Aftonbladet – 15 september 1870, sida 3

ett tortit tal, uta min fulla öfvertygelse, ati hvarenda fransman i detta ögonblick säge och menar det när han säger det: Seger elle: död! Jag är en gammal man, blodet rulla ej så lätt i mina ådror som för 50 år sedan Jag vet mycket väl, att förhållandena ej ärc desamma som 1792; jag vet att vi ha att göra med en tapper, hänsynslös och öfverlägsen fiende, men det oaktadt förtviffar e heller jag om den slutliga utgången. Det gel ett folk en oöfvervinnerlig styrka, att hvarje särskilt medborgare med känslans hela kraft gör fäderneslandets sak till sin och vågar sitt Nf för dess frälsning. Lilla kriget: . Karre-Kerisovöt, en af representänterna för Bretagne j den förra kammaren, har af regeringen erhalntt mppdrag att organisera resningen i denna landsdel. Under slaget vid Sedan, berättär Hans achenhusen i Kölnische Zeitung, sköto invänarie I byn Bazeilles från husen på de baierska soldateriå. Soldaterna stucko genast byn i brand. Wacheiiftisen berättar vidare, bland annat: Jag har sett otaliga prof på fanatism hos befolkningen i dessa trakter. I byn ttanför Stdan sköts på våra trupper icke blott från fönstren och husen, utan också från kyrkan och källrafne. Till och med qvinnorna hade gevär och sköto genom fönsterna på oss. Jag såg med mina egna ögon ett dussin Äts stermas. Jag var också vitne till att man släpade ät folk vid nacken och nedsköt dem på stället. Från Toul skrifves den 8 Sept.: Mindre franska friskaror börja nu uppdyka; de uppstiappa enskilda detachementer, så att trupperna nu ha fått befallning att endast i större kolonner passera vägen härifrån till Cbålons. För få dagar sedan tillfångatogos 4 sårade preussiska officerare at ett sådant band; som dock snart fördrefs af en husarpatrull. Ett miiiödre baierskt detachement har blifvit tillfångataget vid Vaucouleur ; likaså har en preussisk polisembetsman Hoppe, som reste till konungens höggvarter med depescher, blifvit uppsnappad. Från Nancy skrifves till en tysk tidning: Den franska befolkningens trots och öfvermod äro ännu icke brutna, och det förår knappast en dag som icke något anfall örekommer mot poster och enskilda soldater, hvilket från vår sida framkallar hårda repressalier och gifver kriget en ytterst grym karakter. Den officiösa Norddeutsche Allgemeine Zeltung meddelar i en korrespondens från Rethel af den 4 dennes en berättelse om mötet mellan kejsar Napoleon och grefve Bismarck, som i flere puokter afviker från William Russels berättelse i Times. Det preussiska blalets korrespondent skrifver: Grefve Bismarck och general Moltke hade om ftonen, sedan kejsaren skriftligen öfverlemnat sin värja åt vår konung, afrest till staden Donchery, V4 mil från Sedan, för att föra underhandlingarnpe om den i Sedan sammanträngda armåns kapitulaion och stannat der öfver natten under det kowungen återvände till Vendresse. Till Donchery inkom bittida på morgonen litet öfver kl. 6 geneal Reille, som aftonen förut öfverlemnat det bref rån kejsar Napoleon, i hvilket han öfverlemnade ig såsom fånge. Generalen begaf sig till förbundsanslerns qvarter med det meddelande att kejsaen ville tala vid honom. Grefve Bismarck klädde ig straxt och steg till bäst för att rida till Sedan. PÅ vägen dit träffade han redan kejsaren knappt n half mil från Donchery vid Frenois farande på shausseen i en med två hästar förspänd vagn, i vilken utom hosom sutto tre högre officerare, under det tre andra ledsagade honom till häst. 3land dem befunno sig Reille, Castelnau, prinsen f Moskwa och Vaubert. Förbundskanslern steg senast af och frågade hvad H. M:t befallde, hvarpå cejsaren och hans officerare aftogo hattarne, hvilcet exempel förbundskanslern följde. Kejsaren rågade nu om han kunde få tala med konungen Det svarades honom, att detta var omöjligt, emelan konungen befann sig i Vendresse, två mil rån Frenois. Derpå frågade kejsaren, hvar han unde få uppehålla sig, hvilket häntydde på att an icke kunde återvända till Sedan, emedan han ill följd af sin dagtingan antingen mött obehag rån armåns sida eller fruktade att något sådant kulle ske. Grefven erbjöd honom nu sitt qvarter Donchery, tilläggande att han genast skulle utymma det. Kejsaren mottog anbudet, men ett var steg från staden lät han hålla och frågade, om jan icke kunde få stanna i ett gult hus på venstra idan om vägen. : Förbundskansleren anmärkte, att let såg mycket fattigt ut, men fick till svar att letta icke gjorde något till saken. Kejsaren och ans svit stego ur, hvarpå den förre med grefve Bismarck begaf sig uppför trappan till ett litet um med ett furubord och tvenne rörstolar, der ett amtal började, som räckte en timme. Emellertid ade förbundskansleren sändt bud till staden )onchery och bedt Moltke komma ut. Man unlersökte nu trakten för att finna en passande vitelseort för kejsaren och fann det lilla vackra lottet Bellevue vid Frenois, dit Napoleon nu blef örd med en hederseskort af en sqvadron af första tyrassierregementet omkring 3 timmar efter hans örsta sammanträffande med förbundskansleren. lär blefvo sedermera kapitulationsvilkoren afsluade med general Wimpffen, som blifvit hemtad rån Sedan, och först här egde den sammankomst nellan kejsaren och vår konung rum, som Napoleon edan förut bade begärt. tpisoder från drabbningarne kring Sedan. Den engelske parlamentsledamoten Winterotham, hvars skildring af tillståndet i Sedan fter stridens slut vi i går meddelade, omalar i det bref, som redogör för hans iaktagelser under striderna kring nämnde stad, öljande om den kamp, som egde rum i den illa ståden Bazeillesmellan bairarne och en delning franska soldater, som befunno sig Ivar i den af fransmännen med yttersta för