Aftonbladet – 16 september 1870, sida 2

Hade du verkligen ämnat att resa i morgon? Ja, dels har jag på senare tiden erhållit flera bref från min orkel P. med begäran, att jag skulle bestämma dagen för vårt sammanträffande på Lindesholm; han har förundrat sig öfver att jag, som i mitt första bref härifrån till honom sagt mig skola stanna här blott några dagar, sedermera alltjemt uppskjutit afresan och pu varit här i fyra veckor; och i förgår skref han till mig att om jag ville råka honom: på Lindeskolm, måste jag ovilkorligen komma dit i nästa vecka, ty då ämnade han sig dit, antingen med eller utan mig, emedan hån veckan derå måste nödvändigt, enligt läkarens uttryckfiga föreskritt, resa till Aachen; och dels, Lilian, har jag under de sista dagarne varit lågad af så många mörka tvifvel, att jag beslöt mig fly ur din närhet, ty jag kände att, utan hoppet att få ega dig, kunde jag ej längre se dig, och jag fruktade att du aldrig skulle konna älska mig. Jag troddeatt du skulle gifva, eller kanske redan gifvit ditt hjerta åt någon yngre man, att jag vore för gammal för dig; jag trodde, ja, jag vet ej mera hvad jag inte allt trodde, jag bar nu glömt det, ty du är nu min, min egen Lilian! Klockan slog half tre när de inträdde i friherrinnans förstuga. Hvem kan beskrifva friherrinnans förvåning och glädje — hon höll just på att göra sin toilett till middagen — då Kronsköld lät anhålla om ett enskildt samtal, . Ett stolt leende af triumf krusade henoes läppar under det hon skyndade att fullborda toiietten. Nu kommer kortens förutsägning att slå in,, hviskade hon förnöjd till sig sjelf. Hon emottog Kronsköld med sitt allra älskvärdaste småleende. Var så god och tag plats I soffan, bästa grefven, bad hon,