätta förbundsrådet i fullständig cännedom om gången af de diplomatiska förhandlingar som äro å bane till förekommande vf ett krig eller till afslutande af allianser eller som röra fredens återställande efter ett krig. I fredsunderhandlingarne efter ett förbundskrig skall alltid en af konungen af Baiern utnämnd fullmäktig deltaga, och med undantag af de fall då en fiendtlig invasion ller ett anfall på de tyska kusterna skett skall till en krigstörklaring erfordras samycke af suveränerna öfver minst två tredj lelar af befolkningen i förbundsområdet. rlag till en förändring iförbundsförfattningen kola till och med om de äro antagna af mer in två tredjedelar af rösterna i förbundsrålet, anses som förkastade när Baiern befiner sig i minoriteten. Som man ser, har Baiern här förbehållit ig en långt inflytelserikare ställniog än den som ionehas af staterna i det nordtyska förbundet. Ännu längre går ett utkast som omtalas i en korrespondens till Frankfurter Aeitung och som brefskrifvaren påstår vara utarbetadt på uppmaning af konung Ludvig och antaget af den nye baierske utrikesinistern grefve Bray. Det mest karakteiska i detta förslag är, att det yrkar på n förbundsregering som är ansvarig inför stt parlament och har sitt säte i en på nåsot sätt neutraliserad ort. Till en sådan förvundsort föreslås Frankfurt am Main, som likhet med Washington skulle förklaras för ett sjelfständigt territorium, men sälunda att let som stat ej finge någon representation i örbundsföreningen. Samma tidning berättar, att stiftaren af le tyska nationallörevingarna och en af de nest betydande ledarne för det nationaliberala partiet, kannoveranaren Bennigsen, yligen haft ett möte med baierska utrikesninistern, äfvenledes lör behandling af den yska frågan. Österrike släpar fortfarande på sin Siyphussten, försöket att komma in på en egelbunden konstitutionel väg. Det måste n landtdagarna, med deras brinnande partister, streta sig upp till riksrådet och först rän denna cisleithanska representation till len för hela kejsardömet gemensamma, deegationerna. Ministören Potocki, som efterrädde kabinettet Hasner, synes ej bli lyckigare än detta. Hon har visserligen efter nycket bekymmer kommit igenom det förta stadiet, landtdagarna, men i det nyss ammanträdda riksrådet synes det ej komma tt gå henne lyckligare än föregångarne. Stenen hotar åter att ruila baklänges. Re,resentanthuset har nemligen, efter våra seiaste underrättelser från Wien, i sitt första ammanträde förl. måndag med endast en s pluralitet (67 röster mot 66) antagit ett ft ledarne för det tyska demokratiska pariet Rechbauer frams:äldt förslag att uppinta nrecsidentvalot tilldocc höähmicska val