Aftonbladet – 21 september 1870, sida 3

ad Rn ——— LL oo SIN HH RP I j I vind af jubel genora Paris. trogen tjenare och hans gamla mor ha stan nat qvar. Häromdagen skockade man si häpen omkring en herre, som på trottoire sökte förklara, att allt motstånd var omöj ligt, att pretssarne voro för starka, att de var galenskap fortsätta kampen etc; folke kastade sig ursinnigt öfver honom, skrikan de: spion! förrädare! preussare!... då ei 12 års flicka med vedervilja slår knyck på nacken utbristande: Det är värre än så! de är en parisare som är rädd! .Preussare! har blifvit ett öknamn son sårar värre än de gröfsta tillmälen. Då ny. heten ankom att kommendanten i Laor sprängt et pretissisk generalstab i luften mer det lilla kastöllet som låtsat gitva sig, eme. dan den omöjligt kunde hålla; bröt en stormMan räsade til Concorde-platsen för att skrifva in sig på det hedersregister som der öppnats vid foten af Strasbourgerstatyen till dess kommendants Ubrichs ära, för att proklamera kommetidanternas solidaritet. Den vigtigaste och praktfullaste äf alla Polis-boulevarder, som prefekten Haussman ttsett för att odödliggöra sitt namn, är omdöpt till Boulevard Uhrich, Den förnämste transatlantiske ångaren, som gör turer mellan Havre och Newyork under namn af Napoleon III, är omdöpt till Mac Mahon. Som vitnesbörd, att Paris har bättre qvinnör än de arma förfallna, som ett falskt.polissystem låtit irta på boulevarderna för herrar dagdrifvares nöje, sänder jag Er detta ädla och patriotiska qvinliga förslag: Det fnons i hufvudstaden tusentals qvinnor, energiska och dugliga, af alla klasser, som erbjuda sig att med guvernörens tillåtelse bilda en legion af Frankrikes systrar för att i divisioner begifra sig till alla angifna poster med åliggande: att bjelpa de sårade att finna ambulanserna, bereda måltiderna; tvätta linne, sköta boskapen, göra kedja vid fall af eldsvådor, vsra med ett ord de belägrades trogna tjenarinnor, fosterlandets hushållerskor, offrande deras intelligens, deras mod, deras krafter för att befästningarne ej må beröfvas en enda af dess försvarare. Hafven hvarken tvifvel eller oro för de hårda arbeten vi sålunda åtaga oss för att bidraga till landets försvar. Sedan lång tid har man försammat qvinnorna, hjelpande dem endast att moraliskt döda sig sjelfva. Förskjuten ej dem som nu kunna upprätta en hel generation. Vi ha ej varit lyckliga, vi ha arbetat och släpat, vi äro således härdade och vana att utstå mycket. Iogen tvekan! De rädda; de fega som tändt kriget ha öfvergifvit platsen 1 farans stund, och om de försvarare som stå qvar se oroliga och halft misströstande ut; om deras anleten stundom bära ett sorgset uttryck, är det emedan de bäfva för qvinnorna och barnen. Vårt lugp, vårt mod kan således fördubbla deras krafter. Denna käårs reglemente bör vara strängt; men den som vill tjena sitt land är i stånd till många försakelser. För att bli antägen bland Frankrikes systrar måste man ha passerat 25 år; måste bära utan urskilrad vadmalsskjolen och bomullsmössan som utgör uniformen. Ett förkläde med stora fickor, med sysaker och nödiga verktyg. En carnassier med vivre, ty det är uttryckligen förbjudet att begära eller mottaga den ringaste gålva. De aflösa hvarandra för att vaka om nätterna der deras närvaro erfordras. De som äro på vakt ha ej rättighet till någon säng, men vänta påklädda, utan att lägga sig, för att! vara färdiga vid första reqvisition. Alla order rörande deras tjenst och placering böra utgå från guvernören. De ombesörja sjelfva klädsel och vivre, som de måste göra, äfven jvarbålla onyttiga och bäfvande i deras boningar. De måste slita ondt det är gifvet, nen hvad betyder det då faran är öfverallt, och då det gäller att hämna de fallna och häfda fosterlandets ära! Hellre än se fienden tränga in i Paris, ännu röda af de våras blod, vilja vi hundra sånger se staden sammanstörta öfver oss! Således enighet och verksamhet!intet kön, ! pgen ålder, ingen rang, alla med en mun åt oss ropa: Vas ov tu peux, Meurs on tu dois.s Med dessa stolta ord kan man gå långt! ich Frankrikes qvinnor så tjusande, så barnliga, så förtrollande när intet stör deras vekiga nöjen, äro idel nerf och beslutsamhet då let gäller. Frawgång åt deras ädla land! Vive la; rance! f j j j j 1 1 f 1 1