Aftonbladet – 22 september 1870, sida 3

Hyacinthidkars drifning i honingsrum. Till Redaktionen af Aftonbladet! FAf den stora mängd blomsterväxter, som odlas i våra boniogsrum intaga lökväxterna obestridligen ett ganska framstående rum. Det är icke allenast deras avgenäma lukt och präktiga färger, som förskaffat dem blomstervännens uppmärksamhet; det är äfven deras egenskap att lemna prydliga blommor under en tid, då de flesta andra blomsterväxter sakna sådana, som gjort dem allmänt omtyckta och värderade. Bland lökväxterna är det särdeles Hyacinthen som blifvit blomsterälskarens favorit. Dess synnerligt lätta odling, dess prydliga utseende och doftande vällukt äro egenskaper som göra denna växt förtjent af en sådan uppmärksamhet och som böra bereda den väg till hvarje amatörs blomstersamling. ; Hyacinthus var, enligt de gamle sagoberättarne, namnet på en skön yngling, som Apollo högt älskade, men hvilken han vid ett riddarspel genom en oförsigtighet bragte döden. Ur denne ynglings blod uppväxte sedan en blomma, hvilken Apollo till minne af sin älskling gaf namnet: Hyacinthus. Häraf kan man sluta till, såväl denna blomsterväxts ålder, som dess anseende hos våra förfäder. De bästa Hyacintherna, såväl som andra lökväxter, erhålla vi från Holland. Detta lands låge, jordmån och temperatur äro särdeles gynnande för lökväxtodlingen och uti intet land i verlden odlas lökväxterna med sådan omsorg och till den mängd som här. Bland lökodlingsorter inom Holland intager Haarlem bedersrummet, emedan derifrån erhålles, såväl de bästa och fullkomligatte lökarne, som det rikaste urvalet af vackra varieteter. Insändaren, som en längre följd af år syss elsatt sig med drifning af blomsterlökar, företrädesvis Hyacinther; har funnit att de sistnämnde, nemligen Hyacintherna, på de sednare åren märkbart försämrats, i det de icke företett den fullkomliga utbildning eller egt de goda egenskaper, som man önskat och förut varit van vid. Man hade nästan varit frestad att tro det de Haarlemska lökodlarne numera icke egnade samma uppmärksamhet och omsorg åt sina odlingar som förr eller att de, för att kunna uppnå en hög produktion, ej lade sig vinning om att erhålla en god vara. Att likvälintetdera af detta varit förbållandet, utan att det varit andra ogynnsamma omständigheter, som inverkat menligt på lökodlingen, har såväl säkra underrättelser som de i år till Sverige inkomna, ovanligt vackra blomsterlösarne bekräftat. För någon tid sedan besökte insändaren en fröhandel i Stockholm, vid Stora Nygatan, hvarest han var i tillfälle att se blomsterlökar, synnerligast Hyacinther af den mest öfverraskande fullkomlighet och utbildning. Att sådana blomsterlökar i rikt mått skola belöna odlarens ringa möda, lider intet tvifvel. Hyacinthen är en växt, som kanske mera än någon annan är egnad att intaga en plats, såväl i den blomsterälskande ungkarlens fönster, som på familjens blomsterbord. Derföre borde ingen, som har något sinne för blomsterodling och som tycker om att se dessa vårens barn i sin fägring, då den öfrige blomsterverlden ligger tryckt uti vintrens bojor, underlåta att skaffa sig några lökar till denna växt. Den, som ej har tillfälle att, såsom vanligen brukas, plantera lökarna i krukor, kan på ett mera beqvämt sätt vinna ändamålet genom att förskaffa sig s. k. lökglas, hvilka för en obetydlig utgift erhållas i hvarje glashandel. Dessa glas fylles med regneller sjövatten (vattenledningsvatten duger äfven) hvartill blandas htet salpeter och några små träkol. Lökarna läggas på de i glasens öfre ända gjorda fördjapningarne så, att vattnet stiger till s:del af lökens höjd. Glasen ställas sedermera på en mörk, sval plats, t. ex. ett kontor eller en källare, hvarest de få qvarstå tilldess de äro fullkomligt fyllda af lökarnas rötter, då de intagas i boningsrummet, der lökarna vidare utveckla sig och snart komma i blomning. Då vattnet i glasen blir skämdt och börjar lukta, måste nytt, friskt men ej för kallt vatten tillsättas. Ehuru byacinthers odling i krukor är temligen allmänt bekant, torde det likväl ej skada att äfven derom nämna några ord. . Lökarna planteras från början af September till slutet af November månad i 5 å 6 tums djupa krukor. Jorden som användes härtill bör vara fet och starkt sandblandad. Då man planterar fyllas krukorna till ?s:delar af deras djuplek med jord som ej får tilltryckas, hvarefter löken sättes derpå och mera jord påfylles så att löken kommer !, tum under jordytan; jorden fasttryckes sedan lindrigt, såväl omkring som ofvanpå löken. Efter planteringen vattnas jorden och krukorna ställas på en mörk, frostfri plats, t. ex. en källare eller nedgräfvas på ett torrt ställe i trädgården, så att de erhålla en cirka 9 å 12 tums djup jordbetäckning. Så snart krukorna äro fyllda af 1ökarnas rötter, kunna de efter hand intagas till drifning i boningsrummets eller växthusets fönster. Skulle man ej ha tillgång till någon annan plats, kunna lökarna, äfven utan någon vidare åtgärd, genast efter planteringen ställas i fönstret. Gammal blomstervän. UTE ost sTAPi pre ob voter og, Vis veta