Aftonbladet – 21 september 1870, sida 2

sen af det dekret, som till en tidigare dag: utsätter valen till den konstituerande försam! lingen. Frankrikes atrikesminister yttrar der: Beslutet att den konstituerande församlingen så start som möjligt skall inkallas, gifver-en-resumå af hela vår politik. Då vi öfvertogo den farliga uppgift, kejsardömets fall ställde till: oss, hade vi endast en tanke, att: försvara vårt område, att rädda vår ära och att återgifva nationen denregeringsimyndighet som utgått från henne och som hon , allena kan utöfva. Vi skulle hafva önskat, ; 4 j att denna stora handling kunnat utan någon ; öfvergång utföras; men den första nödvän-: digheten var att hålla stånd mot fienden. Vi göra icke anspråk på oegennytta å Prens-!, sens sida. Vi kunna väl förstå de känslor, . som de stora lidna förlusterna och den na turliga stoltheten öfver den vunna segern ! uppväcka hos detsamma. Dessa känslor förklara den bäftiga. tonen inom tyska pressen i. en ton, som vi äro längt ifrån att förvexla . med ingifvelser från statsmännen. Dessajl skola betänka sig innan de fortsätta ett gudlöst krig, som redan kostat öfver 200,000: menniskor lifvet, och att vilja påtvinga Frankrike oantagliga fredsvilkor, skulle vara att framtvinga dess fortsättande. Man invänder att den nuvarande regeringen icke harnågon regelmessig myndighet att representera Frankrike. Detta erkänna vi öppet, och derför sammankalla vi genast en fritt vald församsling och taga för oss sjelfva icke i anspråk något. annat privilegium än det att inviga vårt lif och blod åt fäderneslandet och underkasta 0s3 dess suveräna dom. Det är sålunda icke blott vi — en myndighet från gårdagen — utan det odödliga Frankrike som reser sig mot Preussen... Frankrike; nu frigjordt från det förderfvade kejsardömet, står fritt och ädelt, redo att offra sig för fribetens sak. Det förkastar hvarje eröfringspolitik, hvarje våldsam propaganda och bar ingen annan ärelystnad än lönat vara sin egen herreatt utveckla sina moraliska och materiella krafter och i förening med sina grannar brode ligt arbeta för framåtskridandet och civilisationen Det fordrar krigets ögonblickliga inställande, men föredrager tusen gånger krigets olyckor framför vanäran. Förgäfves söka nu de, hvilka lösstäppt den förskräckliga landsplågan, att undgå det tryckande ansvaret genom falska beskyllningar mot dem som rättat sig efter landets önskningar. Detta förtal kan endast i utlandet bedraga någon; hos oss fiones ingen som icke tillbakavisar det såsom en frukt. af-unproriska: och dåliga afsigter. Lösen vid 1869 års val var fred och frihet. Åfven plebiscitet tillegnade sig detta program. Visserligen mottog majoriteten i lagstiftande kåren Gramonts krigiska förklaringar, likasom förut Oiliviers fredliga, med bifall; ty denna under den personliga maktens inflytande valda majoritet ansåg sig förpligtad ait villigt följa deona makt och gaf den tillitsfullt sitt samtycke. Men ingen ärlig man i Europa kan påstå, att ett fritt tilirågadt Frankrike har förklarat Preussen krig. Häraf må dock icke dragas den slutsats, att vi icke äro ansvarige för hvad som skett. Det var orätt af oss och vi få nu svårt umgälla, att vi tålde en regering, söm störtade oss i förderfvet. Vi erkänna nu vår förpligtelse att godtgöra det onda hon åstadkommit. Men om den makt, med hvilken hon bragt oss i en så allvaream förveckliog, vill begegna sig af vår olycka för att un:ertrycka oss, skola vi göra ett förförtvifladt motstånd. Det skall blifva tydligt för alla, att det är den af en fritt vald församling få ett fullgiltigt sätt representerade nationen, som denna makt vill vndertrycka. När frågan blifvit uppställd på detta sätt, skall man på alla håll göra sin pligt. Ödet har hvilat tuogt öfver oss, men dess omkastningar äro oberäkneliga, Vårt fasta mod skall framkalla sådana omkastniogar: Europas sympatier börja åter vända sig till oss. Kabinetten trösta och ära oss. De skola starkt: påverkas af den ädla hållning Paris nu visar, då det midt ibland så förförliga händelser och allvarliga rörelser tilllitsfullt står redo att brioga fäderneslandet det sista offret. Nationen under vapen stiger ned på stridsplatsen utan ätt se sig tillbaka och har endast för ögonen der enkla, stora pligten att försvara sitt lands sjelfständighet. 4 Jag beder er, min herre, utveckla dessa sapningar. för den regering, hos hvilken ni är ackrediterad. Hon skall inse den vigt de ega och sålunda kunna bilda sig en riktig föreställning om våra tankar och afsigter. Den provisoriska regeringen i Paris har förklarat genom ett dekret, att Toul genom sitt tappra. försvar. gjort sig .väl förtjent af fäderneslandet. Justitieministern Cremieux, som fått i uppdrag att representerå regeringen i landsorten, har ankommit till Tours, erifrån han utfärdat ett manifest till degartementernas invånare. . Han åtföljes af en elegerad från hvart och ett af ministerierna. Franska sändebudet i Florens, Malaret, har blifvit återkalladt. I stället har Senard, den bekante presidenten i nationalförsamlingen 1848 och sedermera inrikesminister under republiken, arpätt i en utomordentlig beskickniog till Florens. — Kassationsdomstölen i Paris, hvars förflyttning till Tours varit ifrågasatt, har medstor majoritet förklarat att det anstode Frapkrikes första domstol. att..qvarstanna i Paris föratt med dess ini: vånare dela faran. — Republiken har nu äfven blifvit erkänd af Portugal. Italiens officiella tidning offentliggör såväl den instruktion, som konseljpresidenten Lanza vifvit grefve San Martino på hans beskickNing till Rom, som utrikesministern Visconte Venostas cirkulär till konungårikets diplomatiska agenter utomlands. . Vi meddela här! dessa båda skrifvelser. Instruktionen för rr rt j j 4 J l a f