Aftonbladet – 21 september 1870, sida 3

ill, re CC modtalida. Vet ar saiedes ej eit n förslappadt, ett förlefvadt folk, men ett fågot lättsinnigt och godtroget, som försummat att kontrollera sina styrande, och bortskämdt af för mycken medgång glömt sig i materielt förvärf och i öfvermått af vällefnad och nöjen, medan fienden i tysthet arbetade ut sig till eh kölössal och gräslig förstörelsemaskin. En fransk publicist utropär också med 1 slående sanning: Minns du för 3 år sedan, Istolta Paris! man hade också öfversvämmat dig. Från alla verldens kanter kom man för att fira dig. Man hade icke nog fartyg och jernvägsvagnar för att forsla dina beundrare. Till häst, till fots, i vagn, eller i släda, lika godt bara man kunde hinna fram till dig. Du var verldens bjerta. Konungar väntade i tamburerna, furstar gjorde queu, för att uppfånga ett ögonkast, ett leende af dig! Piastrar, guineer, tbaler och dukater regnade i dina skrin och gömmor. Österrike, England, Ryssland, Preussen täflade att erbjuda dig poemer och sonnetter, kärleksepistlar och artigheter. Man behandlade dig visserligen som en lättfärdig varelse, ihen Hed dyrkan tillika: Du hade något af Agnes Soreli ditt väsen: Om du varit mindre upptagen af din egen skönhet, skall du nog ha märkt det snikpa uttrycket kos dina tillfälliga tillbedjare. De voro alla der för att hålla inventeIring öfver dina skatter och söka bestjäla I dig... En krönt Barrum skull? ha kunnat arJordna en makalös skurkexposition hos dig det minnesvärda året 1867. Det var då, vid ditt bord, i din budoir, som de gjorde upp huru de skulle plundra dig, likt bjudna gäster, som efter en god middag, medan kaffet intogs, skulle säga sinsemellan! Jag tar pianet och pendylen. För min del håller jag mig till konstsakerna. ä Vinerna äro goda, jag förbehåller mig em. Mindre egennyttiga än ni, mina herrar, väljer jag värdinnans person. sOm ni ej tar hennes döttrar, vill jag ha detb. Genera er inte. Jäg nöjer mig med kassakistan. Man har aldrig haft exempel på att bjudna gäster tagit aftryck af alla lås, som dessa gjorde det. Knappt hade den sista tyska fickformatsforsten rest, förr än de 1 köken påbörjade alliancerna började odlas i ehancellerierna. Man delade ut rollerna för den ohyggliga komedien. En, skicklig i inbrott och öfverrumpling, åtog sig att bryta in öfver gränsen, en att bli tjufgömmare, en annan erbjöd sig att spela mäklare och lofva handräckning utan att gifva den. Hvar och en förbehöll sig sin andel i förräderiet för att skörda sin andel i vinsten. Och medan allt detta hopspanns, satt du, lättsinniga stad, och speglade dig i floden, och fyllde dina trädgårdar med blommor, dina rådslag med oduglingar, du skrålade så många oanständiga visor, att du ej mera kan uppstämma Marseillaisen utan att hosta. Du upprepade för dig i alla tonarter, att du var den skönaste, den mäktigaste, den qvickaste; du försåg hela verldea med speglosor; Föga nogräknad i valet af dina tillbedjare, fann du allt godt och väl, blott de smickrade dig. Om de respekterade dig var dig alldeles likgiltiat. Men redogörelsens timme slår. Illusioner äro ej längre möjliga. Likt en balbjeltinna, tallen i röfvarhänder, hotad att förlora allt, som utgjorde hennes lif, hennes glädje, bennes stolthet, och som gråter af raseri, önskande hellre försmäkta i ett klosters dystra djup, vrider du dina händer. Men res dig upp i stället och bered dig att dö värdigt om det gäller. De ha kommit 600,000 för att våldföral! dig. Rödhåriga med vargögon, bleknäsor med porslinsblickar, knöliga lupsar med töl-l, piga fasoner; de som lagade dina skodon, sopade diha gator, bjödo omkring dina förfriskningar och klippte till dina fina drägter,, de äro der, alla som du lifnärde! Om några l. dagar skola de stå inför dig. Men var försigtig! De äro ej alla på vägj. bland dem som plundra dina öppna städer och kringgå dina befästningar; som sätta eld i dina arrendegårdar och skjuta in på lifvet. dem som nalkas, då de ge tecken att gifval sig. Det är ej nog med dem som skjuta ned. prester och barmhertighetssystrar, som göra . sig skyddsmurar af sårade, och som vanära religionens helgade tjenarinnor. Alla desom ljaga och baktala, som plundra och mördal. äro ej ute på landsvägarne, Hos dig, i ditt. l ! 1 —1 FR Ad U TE TE TTO NÄ er ke hem, en hel arme, som delar ditt bröd, och umgås med dina frigifna fästningsfångar, väntar dessa horder, för att med dem kasta sigl. öfver dig. Upp, och gör slut på dessa fegheter! Hundratals gånger har du gjort gatkrig —I. börja få igen! Om din gördel fdler, om förräderiet öpp-. oar dina portar, kasta upp barrikader vid. hvarje deras steg. Du har upprättelse aitl. gifva och att taga. Kasta dina rikedomar i högar för att stänga dina gator; gräf omkull diva chauser för att. göra deras tunga kanoner vägen stridig; Jåt dina hus sammanstörta på torgen; dina tri-l. umfbågar ramla öfver inkräktarne; bränp dina sista tillgångar för att hungern må köral ut dem. Skjut från fönstren, från källrarne, från vindsgluggarne. Om de sätta eld i dinj boning, skuffa dem i lågorna, och. släck ej så länge en är vid lif. Qvinnorna skola ej) gråta, barnen ej skrika; medan de förra jsamla upp de sårade, skola de senare stöpa kulor. Då det ej fivus bly längre tg spi kar och skärfvor. Om bössorna tystna äterstå blanka vapen, och sedan knytnäfvarne, och sedan tänderna, gå på baral . Nåväl? med denna. stämning tror Ni väl att Paris är fullt af fega veklingar, som gifva sig utan motstånd? Nej tyskarne skola sanna de hemska aningar som stundom afbryta deras öfvermod, aå de yttra fruktan att Paris skall bli deras graf Man ser på gatorna qvinnor af folket torka sig om munnen med vilda leenden och säga sinsemellan: vi ska lära dem dansa när de komma! En ryktbar skriftställare på landet nära Rouen har samlat sin personal och förklarat att om prenssarne tränga in i hans hus är allt förveredt för att spränga dem i luften hellra än gifva dom an emula att äötar att