Aftonbladet – 19 september 1870, sida 2

agnas till bas för fredsunderhandlingar. Der-! mot känner den stora citytidningen, att beli kickningens syfte ej inskränker sig till de pplysningar, hvarom de båda ofvannämnda ls idningarna tala. Hr Thiers,, säger hon, li begär ingenting mer eller mindre än att det li eutrala Europa skall bilda ett förbund med yfte att tvinga tyskarna att utrymma Frankike. Denna begäran finner hon orimlig Och ritna om två stora illusioner hos-Thiers och len nuvarande regeringen i Frankrike. Den na är, menar Times, att kriget endast skall rara ett krig mellan Tyskland och det kejerliga Frankrike och ej mellan tyskarna och len franska nationen, den andra, att Europa vör träda emellan, för att hindra en: rubbning af den europeiska jemnvigten. Frankike kan ej undandraga sig sin del af skullen för kriget och måste plikta derför, och vad den. europeiska jemnvigten beträffar, säger tidningen, så hyser man i England insen fruktan för en rabbning af densamma. pTysklands förstoring väcker hos -oss ingen oro. Hela Times artikel bär för öfrigt denna senuina-insulära karakter som Englands poitik alltmer: antagit. Om Thiers: och hans :beskickning skrifver ör öfrigt en korrespondent till I Indepenlande Belge den 12: Hr Thiers afreser i afton, sedan han i går haft ett samtal med ord Lyons och i dag på morgonen med furst Metternich. I går omtalade han öppet sin oeskickning för ett antal personer, som voro samlade hos honom i hans bostad vid Place 3:t. George, bland dem hrr Cernuschi och Chandey. Hr Thiers förklarade att ändamålet . med hans resa vore att söka förmå le tre regeringar, till hvilka han begaf sig, att erkänna den franska republiken och att, om detta. syfte kunde vinnas, freden inom kort skulle kunna åvägabringas. Han dolde ej att han för sin del ej såg någon framtid och räddning för Frankrike annat än i det republikanska statsskicket och att alla goda medborgare i Frankrike borde förena sig för att konsolidera republiken. Man borde undertrycka alla personliga känslor, till och med de mest berättigade, och han skulle föregå med exempel. Många oriktiga berättelser ha varit gängse angående det besök de orleanska prinsarne nyligen gjorde i Paris. Sent på aftonen söndagen den 4 dennes kom underrättelsen om parisrevolutionen till Biissel; der hertigen af Aumale; prinsen af Joinville och Hertigeh af Chartres några dagar uppehållit sig. Ett faniljeråd hölls genast, och prinsarne beslöto att ofördröjligen begifva sig till Paris tör att erbjuda provisoriska regeringen sin tjenst såsom frivilliga med -afsigt att taga: del.i hufvudstadens försvar. De reste inkognito och kommo, fram till Paris bittida på tisdagsmoronen. De togo in hos en enskild vän, som följt dem från Brässel, och. genom honom underrättades tvenne ledande medlemmar åf allmänna försvarskomiten om deras närvaro i hufvudstaden. Man lät komiten förstå, att prinsarne betraktade landsförvisningsdekretet såsom upphäfdt genom kejsardömets fall, och att de såsom fransmän ansågo sig berättigade att deltaga i Paris försvar... De medlemmar af komiten,-till hvilka dettä meddelande först ställdes, svarade; att de för sin del fullkomligt erkände de.orleanska prinsarnes rättighet att återvända. till Frankrike, Men på samma gång kunde de icke dölja det faktum, att regeringen betraktades med misstroende af döt ytterliga partiet i anseende till sin. förmodade moderation ocH af bourgeoisien i anseende till sin förbindelse med republikanarne. Så svart det blef: kändt, att prinsarne voro i Paris, skulle säkerligen någon demonstration till deras förmån. göras af nationalgardet, en demonstration som endast alltför sannolikt skulle-föranleda ett upplopp å de ytterliga republikanarnes: sida. Under dessa omständigheter hemställde de ministrar, åt hvilka underhandlingen blifvit uppdregen, till prinsarne sjelfve, -huruvida icke hvarje fördel som deras personliga tjenster kunde förskaffa Frankrikes sak mer än uppvägdes at den sannolikheten att deras närvaro i Paris skulle leda. till inre oroligheter. På ett sådant vädjande, gjordt under en sådan kris, var endast ett svar möjligt, och prinsarne tillkännagåfvo sin afsigt att med ens lemna hufvudstaden med det besked, att de i Calais! kande äfväkta resultatet af en kabinettskonselj, som skulle hållas samma afton och vid hvilken deras begäran skulle underställas bela försvarskomiten af iministrarne, hvilka hittills handlat utan att fådfråga sina kolleger. Prinsarnelemnade Paris på aftonen samma. dag de Kominit dit, och tönder sin korta vistelse derstädes trädde de icke i någon beröring med några af sina vänner eller anhängare; och med undantag af hertigen af Chartres, som gick ut i skymningen för att .se en skymt af staden som han aldrig sett sedan han-lemnade den såsom ett åttaårigt barn, prinsarne stannadei det vänt hus som åtföljt dem till Paris. Konseljen kunde i anseende till de trägna göromålen icke samträda. förr än vid midnatt; och det var :först kl. half 3. den depesch som innehöll dess slutliga afgörande kunde expedierås.; Denna depesch var i det väsentliga ett upprepande af det råd som, i. Paris. blifvit gifvet jemte en begäran till prinsarne. i artiga ordalag att icke fördröja afresan. Följaktligen afgingo de med middagsbåten på onsdagen och-åters vände till Eagland: Gretvens af Paris afresa till Frankrike, hvilken skulle hafva egt rum så snart han. erbållit tillåtelse att tjena i franska armån, har för närvarande blifvit inställd. 4 Om ex-kejsarens fångenskap på Wilhelmshöhe skrifver en korrespondent följande till Independance Belge: Kejsarens fångenskap är fallkomligt formell och Wilhelmshöhe har intet slags likhet med S:t Helena, Man ser visserligen i slottets omgifningar några skiltvakter, men säkert äro de icke der för att bevaka kejsaren.