Aftonbladet – 21 september 1870, sida 3

KRIGET. Händelsorna vid Sedan. Det i går hitkompa numret af LIL Independance innehåller nu det af telegrafen bebådade svar på Patries af oss i går meddelade artikel. : Vi återgifva det härnedan, endast erinrande att de män som undertecknat det tillhöra kejsarens närmaste omgifning på Wilhelmshöhe. Det är af följande lydelse: Det i Patrie för den. 11--dennes intagna bref, som tillskrifves en officer i general Wimpffens stab, kastar på ett så orättfärdigt sätt ansvaret för katastrofen vid Sedan fö kejsarens persov, att de officerare, som aft den äran att vid denna sorgliga tilldragelse beliona sig i H. M:ts närhet, icke kunna undandraga sig den ypligten att framställa det skedda på det sätt, hvarpå det verkligen tilldragit sig. Då de olika kårbefälhafvarne kommo till kejsaren med underrättelser om, att deras trupper blifvit tillbakakastade, sprängda och delvis trängda in i staden, hänvisade kejsaren dem till den kommenderande generalen, så att denne af deras egen mun skulle kunna blitva underrättad om sakernas ställning. Samtidigt härmed skickade den kommenderande generalen tvenne officerare af sin stab till kejsaren med en skrifvelse, hvari generalen föreslog H. M:t icke att frälsa armen, utan att rädda sin person genom att taga plats i en stark kolonn, med hvilken man då skulle försöka att uppnå Carignan. Kejsaren afslog att ännu uppoffra ett större antal soldater för att rädda sig sjelf och tillade, att Carignan dessutom vore besatt af prenssarne. Trodde generalen deremot, att han kunde rädda någon del af armen, så skulle han försöka detta. Samtidigt med att detta kejsarens svar anlände till general Wimpffen, meddelade denne general Lebrun, hvilken kommenderade 12:te kåren, sin plan att samla 2 å 3 tusen man, sätta sig i spetsen för dem och åstadkomma en öppning i den preussiska linien. General Lebrun svarade härpå: Ni skall härigenom uppoffra ännu 3 tusen man, utan att det skall lyckas dem att tränga igenom; men vill ni icke desto mindre försöka det, så går jag med er. Försöket blef också i sjelfva verket gjordt; men efter mindre än en haif timmas förlopp måste general: Wimpffen medgifva, att det omöjligen kunde genomföras, och att ingenting apvnat återstod än att nedlägga vapen. General Wimpffen atervände till Sedan, och då han ansåg, att det var hårdt för honom, som endast hade öfvertagit befälet ad interim, att. sätta sitt namn under en kapitulation,. begärde han sitt afsked i ett bref at följande innehåll till kejsaren: Sire! Jag skall aldrig glömma de bevis på välvilja, som Eders M:t har gifvit mig, och jag skulle hafva varit lycklig, både för Frankrikes och för Eder skull, om jag kunnat sluta denna dag med en ärorik seger. Jag kan icke uppnå detta resultat, och jag tror mig derför handla riktigt genom att öfverlemna åt andra att föra befälet öfver trupperna. Jag tror mig under dessa omständigheter böra anhålla om mitt afsked såsom kommenderande general och begära att blifva försatt ur aktiv tjenst, Jag förblifver etc. EAJA Wimafen v