Aftonbladet – 20 september 1870, sida 2

Åuskontktnsioonttve ie fidningsökvörsigt osttidningen meddelade i går det telegram rän Berlin, som underrättade, att den halffficiella Norddetsche Allg. Zeitaog innevållit ett tillkännagifvande derom, att det venskt-norska. sändebndet PT inför oretissiska kabinettet uttalat sitt beklagändö ifver det opassande sätt, hvarpå Posttidningen skall ha omtalat konungens af Preussen depescher, samt att i sammanhang derned blifvit tillkännagifvet, att svenska utrixesministern har för. afsiot att vidtaga åtgär: för den oficiella ardeiningens upplöräntie I nämda tidning. Vi afhöllo oss i går från alla kommentarier öfver detta telegram och nöjde oss med att genom ett efter detsamma anbragt frågtecken antyda våra dubier i afseende på dess sanningsenlighet. Då emellertid ingen yvedörs läggniog var synlig i fördafens F osttidoinl; synes N. Allg. Zeit:s, uppgift vara grundac. Posttidningen yttrar endast: Viöfverraskas i dag af följande i går hit ankomna telegram; som icke bör undanhållas våra läsare., Under denna förutsättning, att uppgiften är riktig, måste vi beklaga regeringens åtgärd. Om reperibgöp ipskränkt sig till att på någon möjligen gjord reklimation. af hjtg. varande nordiyska minister svara, i eni.ghet med verkliga förbållandet, att regeringen icke har den ridgaste ansvarighet för Posttidniogens icke officiella afdelning, utan att dess redaktion för densamma har det fulla juridiska och moraliska ansvaret, såsom alla andra tidnivgar, så hade sådant kunnat vara fullkomligt i 5i5 ordnitig. Men att låta svensknorska sändebudet i Berlin tippträdå det o5B förklara Posttidningens sätt att referera sina utrikesnyheter för opassande samt meddela, hvad regeringen framdeles ärnar vidtaga för mått och steg i afseende på sina officiella publikationer, är en ifver, som sträcker sig något för långt och verkligen går något in på det opassandes umrådes. NH änna är Svö:ige gudskölof ett ajelfståhäigt land; krafs regering i afseende på inre regeringsätgäfdef icke behöfver handla efter preussiska impulser och göra räkenskap för sigi Berlin. Om regeringen har några planer i afseende på en förändriög, i afssende på den subvention som blifvitlemnad P.T. och i fråga om sättetför sina officiella meddelanden, så är de. en sak, hvilken icke främst af alla borde meddelas en främmande regering och dertill på ett sådant sätt, att det ser ut, som nhärinde åtgärd skulle innebära ett straff åt P, T. för ash nämnde blads redaktion i sin sjelfständiga afdelning icke sympatiserat med Preussen. Af en officiös tysk korrespondent från Stockholm till Hamburger Nachrichten erfara vi, att det är följande strof i Posttidningens utrikesafdelning för den 9 Sept.; söm egentligen väckt anstöt: . Såsom bekant är, förkunna big öfverallt pretssarne sjelfva som humanitetens och tivilisationönå förkämpar och maskera sig: med kristendom ock gudsfruktan. Detta ideliga åkallande af Gudg vamn är ingalunda ett för konung Wilhelm allena karakteristiskt drag; i dö gpretssiska blad! med 5taatsanzeiger i spetsen hvimlar det i äg ledande artiklarne af sådana uttryck; såsom So Gott willlv Das walte Gott! So weit bat Gott geholfen! 0. 8. v. Detta förhindrar emellertid icke preusssrne att skjuta de franska bönderna och uppbränna deras byar; det förhindrar dem ej heller från att såsom regel dekretera, att de franska frivilliga skola behandlas som banditer och när de fångas, dömas inför krigsrätt och således i lyckligaste fall kunna slippa med tio års tulrt husarbete, men efter regeln blifva TT Detta är, som man finver, fullkomligt öfs verensstämmande med den mening, som är allmän i vårt land; men vi finna icke, att r-geriogen kan ha något slags förbindelse att i Berlin be om ursäkt för att en sådan mening uttalas inom den svenska pressen. I sammanhang -härmed böra vi nämna, att man i vårt land allmänt beklagar att det i närvarande stund på en så vigtig punkt som Berlin representeras af en så ung och oerfaren man som hr Due, hvilken allsa icke gjort sig känd som någon kapacitet och som är temligen obekant med svenska förhållanden.