Aftonbladet – 15 september 1870, sida 3

ERIGET. Försvaret af Paris. Tuilerierna har blifvit förvandladt till ett lasarett för mottagande af de sårade. Man har satt republikens sigill på alla andra rum än de stora salar, som äro anslagna till detta ändamål. Den hvita fanan med det röda korset svajar på palatsets tak. Mobilgardena från departementerna komma dagligen i stora massor till hufvudstaden. De komma till stor del att förläggas i fästena tillsammans med en stam af gamla goda trupper. En stor myckenhet soldater, som lyckats undkomma fångenskapen vid Sedan, ha återkommit till Paris, men i ett sorgligt skick, med kläderna i trasor, döende af hunger och utan den minsta ordning. De bli genast uppklädda och organiserade i trupp. Efter några dagar ha de redan fått ett alldeles förändradt utseende. Försvarskomiten har uvder de senaste dagarna utvecklat en outtröttlig verksamhet. Montmartre har blifvit förvandladt till en utomordentligt stark position, som beherrskar slätten vid Gennevilliers, som förut mellan fästena Briche och Mont Valerien erbjöd en mycket svag punkt i försvaret. 18 bataljoner af mobilgardet äro fördelade i fästena för att understödja marinartilleriet i fästenas försvar. Vallarna deremot skola försvaras af nationalgardet och Gardes de Paris. De disponibla linietrupperna, hvilkas styrka beräknas till 60,000 man, skola användas till utfall från fästningen. General Trochn ock amiral Noury de la Ronciere, hvilken för befälet öfver marininfanteriet, ha det största förtroende till sina trupper och räkna på ett lysande försvar af hufvudstaden. Två aörostatiska observationsbyråer äro upprättade i hufvudstaden. Luftseglaretjensten skall organiseras af den bekante Nadar i förening med två af hans kolleger, Dartris och Durnof. Tre stora ballonger äro redan färdiga att ögonblickligen begagnas. På venstra Seine-stranden skall Godard den äldre leda luftseglaretjensten. I Paris omgifningar, utanför fästena, voro alla de grafvar, som omgifva fästena, i lördags fyllda med vatten. Kanonerra voro ötverallt på sinä platser. Hus, murar och träd voro raserade så långt den militära zonen sträcker sig. Träden voro sammanvräkta på de vigtigaste vägarne, jordarbetena voro nästan öfverallt fullbordade. La France uppger såsom säkert, att man redan onsdagen 1 förra veckan sett uhlaner ej långt från Paris; fyra sådana grepos vid Essonne. Lägret vid S:t Maur uppbröt i fredags och mobilgardisterna fördelades på de olika fästen, hvilkas försvar är dem anförtrodt. Om den : anda, som i dessa dagar lifvar Paris invånare, skrifver en korrespondent till Berlingske Tidende: Våra fiender hysa måhända den tron, att segren nu skall blifva dem en lätt sak, att det franska folket är trött vid kriget och längtar efter fred. Men det är min fulla öfvertygelse att de häri storligen misstaga sig. Hvarje särskilt fransman, från den simple arbetaren, är i besittning af en sjelfkänsla, en stolthet, ett begär efter stora bragder, som han sätter högt öfver det materiella välbefinnandet, och denna känsla, som bor djupt i hvarje franskt bröst, är kränkt i sin innersta rot. Landet fordrar derför upprättelse, det kämpar till det yttersta, och hvar och en som nu ville låta en annan känsla få ordet, som ville tala om att nu sluta fred genom att träffa en öfverenskommelse med fienden, skulle i folkets ögon vara en förrädare, en nidiog. Det är derför ej